Nybyggen utan satsningar på nätet ett svek mot läsarna

17 aug 2021 • 5 min

De nya lägereldarna är digitala, ändå fortsätter bibliotekssektorn att bygga miljonkatedraler i trä och betong, skriver Mattias Beijmo. Varför vägrar man vara en del av de platser där människor kan uttrycka sig, existera och kommunicera?

Kultursektorn, och inte minst biblioteken, fortsätter bygga katedraler i trä och betong, konstaterar Mattias Beijmo. Foto: Sergey Zolkin, James Sullivan, Unsplash.

Böckerna rullas in i Swedbanks outnyttjade lokaler. Gävle ska få ett nytt bibliotek, och under de två åren arbetet pågår blir banklokalerna temporärt stadsbibliotek. Banker behöver som bekant inte så mycket fysiskt utrymme längre. Rådgivning, livsförändrande huslån och transaktioner – den monetära delen av våra liv sker numera online. Vårt litterära liv verkar dock ses som något enbart fysiskt och rumsligt.

Den gigantiska obalansen mellan fysiskt och digitalt vittnar om hur svenskt biblioteksväsende i allt väsentligt sviker läsarna

Notan för det nya biblioteket går på 400 miljoner kronor, och missuppfatta mig inte – det behövs rum för kulturen. Vi behöver fysiska bibliotek, åtminstone ett tag till. För allt som kan bli digitalt, kommer till slut faktiskt bli det. Ni som varje dag gick och köpte kvällstidningen – det händer ju inte så ofta längre. Ni som slog på TV:n klockan 19.30 för att se Rapport, men hur gör ni nu? Enligt Nordicom får minst en tredjedel av svenskarna sin världsbild serverad primärt via ett starkt filtrerat Facebookflöde, så det är inte bara mediekonsumtionen som förändrats. Sociala medier ger oss vår världsbild, så demokrati och samhälle är helt beroende av internetmediet. Transaktioner och relationer, värderingar och attityder centreras till nya lägereldar i appar och smartphones. Är det då inte märkligt att kultursektorn, och inte minst biblioteken, fortsätter bygga katedraler i trä och betong? Varför vägrar man så envetet att på riktigt försöka vara en del av de platser där människor uttrycker sig, existerar och kommunicerar med varandra?

Mattias Beijmo. Foto: Lisa Mattisson

Gävle är inte unikt, men ett tidstypiskt exempel: 400 fräscha miljoner på en fysisk plats för böcker, men inte ett rött öre på digitaliseringen av verksamheten. Nej, ett fysiskt “digitalt centrum” är inte digitalisering, och ja, det är mer än böcker i ett bibliotek. Det ska byggas en biograf i Gävles nya “kultur- och bildningscentrum”, men bio är ju inte heller något digitaliseringen går varsamt fram med, så precis som på riksplanet ägnar beslutsfattarna i Gävle inte några strategiska tankar på hur biblioteken ska demokratisera tillgången till kultur. Analysen, om någon ens gjort den, om hur ett folkbibliotek bäst uppfyller sitt uppdrag i framtiden, har återigen kommit till barockt felaktiga slutsatser.

Analys har dock gjorts, men på annat håll. Erik Fichtelius och hans gäng lämnade tidigt 2019 över ett färdigt förslag till ny nationell biblioteksstrategi. Strategin var redan när den kom i många stycken utmärkt, och en av strategins delrapporter, “Biblioteket i skyn”, lyser fortfarande klarast. Det är obegripligt att Ewa Thorslunds och Jesper Kleins framåtsyftande skrift har funnits där på Amanda Linds bord i åratal; tror de presumtivt sakkunniga på departementet att det är science fiction de fått framför sig? Nej, rapporten är snarare att klassa som diskbänksrealism; bara byt namn på Word-filen, från “Rapport” till “Kravspecifikation”, och sätt igång. Tekniken, läsarna och samhället är mer än redo.

Pengar finns. Tittar man på den nationella biblioteksstatistiken för 2020, uppgår kostnaden för “e-medier” till futtiga 81 miljoner kronor. Samma år var personal- och driftskostnaderna för folkbiblioteken 4,5 miljarder kronor. Samtidigt går kurvan för utlåning av fysiska böcker i rakt motsatt riktning mot medborgarnas internetanvändande. Utlåningen av e-medier går uppåt, men onödigt sakta och med små siffror längst upp på staplarna. Man behöver inte vara nationalekonom för att inse potentialen i att flytta medel mellan utgiftsposterna. Den gigantiska obalansen mellan fysiskt och digitalt vittnar om hur svenskt biblioteksväsende i allt väsentligt sviker läsarna. Just de som står längst ifrån läsandet är de som drabbas värst. Och i en tid av antidemokratiska krafter i våra digitala flöden och en ökande misstro mot samhällets institutioner, är inte den värsta konsekvensen att lille Kalle aldrig får läsa “Sofies Värld”. Bibliotekens potentiella roll i det digitala samhället är mycket viktigare än så. Det borde uppmärksammas i de allra högsta styrande dokumenten, varför inte i en uppdaterad bibliotekslag?

400 fräscha miljoner på en fysisk plats för böcker, men inte ett rött öre på digitaliseringen av verksamheten.

Tillgängligheten till e-böcker är en jämställdhetens hygienfaktor som borde ha lösts bättre för länge sedan. Nu hänvisas låntagaren till reklamfyllda, illa programmerade och svårhanterliga tredjepartsappar. Att Stockholms Stadsbibliotek hänvisar läsarna till schweiziska (!) PocketBook Reader med sitt helt ogenomträngliga, engelskspråkiga gränssnitt är symptomatiskt. Ett gemensamt, lättanvänt alternativ till Apple Books är en hygienfaktor, men det är inte den stora poängen här. Det som verkligen skulle reformera är nyttjandet av internets verkliga styrkor: möjligheten till personlig anpassning och oberoendet av temporala-, geografiska- och spatiala begränsningar. Precis som att Amazon-grundaren Jeff Bezos egentligen bara stal alla idéer från Vannevar Bush och hans Memex-tankar från 1954, kan såklart även biblioteks-Sverige googla “As we may think”. Tankegodset för att utveckla en smart bibliotekstjänst ligger där i öppen dager. En tjänst som av kostnadsskäl inte nödvändigtvis innehåller alla jättepopulära böcker för alla helt gratis, men där en kunnig person tillsammans med smart AI berättar att John Le Carrés “Spionen som kom in från kylan” ändå är en betydligt mer läsvärd bok än den där senaste technothrillern nån medelålders svennebanan skrivit.

Såklart finns en chattfunktion: När du tröttnar på att sitta på pendeltåget och scrolla förbi den parallella Instagram-verkligheten, eller när tågvärden meddelar att ni blir stående ett bra tag tio mil innan Korpilombolo – då finns den där. Ett klick, en fråga, ett initierat svar. En lika delar datadriven som mänskligt empatisk rekommendation, och möjligheten att ladda ner boken direkt. Eller – kanske någon annan läsare har den och vill dela den med dig?

När bygget är klart: vräk ut några tiotals miljoner på marknadsföring; japp – influencers och hela baletten. Allt för att hjälpa medborgarna upptäcka en värld det skrivna ordet – analogt eller digitalt – kan öppna för dem. Pengar finns uppenbarligen, och personal finns. Eller är nyttan de 5600 folkbiblioteksanställda gör i 400-miljonerskatedralerna så mycket större än den de skulle kunna göra online?

Även om vi i Sverige verkar älska dysfunktionella, decentraliserade skolplattformar och covid-bokningsappar, så är det ju med all önskvärd tydlighet så att det inte är ett optimalt sätt i en digital tid. Behovet av litteratur och bibliotek är inte väsensskilt i Gävle, Kungsör eller Sorsele. Internet medför generiska möjligheter som den fysiska världen inte mäktar med. Det är inget hot; för biblioteken och jämlikheten är det faktiskt en möjlighet. Men när översteprästen bestämt sig för att tolka skriften som ett påbud att bygga nya kyrkor mitt i byn, då är det det som sker. Människors kontakt med de värderingar litteraturen kan bära eller mota äger rum någon annanstans, och allt färre kommer till katedralen. Men skit i det; leende lokalpolitiker klipper banden till entrén. Bilder tas, de skyndar iväg för att aldrig frivilligt komma tillbaka; Brynäs spelar ju hockey på “Monitor ERP Arena” i kväll.

Text: Mattias Beijmo,
Författare, digitaliseringsexpert och föreläsare

0 kommentarer

Senaste nytt

Essä

Politik utan det politiska gör det svårt att göra rätt

I en tid då politiken inte är konkret och tydlig utan bara sätter upp övergripande mål, blir det upp till tjänstepersoner att ta ut riktningen. Egna initiativ ses därför som tillgångar – men beskrivs ibland som hot mot demokratin. En motsägelsefull kritik som brister i kunskap och förståelse, anser Nick Johnson Jones.

15 okt 2021 • 5 min

Nyheter

Läge att ta bort förseningsavgifterna?

När förseningsavgifterna togs bort under pandemin visade det sig att det inte gjorde någon större skillnad på återlämningen. Nu funderar både Malmö och Trosa på om de över huvud taget behövs.

14 okt 2021 • 3 min

Nyheter

En värld helt utan män

På nästan vart fjärde svenskt folkbibliotek består personalen uteslutande av kvinnor. Biblioteksbladet undersöker en obalans som varken är omdiskuterad eller tycks ses som en brist. Text: Anne Ralf. Illustrationer: Nanna Johansson.

7 okt 2021 • 12 min

Nyheter

Efter attacken fanns en berättelse att rädda

Minst 21 bibliotek förstördes vid terrorattacken i New York för 20 år sedan. Många ville bidra till att rädda skadade samlingar, men det mesta var antingen borta eller helt oskadat så akuthjälpen behövdes inte. I stället visade sig behoven av dokumentation och arkivering stor efter katastrofen.

6 okt 2021 • 6 min