Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Ni som ska till Astana: fråga hur Ifla-folket tänker
12 aug 2025 • 2 min
Nästa vecka arrangeras bibliotekssektorns årliga världskongress i Kazakstan. Här är en fråga de svenska deltagarna gärna får ställa till arrangören Ifla.
Den 18-22 augusti hålls Word Library Information Congress i Kazakstans huvudstad Astana.
Just nu packas väskorna för Wlic, den internationella biblioteksfederationens årliga kongress som i år äger rum i Kazakstans huvudstad Astana.
Yttrandefriheten är inget som direkt hyllas där – landet innehar plats 141 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, oppositionella förföljs och fängslas. Att bibliotekarier från hela världen kommer farande med sitt tungt vägande anseende som garanter för kunskap och fria tankar, lär firas på det kazakiska regeringskansliets PR-avdelning.
Men det är inte om det den här texten handlar. Den är snarare ett medskick till de som åker dit från Sverige – elva personer har fått stipendium från Svensk biblioteksförening för sitt deltagande – som gärna får prata lite om en annan sak när de möter representanter för arrangerande Ifla. (Jag ska själv inte dit.)
I våras skrev jag om Iflas märkliga agerande när det handlar om Ryssland och Ukraina. Den ukrainska biblioteksföreningen har upprepade gånger vädjat om att den ryska föreningen ska uteslutas ur federationen. Det hände senast i vintras då föreningen i Ukraina bland annat kunde påvisa att bibliotek på ukrainska områden som ockuperas av Ryssland, tas in som medlemmar av den ryska föreningen.
Det var bara en liten detalj i ett batteri av händelser och omständigheter som skickades till Ifla – utan att styrelsen övertygades om det rimliga i en uteslutning.
Nu har Ifla ännu en gång utmärkt sig med sitt märkliga agerande. Det handlar om en vetenskaplig artikel, skriven av historikern Tetiana Hranchak, som också är ledamot i styrelsen för Ukrainas biblioteksförening. Rubriken lyder ”Russian Libraries in Wartime: Outside or In Service of Politics” och texten kretsar kring bibliotekens roll i angreppet mot Ukraina. Med utgångspunkt i en lång rad exempel av samma slag som de ovan, landar Tetiana Hranchak i slutsatsen att den ryska statens propaganda har gjort landets bibliotekarier till lydiga understödjare av den fullskaliga invasionen.
Det strider mot Iflas etiska koder och talar för uteslutning av den ryska föreningen, anser Hranchak.
Artikeln skickades till Iflas informationsvetenskapliga tidskrift Ifla Journal vars redaktionella granskare hade några invändningar men generellt var positiva, rent av tacksamma:
”Tack för att du ger det här nya perspektivet.”
”Slutsatserna presenteras tydligt och ger en mycket intressant redogörelse.”
Trots detta och Tetiana Hranchaks omfattande tillägg utifrån granskarnas synpunkter, refuserades artikeln av tidskriftens redaktör samtidigt som han märkligt nog beskrev den som ”viktig”.
Det går förstås att förklara den redaktionella prioriteringen med ett stort inflöde av material, vilket också är vad Iflas vice generalsekreterare Helen Mandl gör i ett mejl till mig. Men ett pärlband av besynnerliga överväganden när det handlar om Ryssland och Ukraina gör att jag ändå undrar varför Ifla uppvisar sådan brist på hållning.
Är det ett pragmatiskt val för att motsatsen – tydligare hållning – skulle göra det svårt att till exempel hålla kongress i ett land som Kazakstan?
Ni som ska dit och stöter på Ifla-folk från huvudkontoret i Haag i korridorerna: Fråga hur de tänker.
0 kommentarer