SD-ledamot i Kalmar: Granska biblioteket

Samma SD-ledamot som ville stoppa sagostunder föreslår nu att bibliotekets bestånd ska granskas. Är Kalmarpolitikerns åsikter välkomna i debatten eller går han över gränsen för armlängds avstånd?

Drag Queen Story Hour-debatten går vidare. Jonathan Sager, kommunpolitiker i Kalmar (SD), vill granska och kartlägga bibliotek och förskolor: Vad lägger de egentligen pengar på?

Men ska en politiker lägga sig i kulturutbudet, till exempel i en kommun?

Jonathan Sager menar att det läggs pengar på opassande event och litteratur för barn. Han vill därför införa en ny handlingsplan som ska skydda barn från vad han anser vara stötande innehåll.

I en intervju med P4 Kalmar säger Jonathan Sager att han vill granska och kartlägga bibliotek och förskolor. Hans fråga lyder: Vilken kultur går pengarna till?

Frågan om armlängds avstånd har aktualiserats flera gånger när Sverigedemokraterna har haft synpunkter på exempelvis bibliotekens utbud. Enligt SD:s partisekreterare Mattias Bäckström Johansson är det dock partiets skyldighet att ha åsikter när det handlar om skattefinansierad kultur, som han skrev i ett svar till Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Karin Linder.

Vad handlar egentligen armlängds avstånd om? Vad är okej och vad är inte okej när det handlar om skattepengar?

I mejl till Biblioteksbladet förklarar Greta von Rosen Stövind, chefsjurist på Kulturrådet, att de kulturpolitiska målen sätter yttrandefriheten i centrum och främjar kulturell mångfald. ”Konstnärlig frihet, principen om armlängds avstånd och att alla ska ha lika stor rätt att delta i, ha inflytande över och vara delaktiga i kulturlivet, är särskilt viktiga demokratiska processer.”

Hon förklarar vidare att principen om armlängds avstånd syftar till att skapa förutsättningar för konstnärlig frihet genom att förespråka ett organisatoriskt skydd från politiska beslut om konstnärligt innehåll. I praktiken innebär det, konstaterar hon, att det är sakkunniga, inte politiker, som ska göra bedömningar och fatta beslut om offentligt finansierad konst och kultur.

Greta von Rosen Stövind hänvisar till 2018 års kulturpolitiska enkät www.kulturvalet.se där det framkommer att det i Sverige råder konsensus bland riksdagspartierna om betydelsen av maktfördelningsprincipen om armlängds avstånd mellan politik och konst. Dock lägger hon till att det finns andra undersökningar som visar att det på kommunal och regional nivå händer att politikens åsikter och tolkningar av principen går isär.

Kulturminister Parisa Liljestrand (M), poängterar att hon tycker att principen om armlängds avstånd är viktig.

– Jag tycker att jag har varit tydlig när jag tillträdde den här posten att jag värnar armlängds avstånd, säger hon till Biblioteksbladet.

Mer än så vill hon inte kommentera de senaste händelserna i Kalmar, men tidigare har hon uttalat sig i Expressen: ”Jag tycker inte att politiker vare sig på nationell eller lokal nivå ska styra över innehållet i kulturutbudet, exempelvis sagostunder.”

Rolf Hugoson är lektor vid statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet och skrev sin avhandling om kulturpolitik år 2000. Han konstaterar att det står i bibliotekslagen att biblioteken ska värna yttrandefriheten. Han flikar in att det finns exempel inte minst från USA när den här typen av ifrågasättanden av kulturellt innehåll, från politiskt håll, kan leda till våld, att våldsmän tar politikers utspel som anledning till att agera. Samtidigt poängterar Rolf Hugoson att som statsvetare är han glad att politiker vill saker, tycker saker.

– Men den här principen, den om armlängds avstånd, fungerar bara om ingen pratar om den. Så fort man börjar prata om var gränserna går, då kommer nog alla partier bli lite mer förlägna. För det är ju så att någon får pengar och någon får det inte, säger Rolf Hugoson.

Han citerar Olof Palme som en gång sa: ”Det är typiskt en demokrati att man ibland även ger pengar till sådant man tycker mycket illa om.”

– Det är dock ett tveeggat påstående. Kanske är det att gå över gränsen för armlängds avstånd, bara att som politiker säga att man tycker illa om saker. Men nog tål svensk kulturpolitisk debatt att ett partis företrädare ifrågasätter gränserna för armlängds avstånd. Och om man verkligen börjar läsa böcker på bibliotek eller lyssnar på sagoberättare, så kan det finnas alla möjliga saker som upprör och retar, menar Rolf Hugoson.

Han säger också att det inte betyder att allt är okej men att vi i Sverige tål att diskutera kulturutbudet, till exempel om normkreativa sagostunder hör hemma på bibliotek.

– Vi måste inte genast börja dela upp oss i två läger, för eller emot.

Text: Martin Röshammar och Annika Clemens