Självbilden hos många kollegor har krackelerat under pandemin. Det var det jag ville problematisera, skriver Sonja Viklund som svar på de reaktioner hennes debattartikel väckt.

När jag blev ombedd att debattera stängda bibliotek i coronatider var min tanke att jag kunde bidra med att problematisera nedstängda samhällsfunktioner kontra eget ansvar som åtgärder mot pandemin, samt observationen att en viss självbild som odlats inom bibliotekens yrkeskår börjat visa tecken på att krackelera under pressen av kris och oro. Jag är förvisso inte först att notera det. Under veckan har det kommit respons till mig från kollegor landet över som känner igen sig och menar att ja: det är inte helt ovanligt att tycka att det är väldigt skönt att få stänga dörren för besökarna och få vara ifred med det man egentligen ville göra.

”Det finns en väldigt negativ syn på våra besökare. Det är ett problem vi inte pratar om men som blir tydligt i kommentarer på nätet och snack bland kollegorna”, skriver en vän med 23 år i yrket.

Här finns det nog något att borra i, om vi vågar. Längtan efter den riktiga biblioteksbesökaren, som ställer de där riktiga frågorna. Artig, respektfull, öppen, fördomsfri och bildad i tusende ämnesområden. Ja, precis som vi själva är på biblioteken. För visst är vi det?

Men det var ju det där med att våga, då. Det tredje som jag kände att jag möjligen kunde bidra med var ett visst underhållningsvärde. En debattartikel som någon reagerar på kan ju inte ha som innehåll att solen lyser, gräset är grönt och alla är snälla. Men så bör det tydligen vara enligt en del som blir förskräckta över arrogans och antydan till ”bråk”. Ojdå. Till slut, liksom den där perfekta biblioteksbesökaren plötsligt uppenbarar sig, ska det komma en dag då ingenting annat finns på agendan utan vi alla på biblioteken har tid och kraft för att påtala något som skaver. Tills dess ska vi hålla i, hålla ut och hålla god min. Alla som någon gång gått och inväntat ”rätt dag” för att ta upp att man vill ta ut skilsmässa vet hur den strategin brukar fungera.

Sonja Viklund

Enhetschef, kultur och bibliotek, Mora

Tidigare inlägg:

Debattartikel:

Superspridare av demokrati – så varför stänger bibliotek?

Repliker:

Nej, vi känner ingen stängningsglädje

En nedsättande ton som kan leda till bråk