Efter över tolv års letande har jakten på de stulna KB-böckerna blivit en egen bok. Författarna kan nu berätta att KB-mannen till en början inte agerade ensam.

KB-mannen, som var anställd som chef över handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket i många år, har länge pekats ut som ensam gärningsman. Innan han dog i explosionen i lägenheten på Surbrunnsgatan i Stockholm hade han erkänt för polisen att han hade stulit en lång rad värdefulla böcker från KB och sålt till ett auktionsverk i Tyskland.

Men hela historien har aldrig berättats. Förrän nu.

– Det är mycket som inte har varit känt tidigare, säger Greger Bergvall, bibliotekarie och en av författarna.

Han har sedan 2011 själv arbetat med att söka efter och föra tillbaka de stulna böckerna. Och tillsammans med Jan Ottosson och Lars Korsell har han skrivit boken som berättar om eftersökningarna av KB-mannens böcker. Brottsplats KB, Jakten på de stulna böckerna heter boken som släpps den 3 oktober.

– Vi riktar oss dels till den breda allmänheten som har hört talas om ärendet och tycker att det är en spännande historia. Och dels de som älskar böcker och vill se bilder på vackra böcker, de kan köpa praktutgåvan. Och sedan blir det en ljudbok också.

Det är mycket som inte har varit känt tidigare.

– Vi fick en fråga från en forskare i Tyskland som var intresserad av en bok som var tryckt 1854–1858. Upphovsmannen var amerikan och hade gjort panoramor längs Mississippi-floden. När han flyttade till Tyskland kom idén att ge ut dem i bokform.

Forskaren hade sett boken i Libris och de visste att den hade funnits på KB. När den inte hittades i magasinet fick Greger Bergvall frågan från lånechefen om han hade någon kännedom om boken.

– Jag kunde inte heller hitta den. Det ledde till en hemlig inventering som visade på fler luckor.

Inventeringen gjordes diskret och hölls hemlig även internt.

Då var Greger Bergvall fortfarande ganska ny på KB. Den man som senare skulle komma att kallas för KB-mannen var chef för handskriftsavdelningen och de sågs dagligen, även om det inte jobbade på samma enhet.

– Han var en högt ansedd chef. Han hade hög status och var mycket namnkunnig.

Greger Bergvall minns att han verkade vara en rolig person, men också ”lite lurig” och en person som ville testa personer han inte kände.

– Han ville se var gränsen gick om han gjorde något som bröt mot våra rutiner, skulle vi berätta det för våra chefer? Man är i beroendesituation när det är en chef och det utnyttjade han. Men det fanns absolut inget som avslöjade att det var en person som stal böcker ur vårt magasin, säger Greger Bergvall.

– Om han hade hållit tyst, utan hans eget erkännande, skulle vi troligtvis inte sitta här i dag.

Om han hade hållit tyst, utan hans eget erkännande, skulle vi troligtvis inte sitta här i dag.

– Han anade att något var på gång. Som handskriftschef var han också ansvarig för specialläsesalen och han var högst involverad i säkerhetsarbetet.

Pressen gjorde att han inte orkade hålla det hemligt längre. Den första han erkände för var kollegan som gjorde utredningen.

– Han hade en flaska whisky på jobbet och bad henne följa med ner i magasinet. Han bjöd henne men hon tackade nej. Sedan berättade han att det var han som hade stulit böckerna. Han bad henne att inte berätta för någon och lovade att han skulle ställa allt till rätta. Sedan gick de ut och åt pizza och pratade om livet.

I drygt två dygn bar kollegan på den tunga hemligheten. Sedan berättade hon för cheferna som hade beställt utredningen. Riksbibliotekarie Gunnar Sahlin polisanmälde stölderna på en gång. KB-mannen, som hade hunnit lämna biblioteket för dagen, häktades i sin frånvaro, men dök senare upp i polishuset på Bergsgatan där han förhördes.

På KB hölls samling för hela personalen i hörsalen. Ingen hade anat vem som låg bakom stölderna.

– Alla var helt tagna på sängen, ingen kunde tro att det hade gått till på det här viset, berättar Greger Bergvall.

Sedan gick de ut och åt pizza och pratade om livet.

Det var år 2004. Först sju år senare skulle arbetet med att återföra de stulna verken börja på allvar. Då upptäckte Greger Bergvall att en av böckerna var till försäljning hos ett antikvariat i New York.

– Då trodde jag att biblioteket hade gjort allt de hade kunnat för att få böckerna tillbaka. Jag frågade efter en lista över de stulna böckerna, men det fanns inte. Ganska raskt förstod jag att KB inte hade gjort någonting för att söka efter dem.

Greger Bergvall började leta, till en början på eget bevåg. Snart fick han hjälp av kollegan Jan Ottosson. Sökandet pågår fortfarande. 19 av 62 stulna böcker har kommit tillbaka till KB. Andra har hittats, men lämnas inte tillbaka. Rättsprocesserna är snåriga och ofta är brotten preskriberade.

– Preskriptionstider är ständigt återkommande. De här stölderna jämförs med vardagsstölder, men det handlar om statens kulturarv.

Flera gånger har de vädjat till den auktionsfirma som är på väg att sälja ett verk och förklarat var det hör hemma. Det har varit lyckosamt i några fall, men inte i alla. Ett exempel är boken Nippon, där Högsta domstolen i Nederländerna slog fast att ärendet var just preskriberat.

KB:s arbete för att återföra böckerna är världsunikt, menar Greger Bergvall. För KB är inte det enda nationalbibliotek som har drabbats av stölder. Danmark har sin en egen motsvarighet till KB-mannen, ”Tidenes boktyv” som stal mängder av värdefulla böcker från Det Konglige bibliotek i Köpenhamn. Bibliothèque nationale i Paris har också drabbats, liksom flera stora bibliotek i USA.

– Bibliotek är sårbara. Böcker har blivit värdefulla och säkerheten har inte riktigt hängt med, säger Greger Bergvall.

– Men inget annat bibliotek har fått tillbaka så många böcker på det här sättet. Och hade vi börjat tidigare, redan 2004 när det upptäcktes, hade vi fått hem många fler.

Ganska raskt förstod jag att KB inte hade gjort någonting.

– Vi har hittat nya metoder att identifiera våra böcker och vi har också börjat jobba med säkerhet på ett annat sätt. Allt eftersom kände vi att vi borde dokumentera allt på något sätt.

Och så blev det. Parallellt med bokjakten har Greger Bergvall och Jan Ottosson skrivit på boken. Huvudförfattare är Lars Korsell, kriminolog från Brottsförebyggande rådet. Och de levererar ett ordentligt avslöjande.

Författarna har nämligen en annan förklaring  till hur det hela började och de är övertygade om att KB-mannen till en början inte agerade ensam.

– Hans karriär som boktjuv inleddes med att en annan person bad honom lämna in böcker på antikvariatet i Tyskland. Han skulle få procent på vinsten. Och det är då han tar sig namnet Karl Fields, som var hans alias när han sålde stulna böcker.

KB-mannen berättade det själv i polisförhör men avslöjade inte vem det var. Han sa dock att det gick att räkna ut vem det var genom att se varifrån de första böckerna som såldes till antikvariatet kom.

– Det här har ju förbryllat oss, men i dag är vi ganska säkra på att han talade sanning, säger Greger Bergvall.

Vem det var som lockade in KB-mannen på den kriminella banan framkommer dock inte i boken. Det är heller ingen idé att vända sig till polisen eftersom brotten är preskriberade. Hade någon tagit tag i det redan när KB-mannen erkände hade troligen fler böcker kunnat återföras. Ytterligare en person hade kanske kunnat knytas till bokstölderna, även från andra bibliotek.

– Då kanske det inte alls hade blivit som det blev, säger Greger Bergvall.