Stärk bibliotekens förmåga som sociala infrastrukturer

Samhällsinformation är ett kärnuppdrag. Gränserna för vad det innebär beror på ett biblioteks omgivning. "Det innebär dock inte att bibliotek bör göra allt", skriver bibliotekschefer och forskare.

Bibliotek fungerar som sociala infrastrukturer. De är i allt högre utsträckning platser dit invånarna vänder sig för att få hjälp med myndighetskontakter, digitala verktyg och blanketter. Samtidigt som bibliotek bistår invånare med samhällsinformation, likväl som litteratur och kultur, så är de platser där besökare kan bygga relationer med bibliotekarier, lokala föreningar och varandra. Detta har uppmärksammats i flera debattinlägg i Biblioteksbladet (”Biblioteken borde förvalta sitt förtroende – inte slarva bort det”, Replik: ”Systemfel där folkbiblioteken kokar soppa på en spik”) och i DIKs senaste rapport Samhällets sista utpost? En rapport om bibliotekens villkor och bibliotekariernas arbetsmiljö. Begreppet social infrastruktur syftar på grundläggande strukturer och resurser i samhället som möjliggör människors gemenskap och välbefinnande. En viktig aspekt som vi saknar i debatten är behovet av kontinuerlig dialog och reflektion kring hur biblioteket på bästa sätt kan stärkas i rollen som social infrastruktur och var gränserna går för var bibliotekets infrastruktur slutar och andra aktörer bör ta vid.

Som bibliotekschefer och forskare ser vi att sociala infrastrukturer, som bibliotek, inte är statiska. Tvärtom kräver de ständigt underhållsarbete. Det betyder att det behövs tillräckliga resurser för att infrastrukturen ska fungera väl. När bibliotekspersonal hjälper besökaren att hitta rätt blankett är biblioteket både en infrastruktur för information och för social interaktion. Bibliotekarien, besökaren och teknologin bidrar till att bygga den sociala infrastrukturen.

Bibliotekslagen och andra styrdokument framhåller bibliotekets kunskapsförmedlande samhällsuppdrag. Detta är med andra ord ett kärnuppdrag, likt litteraturförmedling. Samtidigt är gränserna för den sociala infrastrukturen inte givna och de förändras i relation till det omgivande samhället. När andra samhällsaktörer och företag drar sig tillbaka påverkar det bibliotekets sociala roll. Detta har lyfts i tidigare rapporter och i forskning och diskuteras även i DIK:s rapport.

Vi anser att det inte finns några enkla eller raka svar på dessa frågor. En väl fungerande social infrastruktur är sammanvävd med det omgivande samhället – med andra kommunala aktörer, föreningar och de som bor i området. Infrastrukturen skapas och upprätthålls alltså av människor, teknologi och material i biblioteksrummet, samtidigt som den sträcker sig bortom bibliotekets väggar och ansluter till andra samhälleliga infrastrukturer. Svaren på hur ett visst bibliotek kan stärkas som social infrastruktur och var gränserna för denna bör dras är därför beroende av just detta biblioteks omgivning. Det innebär dock inte att bibliotek bör göra allt. Andra aktörer, såväl kommersiella som offentliga, måste ta ansvar inom sina respektive områden. Om nya uppgifter tillfaller biblioteket måste de dessutom åtföljas av resurser.

Vi instämmer alltså med tidigare inlägg i att samhällsinformation är ett kärnuppdrag för biblioteket. Men det finns inte några på förhand givna svar på hur bibliotekets uppdrag utförs på bästa sätt. Tvärtom anser vi att kollegiala samtal om hur just vårt bibliotek på bästa sätt kan främja invånarnas behov av kunskap, kultur, information och gemenskap är nödvändiga. Sådana diskussioner inkluderar också gränsdragningar; var bör bibliotekets infrastruktur upphöra och andra aktörer ta vid? Vi menar att ett sådant reflexivt förhållningssätt tar bibliotekets uppdrag på allvar.

Lisa Engström
Docent i biblioteks- och informationsvetenskap, Lunds universitet
Sara Kjellberg
Bibliotekschef Malmö universitetsbibliotek
Johanna Rivano Eckerdal
Docent i biblioteks- och informationsvetenskap, Lunds universitet
Åsa Sandström
Stadsbibliotekarie för Biblioteken i Malmö

Samtliga undertecknare har arbetat med begreppet social infrastruktur i sin verksamhet. Johanna Rivano Eckerdal och Lisa Engström medverkade i det internationella forskningsprojektet ”Social infrastruktur som gör skillnad: Folkbibliotekens transformativa kapacitet i ett åtstramat stadsliv” där Biblioteken i Malmö ingick. Här medverkade också Sara Kjellberg och Åsa Sandström.