Under ett års tid samlar två författare in människors berättelser i Norberg. Förhoppningen är att det ska bredda bilden av biblioteket som kan bli en plats där invånare är delaktiga.

Einar Erikssons verkstad i utkanten av Norberg, är till salu. En epok är på väg att gå i graven:
– Jag har slitit med det här sedan 1956, det blir några år.
Bult-Einar fyllde 92 i augusti och är blixtrande kvick i huvudet och i käften. Mitt emot honom vid skrivbordet på det murriga och pärmtäta kontoret sitter Sven Olov Karlsson, författare som har en fot
i bygden och en fot i Bagarmossen i södra Stockholm.
På kontorsväggen hänger en släktkarta och Einar Eriksson förklarar att han är släkt med Selma Lagerlöf och så lägger han till för att slå fast att han inte är vem som helst:
– Jag är både höger- och vänsterhänt.
Dessutom har han ju så mycket att göra. Egentligen har han inte tid att prata med oss.

Sven Olov Karlsson och författarkollegan Sami Said arbetar med Hela Norberg berättar. Under ett år ska de två samla in människors berättelser från då och nu. Det är därför vi är här, för att få en inblick i hur insamlandet kan gå till. Numera är det inte många mekaniker som kan det Einar och hans dotter Kristina kan och få har så många reservdelar. Gräsklipparna och de andra maskinerna trängs där de står och väntar på att bli lagade eller servade, men nu börjar Einar sätta stopp. Som den här förmiddagen då han säger nej till en man som har åkt de tre milen från Hedemora.
Projektet har stöd av Kulturrådet och är ett samarbete mellan Norbergs kommunbibliotek, Norbergs kommun och Region Västmanland. Helena Öberg Carlsson har titeln kulturutvecklare inom litteratur som konstform vid Region Västmanland. Hon ser det som nu görs i Norberg som en fantastisk möjlighet att som hon säger det, fånga upp berättelserna från bygden och sätta dem i ett konstnärligt sammanhang.
– Här finns en stark tro på kulturen, det var fullsatt på Världsbokdagen på biblioteket. Jag menar att det hör ihop med den berättartradition som finns här, som Sven Olov Karlsson förvaltar, han liksom hans mentor Lars Gustafsson, den traditionen bygger på att just den här platsen är världens centrum, det är här det händer och det är här berättelsen utspelar sig, säger Helena Öberg Carlsson.

Det är en snudd på besynnerlig stolthet. Att inse att alla har någonting att berätta

Sami Said

En stund senare, när Sven Olov Karlsson har lämnat Einar Eriksson, är en man i hörnet på restaurangen Port Arthur, nyfiken:
– Ursäkta, håller ni på att dokumentera något?
Sven Olov Karlsson säger att det är en lång historia och att han är en av intervjuarna i projektet där Norberg spelar huvudrollen.
– Ja, jag känner igen dig.
Och Sven Olov känner igen mannens namn.
– Det är bra att det dokumenteras för du vet väl det, att norbergarna skäms för sin historia.
– Men varför gör de det, undrar Sven Olov Karlsson som snabbt går in i rollen som intervjuare.
– Vi har ingen gruva som går, vi har ingen hytta som går och då ska man inte prata om det.
Sven Olov Karlsson replikerar att han tycker att man ska prata, att man som boende i Norberg inte har något ansvar för att en industri har lagts ner.

Jag tror att Hela Norberg berättar också kan leda till läsfrämjande och en nyfikenhet på biblioteket

Brita Westerman

Sami Said, även han en prisad författare, går in i projektet med en annan blick på Norberg. Han bor inte i trakten, han har inte gjort intervjuer tidigare och var lockad av att använda sig av ”ett nytt grepp och se vad som händer”. Den nyfikne Sami Said kan tigrinja och arabiska och han har noterat att det finns en stor stolthet i Norberg.
– Den stoltheten går igen hos alla jag har pratat med, nästan. Det är en snudd på besynnerlig stolthet. Att inse att alla har någonting att berätta, det har varit givande, säger Sami Said.
Han flikar in att livet är fullt av en massa små händelser som ofta är mycket mer spännande och säger mycket mer om en person än nedslag i form av födelse och äktenskap och så vidare.

För Salam Alsalti var det självklart att berätta sin historia om hur hon som asylsökande från Syrien hamnade i Norberg med sin familj, via Ingatorp i Småland där hennes föräldrar fortfarande bor. I en lokal som passande kallas Rum för böcker sätter de sig i köket och börjar prata. Sven Olov förklarar hur det går till:
– Jag spelar in intervjuerna, den jag intervjuar berättar om sitt liv, om stora omställningar och vi försöker hitta gamla och unga, män och kvinnor, nya svenskar och gamla svenskar. Jag kommer också att fråga om du godkänner att jag lämnar inspelningen till Arkiv Västmanland.

Salam Alsalti beskriver sina olika jobb, hon leder bland annat zumbapass för asylsökande i Norberg och får berätta om Syrien, om kriget, om flykten.
– Hur gjorde ni då, när ni lämnade Syrien? Hur gör man, frågar Sven Olov Karlsson och direkt blir det allvar i lokalen där Kvinnoakademin i Norberg huserar.

Reportaget publicerades i Biblbioteksbladets magasin nummer 3, 2022, Läsnumret.