Privat drift av bibliotek – "Hur farligt kan det vara?"

I fem år var Jenny Poncin chef för de Axielldrivna Forumbiblioteken i Nacka, den enda kommun i landet som har lagt ut alla sina bibliotek på entreprenad. ”Nacka är mycket bättre än de flesta andra.”

Snön yr utanför biblioteket i Vega, ett nytt område som växer så det knakar i Haninge söder om Stockholm. I en och en halv månad har Jenny Poncin varit bibliotekschef i kommunen och Vega är hennes bas.

Intervjun ska handla mindre om hennes nya jobb och desto mer om det hon nyss har lämnat: i fem år har hon varit chef för de tre biblioteks som Axiell driver i Nacka, den enda kommun i landet som helt har lagt ut biblioteksdriften på entreprenad.

– Det var ett av de roligaste jobben jag har haft. Det passade mig så himla bra. Jag är väldigt uppgiftsdriven.

Hon beskriver uppdraget och dess tydlighet. Axiell behövde någon som drog igång och startade ett bolag där allt var nytt. En IT-struktur byggdes upp, ett personalsystem likaså, nya anställningsavtal skrevs.

– Jag tycker att vi ska vara lite varsamma med skattemedel. Ibland är vi inte det på biblioteken. Många bibliotek gör saker bara för att, det bara blir så, oavsiktligt. Inte för att det ger något, för att det skapar ett värde för någon eller för att det innebär att någon besöker oss. Utan man har en sagostund för att man ska ha en sagostund, menar Jenny Poncin.

Hon lägger snabbt till att bibliotek behövs både som struktur och för att skapa ett värde.

– Det innebär att vi måste ha öppet ganska mycket. Det innebär att vi måste ha ganska många besökare och att ganska många måste vilja läsa de böcker vi har. De aktiviteter vi anordnar måste, på något sätt, betyda något för någon. Inte alltid för många, men för någon i alla fall.

Nacka är mycket bättre än de flesta andra. På alla parametrar.

– Om vi bara gör det vi alltid har gjort och inte ser det som händer i vår omvärld eller tror att vi inte kan utvidga vårt uppdrag, då kommer det vi gör inte att betyda någonting för någon.

Jenny Poncin anser fortfarande att privat drift inte är det största hotet mot folkbiblioteken.

– Så framställs det ibland. Det är en kommun av 290 i Sverige, hur farligt kan det vara? Det finns mycket större hot. Att vi inte är relevanta, att vi inte har tillräckligt många besökare, att vi inte har rätt kompetens, att vi inte har resurser att rekrytera rätt kompetens, säger Jenny Poncin.

Hon tycker att det är viktigt att, som hon uttrycker det, reflektera över driftsformer i stort, inte bara när det gäller bibliotek. Hon hävdar att det funkar bra i Nacka för att Nacka är Nacka och för att man jobbar på samma sätt med det mesta av verksamheten.

– De är duktiga kravställare, de har många års vana när det kommer till att konkurrensutsätta och upphandla. Om, helt plötsligt, en annan kommun skulle komma på att de också ska arbeta så, det kanske inte skulle vara jättebra. Det kanske inte passar dem, de saknar kompetensen och så vidare.

– Nacka är mycket bättre än de flesta andra. På alla parametrar. Det finns en kommun där alla bibliotek har nästan lika mycket öppet, det är Nacka. Måndag till söndag, nio månader om året. Det gör att grunduppdraget kan uppfyllas därför att folk kan besöka oss.

Kvickt rättar hon sig, hon sitter ju ändå i Haninge kommun nu. Hon ändrar det till att folk kan besöka dem, det vill säga biblioteken i Nacka. Hon är medveten om att en del menar att det handlar för mycket om kvantitet i argumentationen men hon tycker att det är allt annat än ointressant att räkna antalet utlånade böcker eller antalet besökare.

Det finns inte en punkt som bevisar att biblioteken i Nacka inte jobbar med kärnuppdraget eller inte kan ta hand om det demokratiska uppdraget.

– De dumförklarar läsarna i Nacka. Tror de att Nackaborna bara läser Camilla Läckberg? Vi kan inte heller göra så, för att det finns mycket skrivet om vad vi måste ha, en bred och djup katalog. Man måste ha minoritetsspråk och vi hade det största utbudet av böcker på andraspråk i hela Stockholmsregionen. Det finns inte en punkt som bevisar att biblioteken i Nacka inte jobbar med kärnuppdraget eller inte kan ta hand om det demokratiska uppdraget.

Det är det som har stört henne mest under åren i Nacka, att en bransch som består av bibliotekarier som är informationskompetenta, ofta står på barrikaderna för att värna källkritiken och för att stoppa fake news, inte tar reda på fakta när det handlar om just biblioteken i Nacka. Hon låter fortfarande arg när hon berättar om medarbetare i Nacka som åkte ut i landet, i regionala eller nationella bibliotekssammanhang. Jenny Poncin beskriver det som att de blev nedtryckta på grund av att de arbetade på bibliotek i just Nacka där man har privat drift. Hon understryker, då som nu, att det inte var personerna det handlade om, utan arbetsgivaren och hon påpekar också att det var som om deras gemensamma kampvilja och stolthet bara ökade av motståndet.

Att intervjua Jenny Poncin om bibliotek i privat drift och att dessutom göra det när hon har en ny roll i Haninge kommun där biblioteken drivs på samma sätt som i alla andra svenska kommuner, det är spännande. Liksom att höra henne tala om varför hon lämnade jobbet i Nacka.

– Jag kan inte göra samma sak hur länge som helst, då blir det ändå inte så himla kul. Jag vet också när jag har gjort mitt. Forumbiblioteken hade blivit ett självspelande piano så jag behövdes inte på samma sätt. Det var dags för någon annan att komma in.

Jag tyckte att man var ute och famlade ett tag. De var otydliga. Nu är jag inte så påläst men jag tycker att de är mycket tystare och inte påverkar lika mycket längre.

– Jag tyckte att man var ute och famlade ett tag. De var otydliga. Nu är jag inte så påläst men jag tycker att de är mycket tystare och inte påverkar lika mycket längre. Känslan när jag gick ur var att det inte var en plats för mig. Men när det kommer till privat drift har de hanterat det bra, en branschförening kan inte säga något om hur kommuner väljer att driva sin verksamhet.

Däremot, påpekar hon, skulle föreningen kunna lyfta upp fakta i frågan. Så återkommer hon till driftsformen igen. Hon funderar på om det inte är en ickefråga.

– Vad har egentligen driftsformen för betydelse för att Nackas biblioteksverksamhet är som den är? Eller är det viktiga i stället rätt kompetens, rätt person, rätt ledarskap? Då syftar jag på hela perioden med den här driftsformen. På ett sätt är det inte driftsformen som är grejen men till viss del är det kanske det ändå, för att biblioteken har kunnat fokusera på sitt.

När hon nu har lämnat Nacka är hon medveten om att det blir svårare och snårigare ”att leverera på uppdraget”. Strukturen är så mycket större i Haninge kommun. Hon är ute efter det större sammanhanget och skulle vilja fördubbla antalet besökare. Det är nämligen vad hon behöver göra för att komma upp i Nackas nivå.

– Under en femårsperiod kanske vi kan leverera bättre än vi gör i dag. Men inte så mycket. För att det finns andra parametrar som inte finns i Nacka, delvis på grund av driftsformen. Här är vi en del av något större, vi sitter ihop med andra delar av kommunen. Till exempel när det handlar om it-drift. Men genom att lyssna på medarbetarna kan jag ganska snabbt skruva på vissa delar här. Det absolut viktigaste för ett bibliotek, oavsett vilken sorts bibliotek det är, är att vi når många. Om vi inte har ett myller av besökare så har vi misslyckats.

Jenny Poncin menar samtidigt att engagemanget hos tio ungdomar som kommer vecka ut och vecka in till en viss aktivitet för att det betyder så mycket för dem, är värt så mycket för biblioteket. Allt handlar inte om att räkna besökare.

– Men vi ska skapa förutsättningar för att många ska kunna besöka oss. Vi ska jobba utifrån hur de vill och kan besöka oss. För mig är det obegripligt, att så få bibliotek i Sverige har öppet på söndagar, när folk kan besöka dem. Det är ju bara för att ingen vill jobba på söndagar. Det kunde vara stängt på måndagar i stället. I alla fall på dagtid!