Sverige stänger ner – men biblioteken har öppet. Hur ska personalen agera när några besökare är förkylda och andra tillhör grupper som måste skyddas? Det är en fråga för arbetsgivaren, skriver Sofia Wirström, bibliotekarie i Håbo.

När samhället stänger ned allt mer håller biblioteken fortfarande öppet. En ganska bekant fras vid det här laget, men just nu går den att avvända i en ny kontext. Den 17 mars meddelade regeringen att alla gymnasieskolor och högre utbildningar ska stänga och övergå till distansundervisning. Man kan ana att grundskolor och förskolor snart följer efter. Kulturinstitutioner bommar igen för att värna om besökare och personal. Men vad händer på våra bibliotek? Dessa öppna platser där alla olika åldersgrupper delar på ytor, datorer och medier.

Jag och mina kollegor som arbetar på folkbibliotek ser att det fortfarande kommer en hel del besökare till biblioteken. Det är så klart något som kan förändras bara på en dag. En del besökare uppvisar förkylningssymptom. Häromdagen mötte min kollega en förälder med ett väldigt snuvigt barn i släptåg inne på biblioteket. Efteråt diskuterade huruvida vi ska be uppenbart sjuka personer att lämna lokalen? Hur gör vi det på ett bra sätt? Får vi göra det? Vad finns för alternativ till att porta sjuka personer? En hel skolklass kan komma in samtidigt som en dam på 70+, vem ber vi lämna lokalen? Eller ska man resonera så att de är här på egen risk? Behovet av litteratur och social samvaro verkar ibland trumfa risken för att bli svårt sjuk. Visserligen kan man notera att det är färre besökare på biblioteket nu, men det dyker ändå upp personer i riskgruppen. De äldre är ju våra trognaste besökare, en klippa att lita på när de gäller lån av medier och besök under arrangemang. Men i det här läget, när den äldre och mer utsatta målgruppen möter en yngre och (förhoppningsvis) mer tålig generation, vad gör man då?

Hos oss är våra åtgärder att ställa in arrangemang tills vidare och att sätta upp information om att man helst inte ska besöka biblioteket om man uppvisar förkylningssymptom. Vi har även plockat bort leksaker och lite möbler på barnavdelningen. Det känns klent och jag känner mig vilse i min roll som bibliotekarie och som skyddsombud. Vi vill hjälpa våra besökare, ge dem service och litteratur, men hur utsatta blir vi utan rutiner, skyddsutrustning och med begränsade resurser? Även om jag själv inte är rädd för att få viruset så vill jag inte bli en smittspridare som utsätter andra för fara. Det känns som att trolla med de där ökända knäna och hitta kreativa lösningar för att ge våra låntagare böcker och annan service. Begränsade öppettider då man bara kan hämta reservationer och böcker som personalen har plockat fram? Utökad Boken kommer-verksamhet? Marknadsföra e-medier och andra digitala tjänster (trots de extra kostnader det innebär)?

Varje dag är ett nytt äventyr i coronans tid där ens idéer och tankar är helt irrelevanta nästa dag. Det finns inga enkla svar just nu och total nedstängning av biblioteken är nödvändigtvis inte den enda lösningen. Vi har redan arbetssätt och digitala verktyg som kan hjälpa oss att nå människor ändå. Jag undrar också hur orolig man ska vara och vilka åtgärder som är rimliga och vilka som är överdrivna. Men personalens arbetsmiljö och smittorisken bland besökarna måste beaktas av arbetsgivaren, och det måste göras nu.