Ryskt samarbete med värme och tilltro

Seriebibliotekarien Tommy Bildström rapporterar från The Swedish Culture Days i Petrozavodsk, Ryssland.

När jag tittar ut genom hotellfönstret så ser jag ut över ett lätt snötäckt Petrozavodsk. Hotellet ligger vid sidan av Onegasjön och trots att staden har cirka 275 000 invånare, tre gånger så många som min hemstad Umeå, så är den väldigt lugn och gemytlig. I går kväll, efter att ha inmundigat lite ryskt öl, gick jag och mitt bibliotekssällskap efter Onegasjöns strandkant och viskade i önsketrädet. Önsketrädet är en gåva från Umeå, en riktig fura täckt med glasfiber som ska symbolisera trädet Yggdrasil. I stammen sitter ett öra där överförfriskade bibliotekarier kan sluddra en önskan om ökade bokanslag eller säker bussresa hem.

[fakta id=”15337″]

Jag älskar Petrozavodsk, det är otroligt vackert här, men ortsborna rynkar lite på ögonbrynen när jag beundrar arkitekturen. De för mig spännande kvarlevorna från Sovjettiden är inget man gärna skyltar med. Men jag är egentligen inte här för att titta på hus. Petrozavodsk har ett rikt kulturliv och ett spännande initiativ till ett samarbete som ligger i min intressesfär. Ett samarbete som verkligen går till rötterna av vårt gemensamma kulturarv presenterades i form av ett projekt med hällristningar, eller som jag brukar kalla dem, stenserier.

Under ett bibliotekseminarium fick jag berätta om Vindelns barn- och ungdomsverksamhet och mitt läsfrämjande projekt. I vår presentation stod vi upp för vårt arbete för ett bibliotek för alla, trots att ett ”oavsett sexualitet” är kontroversiellt i Ryssland.

Eftersom jag själv rör mig i någon sorts kulturell periferi med mitt intresse för serier och ungdomskultur så är det alltid med en viss nervositet som jag harklar mig för att börja mitt anförande där jag nämner demokrati och kultur i samma andetag som Batman och Superman. Jag blev dock nästan rörd av intresset och de intressanta frågorna. Serier är lika populärt i Ryssland och de jobbar själv med dem. Biblioteket i Petrozavodsk hade till och med gjort en rolig reklamfilm med Ironman.

Det är inte bara bibliotekssamarbetet som är gränsöverskridande, min egen osmidighet visade sig också vara densamma i Ryssland som i Sverige. Vi fick del av en fantastisk bok med illustrerade bilder av flora och fauna som också finns i digitaliserad form. Jag slogs av en vacker bild som förde tankarna till den ryska Nobelpristagaren Ivan Buninis beskrivningar av det gula Ryssland och säker på mitt sinne för målarkonsten berömde jag genuint konstnären och fick då reda på att denne var 8 år. Jag står fortfarande fast i min bedömning och eftervärlden lär hylla denna konstnär men fram tills det sker kanske jag inte imponerade stort med min smak för konst.

Men jag gjorde förstås bra ifrån mig också, jag måste ha imponerat när jag slog rekord i ett digitalt kulturmemory, visserligen för barn men ändå. Med tanke på att man kanske bör upprätthålla de internationella relationerna kunde jag inte utropa mig till stormästare; rätt som det är finns det något gammal idrottsprejudikat som jag som sportanalfabet är ovetande om. Man måste passa sig för sådant.

Min största insikt kanske låter lite trivial, det kanske borde vara en självklarhet, men jag slogs av vilken glädje och yrkesstolthet som fanns på biblioteket i Petrozavodsk. Jag har sett en hel del magasin i mina dagar, men jag har aldrig sett någon som så entusiastiskt och rakryggat presenterat den som den ryska bibliotekarien.  Allt från katalogsystem och modern teknik till bibliotekets samling av gamla böcker visades med jämn iver och förtjusning och jag påmindes om vad som är hjärtat i biblioteksarbetet. Den nya tekniken innebär ett visst förhållningssätt, åsikter kan gå isär men idealen är i grunden desamma, och att stå upp för dem kommer aldrig att bli omodernt.

På många sätt gav samtalen och de nya bekantskaperna en breddad och fördjupad insikt i biblioteksarbetet och efter mötet så fick jag en förhoppning om nya samarbetsformer och konstellationer. Jag tror att vi behöver mer samarbete, både med varandra och över gränserna. Våra fördomar skingras och vår vänskap stärks. Vi behöver mer värme och tilltro i det politiska klimatet som nu råder.