De försvarar besluten om Ryssland och Kazakstan

Sverige och Samoa, Nordkorea och Ryssland – Ifla styrelseordföranden Vicki McDonald och generalsekreteraren Sharon Memis vill bygga ett hem för alla. Biblioteksbladet mötte dem under Wlic25 i Astana för ett samtal om värderingar och Ukrainas krav på uteslutning av den ryska biblioteksföreningen.

Efter flera år av vacklande hälsa är Ifla på bättringsvägen. Två år med Vicki McDonald som president och Sharon Memis som generalsekreterare verkar ha varit en god medicin.

För hosta i bronkerna har det minsann varit. Först fick generalsekreteraren Gerald Leitner avgå 2022, i onåd men med en rejäl fallskärm. Detta var sista kapitlet i en process där styrelsen tog lång tid på sig att öppna öronen för vittnesmålen från över 20 tidigare anställda som slog larm om Leitners trakasserande ledarstil. 20 tidigare anställda i en organisation som idag alltså har 19 personer i administrationen.

Mycket kring denna konflikt är fortfarande inte känt. Biblioteksbladet har vid flera tillfällen försökt få Leitner att uttala sig, men utan framgång. Men innan han försvann i bibliotekshistoriens mörker fann han 2023 tid att skriva ett internt mejl till kollegor i Ifla där han hävdade att ”falska nyheter, förtal och hatiska yttranden cirkulerar” och att han förnekar alla anklagelser om bedrägeri och trakasserier. Ja, och så dök han på något vis upp på Iflas generalförsamling i Astana, Kazakstan. I ekonomigenomgången framkom det att federationen gick med 373 000 euro i underskott, motsvarande nära drygt 4,1 miljoner svenska kronor, bland annat på grund av ”costs with a former employee”.

En annan anledning till underskottet var bråket kring fjolårets världskongress. För knappt hade Leitner gått ut genom dörren förrän Iflas styrelse bestämde att Wlic 2024 skulle hållas i Dubai – ett land vars lagar bland annat förbjuder homosexualitet. Det skulle gå bra, försäkrade myndigheterna. Alla kunde komma och säga vad de ville, sade de – först. Men sedan lade de till en klausul om att hbtq+-tematik inte fick nämnas i programmet. Ifla-styrelsen godtog detta. Men efter protester från medlemskåren blev Dubai-mötet till slut inställt. Eftersom tiden blev för knapp för att bestämma en ny plats blev det ingen Wlic i fjol och därmed inga intäkter från konferensen.

I morse var jag på mötet som du, Vicki McDonald, höll om hälsokontrollen av Iflas styrning. Det verkar vara mycket positivitet?

– Våra medlemmar är engagerade och väldigt positiva till federationen och hur vi arbetar tillsammans. Det kom kommentarer om vad vi kunde göra bättre, och det är bra. Det var syftet med sessionen. Men det var inga stora överraskningar. Ingenting kom plötsligt för mig, men det bekräftade vissa saker kring kontinuerliga förbättringar.

Sharon Memis fyller i:

– Att folk säger ifrån betyder att de bryr sig, och det är fantastiskt. Det påminde mig, om jag nu behövde en påminnelse, att vi fortfarande måste arbeta med vår kommunikation så att vi kan nå ut till rätt personer. Och särskilt, tror jag, kring vårt arbete med påverkan (advocacy) och vad vi menar med det. Det handlar om att vara den globala rösten för biblioteken och se till att internationella beslutsfattare är medvetna om det bidrag biblioteken ger.

Länder och bibliotekarier lägger olika betydelser i begreppet yttrandefrihet. Som Kazakstan, som ligger på plats 141 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.

Är det något som oroar er?

– Vill du börja? Jag låter dig, ler McDonald och ger ordet till Memis.

– Min personliga uppfattning är att bibliotekarier världen över, var de än är, sannolikt har väldigt lika värderingar. De flesta bibliotekarier försöker tjäna sina lokalsamhällen på bästa sätt de kan. När vi ser press på biblioteken i USA eller på andra ställen, är bibliotekarier några av de mest innovativa när det gäller att anpassa sig till kontexten. Ifla är ingen politisk organisation. Vi har kärnvärden. Vi förväntar oss att våra medlemmar ställer sig bakom dem och är överens om dem, och de handlar om frihet till information och tillgång till information. Men vi erkänner också politiken och komplexiteten i varje kontext. Och att varje land inte är på samma nivå av öppenhet som andra.

Händelser som världskongressen i Astana blir ofta som att släppa en sten i vattnet – det skapar ringar över tid, säger den erfarna kulturdiplomaten.

– Vi kan inte alltid förvänta oss eller kräva att alla nationer kan ha samma grad av frihet och öppenhet som ni har i Norge, till exempel. (Intervjun görs av redaktören för Biblioteksbladets norska motsvarighet Bok & bibliotek. Reds. anm.)

– Jag tror vi måste hålla fast vid våra värderingar, leva dem, visa upp dem inom Ifla och fortsätta visa dem oavsett var vi är i världen. Och vi måste fortsätta att driva på för dessa värderingar. Ibland är det mer effektivt att viska än att ropa, och att bygga kapacitet i länderna är ofta mer effektivt än att ropa högt. Så det handlar om hur vi gör det. Och bara om du har levt och arbetat i dessa länder kan du börja förstå hur komplext detta är att navigera. Vi kan inte förändra en nation. Men vi kan öppna bibliotekarier för nya idéer, och kanske öppna större delar av samhället för nya idéer, och förhoppningsvis kommer det långsamt att bidra till att skapa förändringar.

De nämner USA, och det är ingen tvekan om att den amerikanska biblioteksföreningen stöder alla Iflas kärnvärden. Men å andra sidan finns Nationalbiblioteket i Ryssland och den ryska biblioteksföreningen. Det finns stark dokumentation på att de aktivt stöder kriget mot Ukraina. Ukraina har tagit initiativ till att få dem uteslutna ur Ifla, men styrelsen svarade i maj i år att det inte kommer att ske.

Vad ligger bakom det beslutet?

– Men, jag menar, oavsett vad pressfrihetsindex säger, så försvarar bibliotekarier över hela världen rätten till information och yttrandefrihet, svarar Vicki McDonald.

Också nationalbibliotekarien i Ryssland?

– Jag tror vi alla inser att om du är nationalbibliotekarie i Ryssland så lever du under helt andra omständigheter än en nationalbibliotekarie i ett annat land. Men vi erkänner också att bibliotekarier kommer till våra konferenser som bibliotekarier, inte som sitt land. Så vi vill vara öppna för att ta emot bibliotekarier till vår kongress.

Så Ifla skulle aldrig stänga ute ett lands nationalbibliotek, oavsett vad de stöder?

– Tja, det kan vi inte säga. Vi kan inte säga vad vi aldrig skulle göra. Men vi har processer på plats. Du känner kanske inte till att vi nyligen har inrättat ett nytt rådgivande organ, etikkommittén, eftersom vi ser att det kommer fler och fler frågor kring etik och de val vi måste göra. Det är en viktig mekanism för att ge styrelsen råd om ett brett spektrum av frågor. Det kan inkludera de saker du nämner, men också uppförandekoder och hur individer uppträder i olika sammanhang.

Hur var diskussionerna i styrelsen kring Ukrainas förslag?

– För att säkerställa en god process har vi gett de ryska biblioteken och enskilda personer möjlighet att svara på anklagelserna. Vi har också haft olika kommittéer som har granskat ärendet. Det är en del av att skapa en rättvis process, säger Vicki McDonald.

Ett tillägg från redaktionen: Jubileumsskriften som publicerades till Iflas 75-årsjubileum 2002 visar att det finns historiskt stöd för uteslutning av medlemmar. Den sydafrikanska biblioteksföreningen suspenderades 1972 och togs inte in igen förrän 1997, tre år efter att apartheidregimen formellt avskaffats och landet hållit sina första demokratiska val.

Hur mycket av Iflas arbete utgörs av diplomati?

Det är en del, men det är alltid målinriktat, svarar Sharon Memis som har ägnat över 30 år av sitt liv åt kulturell diplomati i USA, Europa och Asien genom offentliga, privata och ideella organisationer.

– En av styrkorna och det unika med Ifla är att det är globalt, med 100 medlemmar från 150 nationer. Det är ganska extraordinärt. Det inkluderar Nordkorea, det inkluderar USA, säger hon och berättar om en delegation från Iran som inte kunnat delta på tidigare Wlic även om de försökt få visum. Till Rotterdam 2023 försökte vi hjälpa dem i tre månader, men de fick ändå inte visum. Men till Kazakstan fick de resa. Det var stor glädje att de kunde komma hit, säger Sharon Memis och fortsätter:

– Vi är inte diplomater i betydelsen statlig diplomati. Vårt fokus är att knyta samman bibliotekarier och professionella, oavsett kontext. Många navigerar komplexa politiska, sociala och ekonomiska landskap. Vi försöker ge dem en kommunikationskanal, ett syre av internationella möjligheter, som gör att biblioteksfältet kan gå bortom politik och gränser.

När det kommer till kritan är Sharon Memis lite skeptisk till ordet diplomati.

– Det luktar ofta av maktspel. Det här handlar mycket mer om att skapa rum för gemensamt lärande, utveckling och samtal.

Vad ser ni som den viktigaste uppgiften för Ifla framöver?

Ifla är en medlemsorganisation, understryker McDonald. Så medlemmarnas tillit är avgörande.

– Att bygga tillit och ha öppenhet om beslutsprocesser och vad vi gör har varit huvudfokus de senaste två åren. Och jag tror Leslie Weir, som ny president, kommer att hålla fast vid det. Vi har fått väldigt mycket positiv återkoppling från medlemmarna, särskilt de senaste månaderna.

Den 13 augusti i år publicerade Ifla resultaten från en undersökning av medlemmarnas inställning till organisationen. Rapporten, som fått namnet Starting point, ska fungera som en utgångspunkt för att bedöma framsteg i förhållande till målen i Iflas strategi för 2024–2029. Bland de 14 procent av medlemmarna som svarade ansåg 96 procent att deras medlemskap var värdefullt. De lyfte särskilt fram tillgången till professionella resurser, nätverksbyggande och professionell utveckling. 63 av respondenterna kände en stark känsla av tillhörighet till Ifla. Siffran var högst för medlemmar i Afrika söder om Sahara. Totalt uttryckte 80 procent tillfredsställelse med sitt medlemskap.

– Vi får besked om att folk har mycket större tillit till oss som organisation. De är mycket mer nöjda med att betala medlemsavgift och känner att de får något tillbaka, säger Vicki McDonald och tänker tillbaka på tiden då hon var ordförande i den australiska biblioteksföreningen.

– En sak som slog mig var att alla har olika förväntningar. Ifla har medlemmar i FN och den internationella upphovsrättsorganisationen Wipo, och så har du Mary Jane i Toowoomba, Australien, som förväntar sig att få det ena och det andra från föreningen. Du måste täcka de många nivåerna av förväntan. Det är en av de stora utmaningarna för en medlemsorganisation.

Sharon Memis instämmer. Det handlar om att säkerställa att alla upplever organisationen som ett hem.

– Alla navigerar olika kontexter, från Library of Congress i Washington till en biblioteksförening i Samoa, till en bibliotekarie i Ryssland som kanske känner sig lika obekväm som alla andra. Så hur säkerställer vi att vi har denna hemvist, där vårt fokus är professionen, biblioteken och bibliotekarierna? Det är det verkligt viktiga. Och där ligger också faran. Vi måste vara försiktiga och hålla oss utanför det politiska rummet, annars blir det komplext för folk att känna sig hemma i organisationen. Så jag menar att det handlar om att säkerställa att vi är relevanta, på alla nivåer, som Vicky sade, att vi är ett hem, och att vi är en trygg plats att vara.

Vanligtvis brukar det vara omkring 4 000 deltagare på Wlic, men i år är det bara omkring 1 700. Så vad hoppades ni uppnå med att hålla kongressen här i Kazakstan?

Vicki McDonald svarar genom att peka på att detta är första gången Wlic hålls i Centralasien.

– För en organisation som är nära 100 år gammal och inte har varit i en så viktig region är det uppenbart att det finns ett behov av att vara här. För många är det mycket lättare att komma till Kazakstan, och det är verkligen en viktig vinst för oss.

När Ifla kommer till en region för första gången är de alltid upptagna med vilken verkan det får för professionen och vilket rykte de får i landet, säger McDonald.

– Vi har haft en vice minister här, säger hon och syftar på öppningsceremonin dagen innan där vice ministern för vetenskap och högre utbildning i Kazakstan, Talgat Yeshenkulov, höll ett välkomsttal.

– Andra ministrar är också väldigt medvetna om vår närvaro och det bidrag vi ger. Vi försöker verkligen lyfta fram biblioteken och vad de kan bidra med för detta land. Vice ministern berättade för mig hur duktiga bibliotekarierna var och sådant. Det är ett av målen – att få hög profil för professionen. Och fokuset på teman som teknologi, AI och läsförmåga hjälper våra kazakstanska kollegor att få inflytande på lång sikt.

Topp-tio-listan över deltagarländer på kongressen i år talar sitt tydliga språk: Japan, 32; Förenade Arabemiraten och Qatar, båda 35; Malaysia 42; Storbritannien, 47; Tyskland, 51; Sydkorea, 69; Kina 99; USA, 110, och Kazakstan, 452.

Rapporteringen från Wlic i Kazakstan görs i samarbete med norska Bok & bibliotek