Ingen kan väl vara emot öppen vetenskap?

Demokrati, kunskap och att forsknings­resultat ska göra största möjliga nytta. Det borde räcka som drivkrafter för att göra vetenskapen öppen till 2030, skriver Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Silvia Ernhagen.

Ett samtal med min pappa för många år sedan kommer åter till mig en dag på mitt nya jobb på Svensk biblioteksförening. Han var verksam som docent i psykologi och pedagogik och talade ofta om sin forskning, om att världen behövde få veta det han visste. Som forskare ville han få sina artiklar publicerade och jag hade, när det begav sig, svårt att förstå varför han inte bara körde ut texterna på internet, om det var så viktigt. Han önskade publicering i de stora tidskrifterna, så klart. Det skulle visserligen bara ge en begränsad grupp tillgång till resultaten, men betydelsen av att ha sina resultat i de rätta publikationerna var viktiga för hans framtida arbete. Det var, som sagt, många år sedan och då fanns begreppet öppen vetenskap i alla fall inte i min värld. 

På mitt nya jobb ett par decennier senare är öppen vetenskap en stor fråga. Det handlar om demokrati, om att ge alla tillgång till forskning och kunskap (också de som inte har råd att betala för att få läsa), om att låta forskningsresultat och forskningsdata göra största möjliga nytta och att öka innovationskraften. Ingen kan väl vara emot det? 

Men det finns många utmaningar och som så ofta handlar en av dem om pengar. Öppen tillgång till publikationer och data kräver ekonomiska resurser. Någon måste betala för kvalitetsgranskning, redigering och digitala verktyg. Ska öppen vetenskap inte bara vara en möjlighet för resursstarka forskare eller institutioner måste någon annan träda in och ta kostnaden.  

Det är helt enkelt inte lika meriterande att publicera sig i öppna publikationer, och för att förändra denna inställning krävs ett kulturellt skifte inom den akademiska världen.

Att förändra människors synsätt och värderingar tar tid men vi är på god väg. Jag läser i Kungliga bibliotekets nationella riktlinjer att en av flera förutsättningar är att öppen vetenskap uppmärksammas och blir meriterande i de sammanhang där forskare utvärderas och bedöms. Och kanske är det här skon klämmer mest, den enskilda forskaren behöver sitt erkännande för att kunna ta sig fram i systemet, allt för att få medel och möjlighet att fortsätta bedriva sitt viktiga arbete. 

Kulturförändring tar tid men tiden går också fort. Sedan 2021 ska all forskning som finansieras med offentliga medel publiceras öppet. År 2026 ska öppen tillgång till forskningsdata vara genomförd och den övergripande målsättningen för riktlinjerna för öppen vetenskap är satta till 2030. Låt oss hoppas att vi är i mål då, för det handlar som sagt om allas rätt till kunskap och forskning, om transparens och samhällsnytta. Och det borde räcka som drivkrafter för att se till att vi håller takten till 2030.

Krönikan är publicerad i Biblioteksbladet 1/24.