Biblioteket har en roll när segregationen ska brytas

Områden med koncentrerad utsatthet borde få Göteborgs politiker att satsa på bibliotek. I stället har utvecklingen gått åt motsatt håll. ”Resurserna måste satsas där behoven är störst”, skriver Ingrid Atlestam och Randi Myhre.

Trots att Göteborgs Stad säger sig kraftsamla för minskad segregation har mycket gått åt fel håll sedan 90-talet. Norra Biskopsgårdens stora välförsedda bibliotek, ett av stadens mest utnyttjade, har lagts ner, liksom två fritidsgårdar och Folkets hus i Biskopsgården. Kvar finns biblioteket i södra Biskopsgården.

I Biskopsgården, och framför allt dess norra del, råder akut brist på såväl föreningslokaler som kulturarenor och mötesplatser. Utvecklingen och nuläget står i bjärt kontrast mot allt vad staden säger sig vilja stå för och satsa på.

Biblioteket kan inte få slut på gängkrig eller förändra strukturella orättvisor. Men biblioteket är en arena för möten, samtal, bildning, kompetensutveckling och ger många lite av den trygghet, det lugn och den utsiktspunkt som kan leda vidare. Detta är att lyfta fram folkbibliotekets ursprungliga bildningsuppdrag, att ge alla oberoende av bakgrund och utbildning möjlighet till kunskap och delaktighet och därigenom överbrygga klyftor.

Bristen på bibliotek just vid Friskväderstorget i norra Biskopsgården påtalas både av boende och i den utredning som nyligen gjorts om bibliotekens framtida placering i Göteborg. Utredningen föreslår en satsning på ett barn- och ungdomsbibliotek vid torget. Behovet av detta bibliotek är akut. Eftersom kulturnämnden har antagit utredningen som sin inriktning bör den självklart läggas in i höstens budget.

Förhoppningsvis skulle detta kunna bli en början till och en del av en verklig satsning på kultur- och föreningsliv i norra Biskopsgården, ett embryo till ett välbehövligt kulturhus.

Göteborgs Stad kraftsamlar för minskad segregation på flera sätt. Nu är det hög tid att kulturnämnden deltar i detta och satsar på bibliotek och arenor för kultur och då i första hand ett bibliotek i norra Biskopsgården, där koncentrationen av utsatthet ökar.

Biskopsgården i Göteborg har drygt 30 000 invånare. Området, i synnerhet norra Biskopsgården, är hårt drabbat av den ökande ojämlikheten. Här är den förväntade livslängden cirka åtta år kortare än snittet i Göteborg. Trångboddheten och arbetslösheten är stor och ohälsotalen höga och genomsnittsinkomsten i norra Biskopsgården är bara knappt två tredjedelar av den i Göteborg. Utbildningsnivån är också lägre. 79 procent av kvinnorna saknar gymnasiebehörighet, jämfört med 19 procent i hela Göteborg. Andelen ensamstående med barn är nästan dubbelt så hög som Göteborgssnittet. 87 procent av invånarna i norra Biskopsgården har utländsk bakgrund jämfört med 37 procent i hela Göteborg. Valdeltagandet är lågt. (Allt enligt stadens officiella statistik.)

Delegationen mot segregation (Delmos) visar i sin årsrapport för 2021 att segregationen i Sverige har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Höginkomsttagare och låginkomsttagare är de som lever mest segregerat, det vill säga skilda från varandra. Skillnaderna i uppväxt- och levnadsvillkor mellan olika områdestyper i landet är så stora att platsen har betydelse för människors livschanser.

Segregationen går att bryta genom att satsa stort och rejält på dessa områden där resurserna behövs. Här ingår bibliotek som en självklar del.  Genom uthålliga, långsiktiga och sektorsövergripande samarbeten och satsningar på skola, bibliotek, föreningsliv, arbetstillfällen, kultur och bostäder kan vi bryta segregationen.

I rapport efter rapport visar nationalekonomen Ingvar Nilsson och hans kollegor hur samhällsekonomiskt lönsamt det är att bryta den onda cirkeln genom att satsa massivt, uthålligt, långsiktigt och sektorsövergripande – i 18-årsperspektiv, den tid det tar för en ung människa att växa upp – i stället för att se sig blind på kortsiktiga kostnader under innevarande mandatperiod.

I rapporterna belyses skolans viktiga roll och den starka kopplingen mellan skolmisslyckande i ungdomsåren och framtida utanförskap i vuxenlivet. Det handlar om att jobba förebyggande – satsa på BVC, förskolan och stödja föräldraskapet, satsa på läsfrämjande, läxhjälp och goda fritidsmöjligheter. Det handlar om att skapa arbetstillfällen och förbättra boendemiljön. Det handlar om att mobilisera de boende, skapa delaktighet och samarbete mellan det offentliga systemet, näringslivet och civilsamhället.

Det finns mängder av eldsjälar bland boende, föreningsaktiva, tjänstepersoner, politiker och företagare.  Men det behövs mer stöd och engagemang från alla andra som inte bor i ”Orten”. Att bryta den onda cirkeln är allas vårt ansvar som individer, tjänstepersoner eller politiker. Resurserna måste satsas där behoven är störst. Ytterst handlar det om solidaritet som är det som håller ihop ett välfärdssamhälle.

I Biskopsgården samlas allt fler krafter, såsom boende, föreningar, förvaltningar, volontärer, företag för att tillsammans vända utvecklingen, och fantastiska ting sker dagligen i stadsdelen. Men här finns plats för många fler exempelvis inom bibliotek och kultur. Detta gäller i högsta grad kulturnämnden som omgående bör starta biblioteksverksamhet för barn och unga vid Friskväderstorget och samtidigt se till att här snarast skapas ett resursstarkt kulturhus.

Folkbiblioteken har, såväl historiskt som enligt bibliotekslagen och UNESCO-manifesten, ett uppdrag att överbrygga informations- och kunskapsklyftor, vare sig de beror på sociala, geografiska, ekonomiska, språkliga eller andra faktorer. Detta är något annat och större än summan av alla enskilda brukares önskemål. 

Efter förra sekelskiftet 1900 satsades stora resurser på utbildning och folkbildning. Det offentliga byggde nya skolor, bibliotek och museer.  Det skapades en infrastruktur för kultur och kunskap som vi i stort sett levt med sedan dess som en självklar del av välfärdssamhället. Nu har mycket av detta monterats ner, privatiserats och marknadsanpassats på ett sätt som gör att klyftorna åter ökar i samhället. Denna utveckling gör bibliotekets ursprungliga uppdrag än viktigare och nödvändigare, men dessvärre ideologiskt och kulturpolitiskt ifrågasatt.

Ingrid Atlestam, föreningen Folkbibliotekens Vänner i Göteborg, och Randi Myhre, föreningen Biblioteksvännerna i Biskopsgården

Läs mer:

Segregation i Sverige – Årsrapport 2021 om den socioekonomiska boendesegregationens utveckling. Delegationen mot segregation, 2021. www.delmos.se

Det mångspråkiga biblioteket – en nödvändig utopi, red. Ingrid Atlestam & Randi Myhre, BTJ Förlag, Lund, 2012.

Utanförskapets pris – en bok om förebyggande investeringar, Ingvar Nilsson, Anders Wadeskog, Lena Hök & Nima Sanandaji, Studentlitteratur, Stockholm, 2014.

Orten bortom våldet m.fl. rapporter, Eva Nilsson Lundmark & Ingvar Nilsson (seeab.se)

Föreningar i Biskopsgården – möjligheternas katalog , Rebecca Sutton, Gülüzar Tuna, Ramza Josoph, Bedia Sarihan & Randi Myhre, Biblioteksvännerna i Biskopsgården, Göteborg, 2021 (digital och tryckt version:  www.foreningaribiskopsgarden.se)

Hur förbättrar vi levnadsvillkoren i Biskopsgården? 53 gruppintervjuer redovisade av 28 föreningar i Biskopsgården. Red. Randi Myhre & Gülüzar Tuna, Biblioteksvännerna i Biskopsgården, 2021  Rapport – Föreningar i Biskopsgården (foreningaribiskopsgarden.se)

Film om Bibliotekvännerna i Biskopsgården: Biblioteket behöver sina vänner – YouTube