Oklart om berättande leder till läsning

16 nov 2022 • 3 min

Berättarprojekt hjälper folk att ta plats i offentligheten. Men det behöver inte motiveras med att det skulle vara läsfrämjande, säger litteraturutvecklaren Iréne Karlbom Häll.

Iréne Karlbom Häll är litteraturutvecklare i Region Sörmland. Hon har många tankar kring berättande som läsfrämjande teknik men poängterar att hon främst jobbar med litteraturfrämjande, som kretsar kring hur litteratur blir till och ges ut.

Att hjälpa folk att ta plats i offentligheten har ett egenvärde i en demokrati

Iréne Karlbom Häll
– Läsfrämjande, det handlar om hur läsare hittar litteratur, och det kan vara litteratur som funnits i tusentals år likväl som nyutgivet. Många projekt har lite av båda i sig, men ofta med en ganska tydlig slagsida åt det ena hållet. I Norbergsfallet är det litteraturfrämjande så till vida att man ger uppdrag åt ett par professionella författare, säger Iréne Karlbom Häll.

I Norberg samtalar två författare med invånare i ett projekt som ska fånga upp berättelser från bygden. Iréne Karlbom Häll menar att huvudparten av projektet är något helt annat än läsfrämjande: att ge den vanliga människan en kanal ut, att hen får hjälp att förmedla sin historia, ett slags offentligt finansierad ghostwriting, som hon uttrycker det. Det är snarare en demokratifråga än läsfrämjande.
– Att hjälpa folk att ta plats i offentligheten har ett egenvärde i en demokrati och behöver inte motiveras med att det skulle vara läsfrämjande. Det är förmodligen inte mer läsfrämjande än någon annan bok, och för att kunna säga att just detta får folk att läsa skulle man behöva genomföra empiriska undersökningar. Jag skulle snarare säga att det är en kombination av litteratur- och demokratiprojekt. Som möjligen kan ha någon läsfrämjande effekt också, men den är inte huvudsaken, tycker Iréne Karlbom Häll som menar att det troligare har en skrivfrämjande effekt.

Veronica Johansson, forskare vid Bibliotekshögskolan i Borås.

På bibliotekshögskolan i Borås har Veronica Johansson, som är lektor, på olika vis forskat om representation, inkludering, exkludering och makt i relation till olika typer av information. Hon understryker att vikten av att låta marginaliserade och underrepresenterade få höras, på egna villkor, är återkommande teman för henne.
– Jag vet inte om många och alternativa röster i litteraturen och på biblioteken kan få fler att läsa, men om det gör det så ökar det relevansen för grupperna i fråga och samhället i stort. Det kan skapa möjligheter för möten och förståelse mellan olika kulturer, tider och samhällsgrupper, och öppenhet för värden och perspektiv som vi tenderar att glömma eller omforma i uttryck som till exempel passar skolans, akademins och medias normer och förväntningar, säger Veronica Johansson.
Hon poängterar att det finns ganska lite forskning om berättande i relation till läsfrämjande. Hon tipsar dock om en artikel: Storytelling, oral history, and building the library community av Renate Chancellor och Shari Lee. I artikeln konstateras att på biblioteken har berättandet genom åren vuxit från att bibliotekarierna berättar historier för att få barn intresserade av böcker och läsning, till att rikta sig mer mot ungdomar. Berättandet varieras också mer och mer. Exempelvis kommer författarna själva och berättar eller så får ungdomarna möjlighet att berätta i samband med företeelser som open mike eller poetry slam. Allt eftersom har även vuxna tagits in i bibliotekens satsningar på berättarverkstäder och läsecirklar. Dessutom har det blivit allt vanligare med insamlingar av samhällsmedborgares berättelser, som i exempelvis Norberg, men i ett internationellt perspektiv även tidigare koloniserade och förtryckta grupper i samhället.

När det gäller forskning är det ett underutvecklat område, det borde man verkligen titta mer på

Veronica Johansson
– Berättande är genuint, känslomässigt, personligt och det engagerar. Men när det gäller forskning är det ett underutvecklat område, det borde man verkligen titta mer på. Jag tror att det kommer mer och mer, att biblioteken börjar jobba mer aktivt där de finns och verkar, förklarar Veronica Johansson.

Hon menar också att det är särskilt intressant när det är folkbibliotek snarare än akademiska bibliotek som driver och genomför satsningar som den i Norberg.
– Ja, eftersom projekten då kan få en närmare och mer naturlig lokal förankring och tillgänglighet!

Artikeln publicerades i Biblioteksbladets magasin, nummer 3 2022, Läsnumret.

Läs mer om läsfrämjande:
›› Omöjligt uppdrag?
›› Professorn som dämpar kritiken

0 kommentarer

Senaste nytt

Debatt

Replik: Vi måste vara tydliga när vi talar om rasism

Bibliotekarien Einar Ehn-Briem uppskattar att Surrah al-Himidy har modet att ifrågasätta bibliotekssektorns men stör sig ändå på hennes artikel. "För att vi ska kunna diskutera något som uppenbart engagerar så många måste vi veta exakt vad vi menar avviker och eventuellt väljs bort", skriver han i sin replik.

7 dec 2023 • 3 min

Ledare

Omfamna, bemästra och använd AI

Bilderna i nya numret av Biblioteksbladet är AI-genererade. Skulle tidningen även kunna skrivas av en chatbot? "Svaret är nej, men jag ändrar mig kanske om någon lyckas instruera en AI att skriva texter som berör på samma sätt som Annika Nordenskiölds bilder", skriver Thord Eriksson.

30 nov 2023 • 2 min

Digitalisering

Gammal data hotas av utrotning

Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.

28 nov 2023 • 3 min