Forskningsbiblioteken och det utvidgade ansvaret

Ska universitets- och högskolebibliotek verkligen erbjuda litteratur på ”lättläst svenska”? Ja, åtminstone enligt den nya bibliotekslagen, där bibliotekens uppdrag att...

Ska universitets- och högskolebibliotek verkligen erbjuda litteratur på ”lättläst svenska”? Ja, åtminstone enligt den nya bibliotekslagen, där bibliotekens uppdrag att ägna särskilt uppmärksamhet åt vissa prioriterade grupper förtydligas och utvidgas till hela det allmänna biblioteksväsendet. Därmed omfattas alltså också forskningsbiblioteken av detta utvidgade och lagstadgade ansvar. 
De prioriterade grupperna är ”personer med funktionsnedsättning, personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter”. Det innebär bland annat, enligt § 5 i den sedan årsskiftet gällande bibliotekslagen att samtliga bibliotek ska ”ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på relevanta språk och på lättläst svenska.”

Samtidigt betonas högskolebibliotekens specifika roll i § 12, där det heter att ”dessa bibliotek ska svara för biblioteksverksamhet inom de områden som anknyter till utbildning och forskning vid universitetet eller högskolan”. Så varför då formuleringen om ”lättläst svenska”? Det visar sig svårt att mer exakt härleda varifrån just denna detalj kommer. Ingenstans i propositioner eller remisser märks någon lobbyverksamhet eller intressegrupp som krävt att också universitet och högskolor ska tillhandahålla ”lättläst” litteratur.

Bland bibliotekarier vid universitet och högskolor har det inte heller väckt någon större uppmärksamhet, eftersom man inte självklart lagt märke till uttrycket ”lättläst” eller ens läst den nya bibliotekslagen. En som dock har reagerat är Catta Torhell, överbibliotekarie vid Linnéuniversitetet, detta efter att en av lärarna vid bibliotekarieutbildningen hörde av sig, då läraren och studenter ville veta mera om vad just detta egentligen betydde. Catta Torhell berättar att hennes allra första reaktion var att frågan byggde på något slags missuppfattning, eftersom det framstod som så apart att tänka sig ”lättläst svenska” inom högre utbildning och forskning.

– Vi kan ju inte reducera den akademiska verksamheten genom den sortens anpassning av texter, den delen av lagen är helt enkelt inte tillämplig inom universitet och högskolor. Det är svårt att förstå varför formuleringen alls finns med. Kanske har det fått passera för att det är något som låter bra…?

Vidare fastslår § 5 i den nya bibliotekslagen att alla bibliotek har ansvar för att personer med funktionsnedsättning ”utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuds litteratur och tekniska hjälpmedel”.

Den delen av lagtexten är till skillnad från ”lättläst svenska” inte något främmande för högskolesektorn, tvärtom.

Detta är med lagstöd och skydd av diskrimineringslagen snarare redan tillgodosett. Dessutom råder konsensus kring hög ambitionsnivå ifråga om att studenter och personal ska erbjudas litteratur och hjälpmedel efter behov.

– Universitet och högskolor arbetar mycket med att stödja studenter och personal med olika funktionshinder. Det är en självklar och etablerad service, säger Mats Herder, överbibliotekarie vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Foto från KTHs bibliotek, Åsa Ekström.

Läs mer BBL nr 3