Unik studenthistoria digitaliserad

Vilka var 1700-talets studenter på V-Dala nation i Uppsala? Det och andra historiska uppgifter om studenterna på universitetet finns nu att hitta för alla i digitaliserad form. ”Otroligt fascinerande material.”

Av ungefär 300 hyllmeter arkiv med material från studentnationer och -föreningar från tiden då nationerna bildades på Uppsala universitet finns cirka fem hyllmeter, innehållande nationernas matriklar, nu även i digital form och tillgängligt för alla att ta del av.

– Här finns information om alla studenter, inte bara de som var framgångsrika. Även om alla de som dog, var fattiga eller inte gjorde storslagna karriärer. Ibland finns små handskrivna biografier om personer, det är ett otroligt fascinerande material, säger Johan Sjöberg, arkivarie vid Uppsala universitetsbibliotek.

Nationerna finns kvar än i dag på Uppsala universitet, men numera är det inte ett krav att gå med i exempelvis V-Dala nation bara för att man kommer från Västmanland eller Dalarna. I dag är det är valfritt att välja nation. Det var striktare förr.

Tillgängligt för alla

Och den som går in på Alvin, portalen där universitetsbibliotek och museer laddar upp historiskt material i digital form, kan hitta dokument som visar vilka studenter som skrevs in i V-Dala, Stockholms eller Smålands nation så långt tillbaka som till 1600-talet.

– Nationerna har sin grund i 1600-talet då man började organisera sig på universitetet och har funnits sedan dess. Och det är främst tack vare studentnationernas arkiv som vi vet så mycket om studenter i historisk tid.

Matriklarna som har digitaliserats är tidigare handskrivna, otryckta dokument. Materialet är intressant för såväl släktforskare som för akademiska forskare och fritidsforskare, berättar Johan Sjöberg.

– Min erfarenhet är att det är intressant för alla tänkbara personer. Det kan användas för många olika syften. Vi valde att börja med det här materialet för att det används mycket.

Digitaliseringen av studentmaterialet fortsätter, liksom av resten av det svenska kulturarvet. Men det tar tid och resurser i anspråk.

Behövs det en ambitionshöjning från regeringen?

– Ja, det tror jag. Vi är många som jobbar med det här. Studentmaterialet är bara en liten del. På Carolina Rediviva i Uppsala finns oändligt mycket mer som inte är digitaliserat. Samlingarna är enorma. Vi arbetar systematiskt och det går framåt. Men det är resurskrävande.

Gustav den III:s brev digitaliserade

Johan Sjöberg arbetar på avdelningen för specialsamlingar och här pågår alltså ständigt ett arbete med att digitalisera delar av det svenska kulturarvet. I dagarna avslutas även digitaliseringen av den gustavianska samlingen, alltså allt det som Gustav den III lämnade efter sig. En del av materialet var så populärt att det riskerade att falla sönder om många fler skulle bläddra i de fysiska dokumenten och biblioteket sökte pengar för att konservera och digitalisera samlingen.

Projektet finansierades av Riksbankens jubileumsfond och nu finns exempelvis brev från Gustav den III till privatpersoner, myndighetspersoner och kungligheter runt om i Europa, tillgängligt, för den som är intresserad, att hitta på portalen Alvin. Och förutom att det går att läsa exempelvis Marie Antoinettes brev till den svenska kungen finns även kungens brev till den ryska tsarfamiljen. Här finns även hans brev till sin mamma, Lovisa Ulrika, om sonens, kronprins Gustaf Adolfs, födelse 1778, liksom hennes svar till ”sin käre son” (eller ”mon cher fils”, då de skrev till varandra på franska). Och mycket, mycket mer.

– Det innehåller precis hur mycket spännande som helst. Det fanns inte en känd 1700-talsperson som inte skrev till Gustav den III, konstaterar Johan Sjöberg.

Nytt program hjälper till med transkribering

Men 1700-talskungens handstil är inte alltid lätt att tyda. Därför har biblioteket använt sig av ett program som lär sig läsa just Gustav den III:s handstil för att transkribera breven och göra dem ännu mer tillgängliga.

– Programmet har lärt sig ganska bra nu och målet är att den del av samlingen som kungen har skrivit själv ska vi låta datorn transkribera. Då blir det också sökbart.

Men än så länge handlar det alltså bara om de brev som Gustav den III skrev själv.

– Det finns också 10 000 brev till honom från olika personer, och i framtiden kanske det blir hur lätt som helst att transkribera dem.