Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Karin Linder: Om ett nytt krig som inte liknar gamla krig
25 nov 2021 • 2 min
Att använda information är en gammal metod inom krigföring. Hur kan en nation försvaras? Ett sätt är att rusta sig med kritiskt tänkande och medie- och informationskunnighet.
Den 1 januari 2022 inrättas myndigheten för psykologiskt försvar. Myndigheten ska stärka det psykologiska försvaret som en självklar del av arbetet med att värna det öppna samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende.
Bibliotekens roll i totalförsvaret är en fråga som formulerades i några rader i den nationella biblioteksstrategin. Förslaget har både provocerat och lockat till engagemang.
När arbetet med den nationella biblioteksstrategin pågick var Donald Trump president i USA. Det råder ingen tvekan om att han använde information på ett manipulativt sätt och struntade i sanningshalten i det han sa. Att rapportförfattarna till biblioteksstrategin tog fasta på bibliotekens uppdrag inom medie-och informationskunnighet och kopplade det till såväl demokrati som totalförsvar är förståeligt. Trump ansågs hota demokratin och krig ser i dag inte ut som krig gjorde senast Europa var ett slagfält. Det behövs en modernare syn på totalförsvarets uppdrag.
Om det var lätt att genomskåda Trumps infantila twittrande och informationskampanjer var det desto svårare att förstå vilka konsekvenser hans agerande skulle få.
Att använda information för att uppnå vissa syften och mål hos en grupp eller nation är en gammal metod inom krigföring. 2013 skrev generalen tillika Rysslands generalstabschef Valery Gerasimov en vida spridd artikel om modern krigföring. Artikeln är i dag känd som Gerasimov-doktrinen och beskriver det som vi i väst brukar kalla för hybridkrigföring. Gerasimov menar att det moderna kriget inte utropas utan hela tiden pågår och att det beror på att det till stora delar är informationsteknologin som är vapnet.
När information inkluderas i krigets operativa delar förändras striden från de traditionella invasionerna och slagen till ett tillstånd av desinformation och instabilitet. Hur kan vi i dessa fall avgöra vilken information som går att härleda till ett fientligt anfall? Och hur kan en nation försvara sig i ett tillstånd där det är svårt att avgöra om landet befinner sig i ett lågintensivt informationskrig eller ej?
En tankereflex är att skapa ”säkra” informationskanaler – garanterat säker information som kvalitetsgranskats av specialister. Men den tanken leder fel. Våra grundlagar garanterar att vi får tänka och yttra oss fritt och det är också de lagarna Försvarsmakten ska försvara, så den teorin faller på sin egen orimlighet.
Ett annat sätt är att rusta så många som möjligt genom kritiskt tänkande, med bland annat medie-och informationskunnighet. Om krig inte längre utropas utan bara pågår behöver också försvaret vara ständigt pågående. Förslaget om ett starkt biblioteksväsende som aktör för högre förståelse för olika syften och mål med information i ett ständigt informationsbrus eller informationskrig, är ganska logiskt. Om bibliotekssektorn är rätt rustad för uppdraget är en helt annan fråga.
0 kommentarer