Replik: Digitalisera för minskade klyftor

Om biblioteken inte genomgår ett digitalt skifte finns förlorarna bland de med minst ekonomiskt och kulturellt kapital. Det skriver Mattias Beijmo i sin slutreplik i debatten som startade med hans krönika "Nybyggen utan digitala satsningar – svek mot läsarna".

Strax innan jag läste Lukas de Veens replik på min debattartikel om bibliotekens digitalisering, såg jag den föga oväntade nyheten att Gävles nya bibliotek ska namnges via namntävling. Jag följer Lukas de Veens definition på bibliotekens centrala, digitala, uppdrag, och skickar således härmed in mitt bidrag: “Supporten”.

Jag ska inte ljuga; de Veens hållning i sin replik gör mig lite förbannad. Vem tror egentligen de Veen blir förlorarna om det offentliga inte ser till att tillgängliggöra litteraturen och kulturen för ett allt mer digitaliserat folk? Jo, de med det minsta ekonomiska och kulturella kapitalet, såklart. De medborgare som inte har råd eller möjlighet hamnar i ett utanförskap, trots att de tillhör de 96 procent som är aktiva online i Sverige. Det är så tröttsamt symptomatiskt att Lukas de Veen försöker göra detta till en “uppkopplad eller inte”–fråga, att försöka påpeka att det växande samhälleliga utanförskapet beror på teknisk oförmåga. Det gör det inte, men det är en bekväm förklaringsmodell att ställa i vägen för de verkliga utmaningar man inte vågar och/eller vill ta sig an.

Om man tror på jämlikhet, om man vill arbeta för minskade klyftor i samhället, då ser man till att, med all kraft, ta digitala marknadsandelar från de kommersiella krafter som snart tamejfan varvar de Veen och andra i Bibliotekssverige. Nej, inga projekt med töntiga namn. Nej, inga fler temawebbsajter. Världen har genomgått ett gigantiskt skifte från analogt till digitalt för länge sedan, hög tid för biblioteken att med full kraft göra detsamma med den totala summan av kompetenser och resurser.

Att “digitalisera” har betydelsen att något som tidigare varit analogt nu ska bli digitalt. Böcker, samtal, tankar, erfarenheter. Behovet av att göra tillgången till litteratur och kultur digital följer ett antal väldigt starka och direkt oundvikliga förändringar av samhället, och ger dessutom biblioteken nya möjligheter att uppfylla sitt demokratiska uppdrag. Om dessa möjligheter skriver de Veen ingenting. Det fysiska ska prioriteras, verkligheten får anpassas till den gamla pergamentkartan. Punkt slut.

Thomas Nordberg har också han replikerat på min text. Han verkar hålla med om mycket jag skriver, men precis som de Veen blir han stött av ordet ”teknikskeptiker”. Förtydligande verkar krävas: Skepticismen jag syftar på ligger inte i den generella inställningen till internetteknik, den ligger i inställningen till det egna uppdragets internettekniska dimensioner. Som det uttryckligen står i min debattartikel – de fysiska biblioteken behövs också, men är verkligen nyttan de 5600 folkbiblioteksanställda gör i 400-miljonerskatedralerna verkligen så mycket större än den de skulle kunna göra online? Är dagens prioritering av resurser och organisation av verksamheten den bästa givet hur verkligheten de facto ser ut?

Text: Mattias Beijmo
Författare, digitaliseringsexpert och föreläsare

Alla inlägg i denna debatt:

Mattias Beijmo: ”Nybyggen utan digitala satsningar svek mot läsarna”

Tobias Nordberg: ”Nostalgi och resursbrist hinder för digital utveckling”

Lukas de Veen: ”Vilka bibliotek har Mattias Beijmo besökt?”

Mattias Beijmo: ”Annektera internet för att klara demokratiskt uppdrag”

Lukas de Veen: ”Tekniskt okunniga ingen exklusiv grupp”

Tobias Nordberg: ”Bibliotek är bäst digitalt”