Replik: Bibliotek är bäst digitalt

De fysiska rummen är viktiga, men inte på sätt som har något med bibliotekens kärnverksamhet att göra. Det skriver Tobias Nordberg i en replik på Mattias Beijmos och Lukas de Veens debattinlägg.

Det är sannerligen på tiden att det förs en offentlig diskussion om vikten av digitalisering av biblioteksverksamhet, kontra vikten av publika bibliotekslokaler. Det råder inget tvivel om att båda är viktiga. Men när vår tillvaro digitaliseras i allt högre grad kräver den digitala biblioteksverksamheten också en allt större del av bibliotekens uppmärksamhet och arbetsinsatser, och dess icke-rumsliga karaktär gör det ofrånkomligt att den ställs mot bibliotekslokalerna och deras betydelse.

Att som Mattias Beijmo gör i sin replik på Lukas de Veens kommentar se internet som en plats där du inte förväntas konsumera, blir närmast absurt. Jag skulle tro att Beijmo, liksom alla andra, har nätshoppat en hel del genom åren. Webbens bredd är lika stor som samhällets i övrigt och enorma digitala konsumtionskatedraler står där sida vid sida med friare demokratiska rum.

När Beijmo påstår att det är ”teknikskeptiker” som framhåller bibliotekslokalernas samhälleliga betydelse har han helt enkelt fel. Vi som dagligen ser vad tillgängliga offentliga lokaler betyder för många människor kan inte uttrycka oss så kategoriskt.

Lukas de Veen tycks å sin sida mena att stora delar av bibliotekens väsen bara kan komma till uttryck i ett fysiskt rum. Han nämner det ”kreativa sorl” som i bibliotekets lokaler ska ”skapa samtal, lust och entusiasmera”, och påstår vidare att det ”är ett nytt sätt att betrakta biblioteken, mer som ett forum eller en mötesplats”.

Hur nytt synsättet egentligen är vet jag inte, men så vill jag också betrakta biblioteken.

Men det är sällan det kreativa sorlet hörs mellan bokhyllorna i biblioteksrummet. Och det är svårt att skapa samtal och lust hos en frånvarande allmänhet.

Ett bra exempel på en bibliotekstjänst som redan nu är digital, och som dessutom präglas av nationellt samarbete, är svarstjänsten Bibblan svarar.

Jag är en av de som svarar på frågor där.

För ungefär ett halvår sedan fick vi en fråga om hur vi trodde att bibliotek skulle se ut år 2040. Mitt svar gick ut på att konstatera att bibliotekets kärnverksamhet, att tillgängliggöra kultur och information, kommer att vara lika viktigt 2040 som det är i dag, men att det inte är särskilt troligt att biblioteket kommer att vara ett fysiskt rum fyllt med böcker. ”Om den fysiska boken inte är standardformatet för förmedling av kultur och information, kommer det kanske inte att vara nödvändigt med den typ av fysiska bibliotekslokaler som vi är vana vid”, skrev jag då.

Det står jag fast vid.

Men jag skrev också att folkbiblioteken i dag är ”de enda offentliga lokalerna i samhället som är öppna för alla, den enda plats där den enskilde medborgaren kan sitta en stund och ägna sig åt vad hen vill, utan krav på att köpa något.”

Jag står fast även vid det.

Bibliotekens lokaler är viktiga, men inte på ett sätt som har med bibliotekens kärnverksamhet att göra. Att samhället har ett behov av en viss företeelse innebär ju trots allt inte att det nödvändigtvis är biblioteken som ska tillgodose det behovet. Många besöker som sagt bibliotekets lokaler för att det uppenbarligen finns ett behov av offentliga inomhusmiljöer, platser där människor kan vistas som medborgare och inte bara som kunder och konsumenter. Men det är egentligen inte ett argument för att just biblioteket ska vara en sådan plats.

Många besöker ju också biblioteken enbart för att låna toaletterna. Jag skulle inte påstå att det är ett argument för vikten av offentliga bibliotekslokaler.

Saknas offentliga toaletter, så bygg offentliga toaletter.

Saknas publika vardagsrum, så bygg publika vardagsrum.

Biblioteken måste få vara bibliotek i första hand. Det är de bäst i en digital miljö.

Tobias Nordberg
Bibliotekarie i Uddevalla