Vid flera olika tillfällen har jag lett bokcirklar med människor jag inte känner. Vi har träffats en gång eller flera. I någons hem eller i offentligheten. Vi har läst våra favoritcitat, frågat om sånt vi inte förstått och skrattat åt drabbande vändningar eller nya liknelser. 

Varje gång har jag slagits av hur fort det går att lära känna varandra genom att dela en ­berättelse. Man sitter där med varandra. Man vet inte var de andra bor, inte vem de älskar eller hur de dansar. Ändå tar det inte särskilt många minuter i boksamtalet förrän man ­börjar se konturerna av deras ljus och mörker. 

För det här numret åkte vår reporter Tim Andersson till Gustavsbergs biblio­tek för att testa den nya brittiska metoden Shared reading, ett slags bokcirkel där ­cirkelledaren läser korta texter på plats och man pratar om dem direkt medan det pågår. Ofta i socialt utsatta grupper som ett sätt att bjuda in till läsning som hjälp och närvaro. 

Och att det händer något när våra hjärnor möter text med oväntade vändningar – det syns tydligt i datortomografi. Det säger forskaren bakom metodutvecklingen, professorn Philip Davis vid University of Liverpool. Ett område i hjärnan som kallas vänstra svanskärnan reagerar. Den del som hjälper oss att tänka nytt, att tänka annorlunda. Intellektet liksom vaknar till. [fakta id=”20115″]

Bibliotekarien Eva Selin, som byggt upp ”Läsklubbar” med patienter på Drottning ­Silvias barnsjukhus i Göteborg säger att ­böckerna liksom bär en kraft i sig själva. Att man möter varandra i läsningen. Det behövs inget mer. 

På fackförbundet Kommunal reagerade ombudsmannen Barbro Moberg när hon såg undersökningen som visade att deras medlemmar fanns bland dem som hade lägst läsförståelse. För den som äger orden äger också makt.

Ja, läsning är magiskt. Därför är vi också mycket glada över att ni kommer att kunna fortsätta läsa Biblioteksbladet. Motionen till Svensk biblioteksförenings årsmöte som ­föreslog nedläggning drogs tillbaka av motionärerna. Det blev ingen debatt. Men jag vill tacka för allt stöd som visades oss inför omröstningen. 

Det ingår i Biblio­teksbladets uppdrag att främja en fritt och öppet samtal. Och vi gör det med journalistikens redskap. Vi hör alla parter. Vi är generösa med bemötanden. Vi tar hänsyn när personer är ovana vid att uttala sig i medier. Och vi uppmuntrar aktivt olika perspektiv i debatten. 

Så läs, skriv, ring och ta plats! För Biblio­teksbladet är er, Svensk biblio­teks­förenings medlemmars, tidning. Och liksom all annan läsning har den kraften att låta oss förstå och lära känna varandra.