"I ett bibliotek ska informationen vara neutral och tillgänglig"

Soraya Hariyani Putri är bibliotekarie i Indonesien, ett land där hbtqi fortfarande är tabu. Hur påverkar religiösa och sociala normer tillgången till litteratur och information? Bevaras spår av queera liv, eller tigs de ihjäl?

– Information i sig själv är neutral. Ger du den ett värde, gör du informationen subjektiv. Men i ett bibliotek ska information vara neutral och tillgänglig.

Det säger bibliotekarien Soraya Hariyani Putri som är ansvarig för samlingarna vid Indonesiens nationalbibliotek. Hon har just lämnat scenen i ett av kongresshallens många mötesrum i Astana, Kazakstan. Under världskongressen Wlic25 har hon presenterat ett banbrytande arbete: den första systematiska studien av censur kopplad till hbtqi-samlingar i nationalbiblioteket. Hon är tydlig med bibliotekens roll i samhället: De ska vara den neutrala grunden där alla kan söka information och på så vis skapa en grund för beslut.

Inte olagligt, men heller inte lagligt

I Indonesien finns ingen nationell lagstiftning som förbjuder eller skyddar hbtqi-personer. Homosexualitet är inte socialt accepterat, men kan tolereras av vissa så länge man inte visar sin läggning offentligt. Traditionellt har transpersoner, waria (det tredje könet), varit en del av den indonesiska kulturen, och transkvinnor har varit betydligt mer accepterade än homosexuella. Detta har förändrats till det sämre under de senaste åren.

Religiösa grupper, som Majelis Ulama Indonesia – Indonesiens högsta muslimska råd – men även romersk-katolska grupper, har arbetat aktivt för att kriminalisera homosexualitet. I offentligheten pågår ständigt diskussioner om att förbjuda eller censurera webbplatser, filmer och tv-program som berör eller handlar om hbtqi-relaterade ämnen.

– Homosexuell, eller hbtqi, är inte olagligt, men det är heller inte lagligt – åtminstone inte ur ett moraliskt och religiöst perspektiv, berättar Sadariyah Arningrum, som är medförfattare till artikeln Digitalt arkiv för bevarande av queer historia i Indonesien. Denna gråzon skapar en osäkerhet som också märks bland bibliotekarier.

Självcensur bland bibliotekarier

– I mitt arbete som samlingsansvarig upptäckte jag att kollegor avstod från att köpa in böcker med hbtqi-problematik. Några motiverade det med konflikt med moraliska eller religiösa värderingar, andra hänvisade till bristande efterfrågan från användarna. Flera var oroliga för reaktioner från allmänheten och medierna, och många påpekade att biblioteket helt enkelt saknar riktlinjer. Då uppstår osäkerheten: Är det okej eller inte okej att köpa in sådana böcker? förklarar Hariyani.

Ändå finns queer litteratur i nationalbibliotekets samlingar. De har kommit genom donationer eller pliktleverans.

– Böckerna kan lånas, och vi publicerar materialet i katalogen. Men det är inte resultatet av ett aktivt val, säger Hariyani.

Med sin forskning hoppas hon att ett regelverk kommer på plats för samlingsutveckling som också täcker hbtqi och andra känsliga samlingar, och att det skapas en tydlig grund för beslut när biblioteken avgör om de vill köpa in känslig litteratur.

För Hariyani är slutsatsen tydlig: Det handlar inte om moral eller religion. Det handlar om medmänsklighet och intellektuell frihet.

Queer historia dokumenterad av frivilliga

Medan Hariyanis studie undersöker bibliotekets praxis, har kollegan Vania Sukma Putri Daniswara forskat på hur frivilliga tar ansvar för att bevara queer historia. Hon har analyserat arbetet hos den oberoende ideella organisationen *Queer Indonesia Archive* (QIA), grundad 2020 av aktivister i Indonesien och Australien.

Arkivet dokumenterar queera liv från 1980 till 2010, med material som annars riskerar att gå förlorat: fanzines, tidskrifter, affischer, fotografier, filmer, muntliga berättelser och mycket mer.

Att det queera samhället i Indonesien är tabubelagt gör att queer historia sällan blir officiellt dokumenterad. Queera arkiv, i den mån de finns, erkänns inte av formella institutioner.

– Det finns en reell risk att queer historia går förlorad. Digitala arkiv som QIA erbjuder en alternativ lösning, förklarar Daniswara.

Att arkivet är digitalt säkerställer både tillgänglighet och informationssäkerhet. Arkivet publicerar material endast efter samtycke från arkivägaren, klassificerar innehåll som offentligt, begränsat eller privat och lagrar på servrar i Australien för att undvika censur. En ”kill switch”, en panikknapp, kan stänga webbplatsen och rensa läshistoriken på ett ögonblick om användaren är rädd för att bli upptäckt.

QIA vill öka medvetenheten i befolkningen om existensen av queer historia i Indonesien och visa att hbtqi varken är ett nytt fenomen eller något som importerats från andra kulturer. Ett exempel som visas upp är biografin Djalan Sampoerna från 1920-talet av den javanesiske författaren Soetjipto, som beskriver kärleken mellan två män. Queer Indonesia Archives mantra är att marginaliserade grupper har rätt att vara en del av det kollektiva minnet, och att dokumentera sina egna gemenskaper.

Arkivaktivism

– Det är inget fel i att vara queer utifrån ett människorättsperspektiv. QIA representerar en form av arkivaktivism, en motröst till majoritetens historieskrivning. Arkivet bidrar till att berika nationalhistorien, samtidigt som plattformen fungerar som ett rum för att främja empati och erkännande. Genom att stödja QIA bidrar vi till att säkerställa att det kollektiva minnet av Indonesiens queera gemenskap inte går förlorat, utan lever vidare som en kunskapskälla och som ett tryggt rum för nuvarande och kommande generationer, understryker Daniswara.

Presentation under Wlic25 var hennes första. Hon satt uppe till långt in på natten för att öva på sitt föredrag, som hölls på engelska. Nu är hon glad, lättad och motiverad att fortsätta sin forskning. Båda presentationerna var en del av det officiella programmet för Iflas HBTQ+ Special Interest Group.

För Hariyani är drivkraften både professionell och personlig:

– Min bästa vän är queer. Jag ser mig själv som en allierad till det queera samhället. Det handlar inte om att vara ”för” eller ”emot” hbtqi, det handlar helt enkelt om medmänsklighet, avslutar hon.

LÄS OCKSÅ >> Hbtqi-upproret som skakade Ifla

Rapporteringen från Wlic i Kazakstan görs i samarbete med norska Bok & bibliotek