Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Bibliotek ska vara trygga för transpersoner
13 sep 2021 • 3 min
Bibliotek utbildar sig om hbtq+ men det krävs mer än så, skriver Tamara Laketic Karlsson och Eleonor Pavlov. "Vi behöver visa att vi tar vårt demokratiska uppdrag på allvar."
Vi som jobbar på bibliotek bör ta ställning för transpersoners rättigheter för att visa att vi tar bibliotekens demokratiska uppdrag på allvar.
Även om det har skett vissa förbättringar i Sverige gällande formellt erkännande och skydd av transpersoners mänskliga rättigheter finns det fortfarande mycket kvar att göra innan transpersoner har samma rättigheter som cispersoner. Både i Sverige och internationellt går det dessutom att se en debatt där man och kvinna framställs som fasta kategorier, där all normbrytande könsidentitet ses som påhittad och onödig. Personer som avviker från normen ses som ett hot, transpersoners existens ifrågasätts.
Det här är inte nytt, vad som däremot är nytt är att transexkluderande åsikter kommer från andra håll än tidigare. Högerextrema och främlingsfientliga grupper har fått sällskap av personer som tidigare påstått att de stöttar allas rättigheter. Desinformation och rykten sprids, inte bara på obskyra nätforum, utan i tidningar och böcker från förlag med gott renommé. De sammanhang där transpersoner kan känna sig trygga minskar, hot och hat ökar.
Transpersoners vardag blir alltmer begränsad, vilket får negativa konsekvenser när det gäller livskvalitet och mående. För att stoppa denna negativa utveckling krävs fler trygga rum, och ökad tillgång till saklig och relevant information. En verksamhet vars mål är att vara tillgänglig för alla och verka för det demokratiska samhällets utveckling bör rimligtvis göra sitt bästa för att bidra till detta.
Enligt Kungliga biblioteket finns det över 2000 offentliga bibliotek i Sverige, på dessa bibliotek arbetar nästan 9500 personer. I skrivande stund har 243 av Sveriges biblioteksanställda skrivit under den namninsamling för transpersoners rättigheter som vi skapade tidigare i år. Det är alldeles för få. Det kan naturligtvis vara många som inte har sett insamlingen, men det är ändå en rimlig slutsats att transpersoners rättigheter inte är en fråga som engagerar.
Många av oss saknar kunskap kring kön och könsidentitet som inte bygger på förlegade normer. Det behövs utbildning och det behövs förståelse. Vi som arbetar på bibliotek behöver veta varför och hur vi ska stötta transpersoner. Det är lätt att skapa regnbågshyllor och pynta med regnbågsflaggor, men det krävs mer än så för att skapa en trygg miljö.
Certifieringar, diplomeringar och andra utbildningsinsatser kan i många fall vara ett första steg för de av oss som redan arbetar på biblioteken, inkluderingsfrågor är förhoppningsvis redan ett inslag på biblioteks- och informationsvetenskapsutbildningarna. Tack vare den guide som Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med hbtq+ har gjort kan även bibliotek med liten utbildningsbudget få bra tips på hur verksamhet och miljö kan bli mer inkluderande.
Men det räcker inte med utbildning om vi inte kan omsätta kunskapen i praktiken. Nyligen uppmärksammade vi att ett hbtqi-certifierat bibliotek nu i september har anordnat en bokcirkel om Kajsa Ekmans bok Om könets existens, en bok som tydligt tar ställning mot transpersoner, utan att i arrangemangsbeskrivningen lyfta det problematiska med boken. Det är ett tydligt exempel på att det krävs mer för att bibliotek ska bli en trygg miljö för transpersoner. Om inte ens bibliotek som aktivt arbetar med hbtq+ kan se till att transpersoner känner sig välkomna hur ska vi då komma framåt?
Biblioteken har ett uttalat uppdrag när det gäller demokratisk utveckling. Ett sådant uppdrag bör innefatta att vi som arbetar på biblioteken aktivt arbetar för mänskliga rättigheter. Det bör också innefatta att vi tydligt visar vårt stöd för grupper vars blotta existens ifrågasätts. När transpersoner ständigt utsätts för hat och hot i resten av samhället behöver vi visa att vi inte står bakom det. Vi behöver utbilda oss så att vi kan bemöta transpersoner, både besökare och personal, på ett respektfullt sätt. Vi behöver tillhandahålla saklig information till användare och inte låta desinformation och lögner onyanserat ta plats på våra arenor. Vi behöver visa att vi tar vårt demokratiska uppdrag på allvar. Vi behöver ta ställning för transpersoners rättigheter.
Tamara Laketic Karlsson och Eleonor Pavlov
Bibliotekarier och medlemmar i Expertnätverket för bibliotekens arbete med hbtq+.
Som jag uppfattar den allmänna biblioteksdebatten kopplat till demokratisyn och vårt uppdrag, så finns det något förenklat två olika synsätt. Det ena synsättet vill att biblioteket ska främja yttrandefrihet och fri åsiktsbildning utan några som helst inskränkningar, med undantag för yttringar som är olagliga. Det andra synsättet vill villkora den fria debatten till att endast tillåta sådana yttringar som inte förolämpar eller kränker olika minoriteter i samhället.
Det råder ingen tvekan till vilket läger artikelförfattarna hör hemma. Själv har jag svårt att få ihop fri åsiktsbildning med en massa villkor och undantag, och således ansluter jag mig till det förra synsättet. Jag är med andra ord kritisk till de uppfattningar som kommer till uttryck i artikeln. Dock finner jag det förolämpade att min uppfattning stämplas som transfobisk bara för att jag drivs av ett starkt engagemang för fri åsiktsbildning. Jag har arbetat inom biblioteksväsendet i över 20 år och har alltid haft en strävan att möta alla besökare med respekt – oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning etc. Jag kan därför inte se att mitt synsätt kring yttrandefrihet på något sätt strider mot mina möjligheter att bemöta alla människor på ett likvärdigt sätt.
Det finns ytterligare en viktig aspekt av vårt uppdrag som handlar om opartiskhet. Det aktivistiska synsätt som artikelförfattarna gör sig till talespersoner för kan jag inte få ihop med regeringsformens skrivningar om att offentliga tjänsteutövare ska förhålla sig neutrala kring frågor som rör värderingar. Att stämpla en bok eller en bokcirkel som ”problematisk” är tveklöst ett värderingsmässigt ställningstagande som biblioteken ska undvika. Denna typ av aktivism är i mitt tycke djupt problematisk utifrån ett demokratiperspektiv, och riskerar dessutom i förlängningen att undergräva bibliotekens legitimitet.
Är så glad att denna fråga får extra uppmärksamhet. Mycket bra, välformulerad text kring att bibliotekens uppdrag inbegriper alla och att man tar det ansvaret på allvar. Transpersoner är, som skribenterna skriver, en mycket utsatt grupp i samhället, som varje dag genom att vara sig själva riskerar att bli bemötta med hot, hat och våld. Som vi lärt oss av historien börjar det aldrig med enbart våld när man vill hata på en viss grupp människor. Det börjar med en avhumanisering, borttagande eller nekande av rättigheter, att inte inkludera i samhället. Därför är det beklämmande att läsa detta kommentarsfält, som stundtals känns skrämmande. Som medmänniska blir jag uppriktigt ledsen.
Fri åsiktsbildning handlar inte om att man har rätt att förneka någon deras mänskliga rättigheter. Det är konstigt att just argumentet med fri åsiktbildning alltid dras när en redan utsatt grupp ber om att få bli behandlade med respekt. Det är aldrig tvärtom.
Det gör mig orolig att det helt tydligt verkar finnas verksamma bibliotekarier som inte står bakom de mänskliga rättigheterna och allas lika värde, något som vi ska jobba med varje dag enligt våra lagar och styrdokument. Kan man sina lagar så vet man att man får ha åsikter om allt men att en del av de åsikterna när de kommer till uttryck är olagliga. Den fria åsiktsbildningen är inte hotat här, det är transpersoners rättigheter som är.
Som några redan har varit inne på, läs ”100 fel i ’Om könets existens'” https://www.rfsl.se/verksamhet/trans/100-fel-i-ekmans-bok/ så förstår ni att boken i fråga är full av faktafel, misslyckad forskning och feltolkningar, vilket gör att vi som bibliotekarier har ett ansvar för det i våra samlingar. Vi ska enligt våra uppdrag jobba mot desinformation och för mänskliga rättigheter. Krångligare än så är det inte.
Tack för ert angelägna inlägg och ställningstagande för transpersoners rättigheter.
Instämmer med Lisa. Att biblioteket intar ett källkritiskt förhållningssätt och informerar om att en bok väckt mycket kritik eller far med osanningar ligger väl ganska solklart i linje med biblioteksuppdraget?
Att i förväg informera om förutsättningarna för en bokcirkel så att folk kan ta ställning till om eventet är något för dem borde väl inte heller vara så kontroversiellt.
Att transpersoner i detta fall ska kunna ta ställning till om detta event är ett tryggt sammanhang är inte mycket begärt tänker jag. Särskilt inte som HBTQI-certifierat bibliotek.
Hej Malin!
Kanske du har rätt! Jag ser inga problem med att i arrangemangsinbjudan beskriva den debatt som boken väckt. Men också ett HBTQI-certifierat bibliotek måste kunna anordna bokcirklar och andra arrangemang där aktuella samhällsfrågor diskuteras och olika åsikter och ståndpunkter tillåts brytas mot varandra, utan att biblioteket förväntas ta ställning i sakfrågorna. Visst kan ett bibliotek även beskriva inramningen till bokcirkeln för att hjälpa individer – oavsett vilken identitetsgrupp de tillhör – att avgöra huruvida bokcirkeln är av intresse för dem. Jag tolkar dock inte artikelförfattarna som att detta vore tillräckligt, och som jag redogjort för i tidigare kommentarer ser jag här en gränsdragningsproblematik. Därför tycker jag det vore välkommet om skribenterna ville ge sig in i debatten här och klargöra sina ståndpunkter.
Vidare finns det litteratur som faller under HBTQI-paraplyet som innehåller mängder med sakfel, exempelvis vad gäller biologiskt kön. Om bokcirklar anordnas kring dessa, faller det då in under bibliotekens ansvar att uppmärksamma och korrigera dessa faktafel? Jag tycker inte det, och jag ser det som väldigt problematiskt ifall det förväntades av oss bibliotekarier.
Hej Amanda och tack för ditt svar!
Det finns tyvärr inget enkelt svar på din fråga, utan det måste avgöras från fall till fall. Vad gäller elitidrott kan transkvinnor absolut tävla mot biologiska kvinnor om det kan påvisas att fördelarna de har i egenskap av att en gång ha varit män och (troligtvis) ha genomgått en manlig pubertet har mitigerats helt och hållet av könskorrigerande behandling. Annars är nog den minst dåliga lösningen att de tävlar i en kategori öppen för alla (i motsats till en kategori avsedd för biologiska kvinnor). Jag tror inte det finns nog många transkvinnor på elitnivå för att det ska vara meningsfullt för dem att tävla i en egen kategori, annars vore väl detta alternativ bäst för alla inblandade parter?
Beträffande fängelser har vi redan sett uppmärksammade fall där manliga sexualförbrytare identifierat sig som kvinnor, förflyttats till kvinnofängelser och våldtagit kvinnliga interner. Låt mig vara tydlig med att jag inte tror att detta handlar om faktiska transkvinnor, utan snarare om våldsamma och misogyna män som hittar kryphål i systemet. Jag tror inte det ligger i någons intresse att ha ett system som kan missbrukas? Antagligen behöver vi ett system som medger individuella bedömningar.
Jag blir väldigt nyfiken över varför du använder citationstecken för biologiska kvinnor? Jag har inga problem med att använda termen kvinna för att omfatta både cis- och transkvinnor. I vissa sammanhang är det dock relevant att göra åtskillnad mellan dessa kategorier.
Tack för att ni visar ert stöd för transpersoner och andra utsatta grupper. Hoppas verkligen inte dessa kommentarer avspeglar åsikterna hos bibliotekariekåren som helhet.
Lisa: har du läst boken? Om ja: förklara var den är transfobisk.
MS
Läser den faktiskt i detta nu. Har inte skrivit någonstans att den är transfob? Men, det är den ju. Boken igenom ifrågasätts transpersoners rätt till vård, rätt till separatistiska rim. Det byggs halmgubbar och fars med osanningar rörande transvård och annat, som att små barn får hormoner för att de gillar klänningar eller att många kommuner förespråkar pronomenrundor i skolan. Har du tittat på boken själv? Kollat källorna? Vissa är direkt oseriösa. Sen är inte allt i boken oseriöst och/eller direkt felaktigt, men för mycket är för att komma från en seriös debattör och ett stort förlag. Synd, för grunddiskussionen är ändå intressant: Vad är kön?
Man kan hoppas att detta diskuteras på bokcirkeln: https://www.rfsl.se/verksamhet/trans/100-fel-i-ekmans-bok/
Citat från Felaktighet nummer 7 s. 11, i det länkade dokumentet, om Ekmans påstått felaktiga påstående om att kopplingen mellan kvinna och vagina är förbjuden medan kopplingen mellan utseendefixerad, svag, tillgjord och kvinna verkar vara OK:
”Det torde inte vara ett problem i Ekmans egen vardag, utan det handlar till exempel om en önskan om att kallelsen till cellprovtagning även ska gå till transmän med manligt personnummer och att det finns en vetskap om och lyhördhet för att begrepp som ”kvinnors könsorgan” kan kännas exkluderande”.
Varför är det alltid vi kvinnor som ska förminska oss för att transmän ska slippa känna sig kränkta? Känns det igen? Ja, det kallas ”kvinnors känslomässiga arbete” och innebär bland annat att kvinnor ska förminskas, förminska sig och ska ta på sig skulden för något som de inte kan rå för. Detta för att andra ska slippa känna skuld eller som i det här fallet skippa känna sig exkluderad. Vi som behöver de här testerna för att undvika en dödlig sjukdom kan ju inte hjälpa att transmännen föddes till transmän. Trots det är det vi som ska anpassa oss. Ända in i döden? Underordningen av oss kvinnor fortsätter således…
Är det någon i detta kommentarsfält som överhuvudtaget deltog i bokcirkeln? Jag gjorde det, hade väldigt trevligt och vi pratade en mångfald av åsikter. Kan ni sluta spekulera kring hur ”hatisk” denna bokcirkel var, och istället stå upp för att biblioteken ska kunna hysa en mångfald av böcker och åsikter, och vara ett säkert ställe för alla som vill utveckla sin kunskap om olika ämnen.
Många kommenterar här att skribenterna inte vill att den här boken ska diskuteras eller rent av att de vill att den inte ska finnas i hyllorna. Ingenstans läser jag det i debattartikeln? De säger ju bara att de tycker att boken ska problematiseras! Förmodligen och förhoppningsvis är det också det som kommer hända i bokcirkeln. Det som efterfrågas är att det måste framgå att det är just så. Som transperson blir man ständigt ifrågasatt och diskriminerad. Kvinnor blir inte MER förtryckta för att transpersoner får rättigheter. Jösses.
Exakt så blir det om man plockar bort kön som kategori när man sammanställer statistik på gruppnivå i exempelvis nationalekonomi eller medicinsk forskning. Kvinnor kommer att hamna utanför välfärdssystemet och bli fattiga samt kommer inte att få adekvat medicinsk vård för besvär som orsakas av östrogen eller det faktum att kvinnor är ”livmoderbärare” eftersom dessa detaljer kommer att betraktas som undantag från normen. På detta sätt kommer kvinnor att drabbas av ännu mer strukturell diskriminering än vad som nu är fallet. Det är bland annat det som Ekis bok handlar om och som skribenterna menar är ett exempel på att ”ställa grupp mot grupp” och så provocerande att boken måste förses med varningsskylt.
Debattartikelförfattarna säger inte ”bara att de tycker att boken ska problematiseras”. De uttrycker att det i en programbeskrivning av en bokcirkel ska framgå att boken på grund av sitt – påstått – transfobiska innehåll är problematisk. Det är två skilda saker. Det är skillnaden mellan att i programbeskrivningen varna för bokens innehåll (debattartikelförfattarnas linje), eller att utan ställningstagande beskriva den debatt som följt i kölvattnet av bokens publicering. Oavsett vad vi som bibliotekarier tycker om de böcker vi har i våra samlingar eller de böcker som poppar upp i vår programverksamhet så måste vi kunna hålla isär detta. Självklart vill vi att alla biblioteksbesökare ska känna sig trygga, men vi kan inte bygga trygghet på triggervarningar. Hade jag själv varit ansvarig för den här programpunkten så hade jag aldrig i livet kallat boken problematisk, däremot skulle jag beskrivit den som ”hetskt omdebatterad” eller liknande och sannolikt slängt in en blänkare om att bokcirkelledaren är fullt kapabel att se till att diskussionen håller sig till ämnet och förblir respektfull.
Hej Amanda! Författarna är tydliga med att det innebär ett problem att en bokcirkel anordnats utan att problematisera bokens innehåll i beskrivningen av arrangemanget, då detta kan leda till att transpersoner känner sig ovälkomna. Det är då rimligt att fråga var gränsen ska dras, inte sant? Artikelförfattarna har inte i texten argumenterat för att bibliotek skall bannlysa viss litteratur, men jag har svårt att se hur diskussionen kan landa annorlunda. Eller kanske framstår distinktionen mellan att skylta en nyinkommen bok (utan varningstexter) och att anordna en bokcirkel (utan varningstexter i arrangemangsbeskrivningen) om sagd bok som självklar för dig? Ser du inga problem med att bibliotekarier skall ta ställning kring böckers innehåll i sådana kontexter?
Jag håller dock (med några få undantag) med dig om att transpersoners rättigheter inte inkräktar på kvinnors rättigheter. Undantagen handlar om könssegregerade rum som avser skydda eller främja biologiska kvinnor, exempelvis inom idrotten, kvinnofängelser och på kvinnojourer. Enligt min erfarenhet har majoriteten av transpersoner inte heller några problem med att dessa rum fortsatt är reserverade för cis-kvinnor. Frågan tenderar också att överdrivas i debatten, och används tyvärr ibland för att ifrågasätta alla transpersoner.
Allt gott!
MM: ”..könssegregerade rum som avser skydda eller främja biologiska kvinnor, exempelvis inom idrotten, kvinnofängelser och på kvinnojourer.” Menar du att dessa platser inte är öppna för transpersoner? Ska transtjejer spela fotboll med killarna menar du? Eller inte alls? Ska transkvinnor sitta i fängelse med män? Att det finns de som menar att endast ”biologiska” kvinnor ska få lov att vistas på platser ämnade för kvinnor är ju just anledningen till att transpersoner behöver backas upp av oss alla som inte håller med.
En tanke som förenar kommentarerna här är att det finns något att diskutera, något att vara ”för” eller ”emot”. Så är inte fallet. Att vara transperson är en identitet, en del av en person, inte en åsikt som alla står fritt att inta hållning till. Vi måste sluta behandla ”transfrågan” som om det handlar om en politisk ideologi, en övertygelse eller ett ställningstagande. Som om det går att ”diskutera”. Trans eller cis (eller allt däremellan) är de av de människor vi ÄR, inte en åsikt vi bär på. Det ör oerhört förmätet av oss att diskutera på ett intellektuellt sätt, andra människors identitet, och kalla det för yttrandefrihet. Fundera på detta en stund.
Tack Tamara och Eleonor för bra artikel. Mänskliga rättigheter gäller alla. Det är en överenskommelse som de flesta länder i världen skrivit under på. Det går inte som tjänsteperson att inte arbeta för mänskliga rättigheter. Det är en konvention som ingår i bibliotekets demokratiska uppdrag. Att vara hbtqi-person, i det här fallet transperson, är inte en politisk åsikt, det är den du är och inte något som det går att förhandla om. Fri åsiktsbildning är inte att diskriminera eller att uttrycka hat mot någon på grund av vad den är.
Kommentarerna här visar tydligt varför texten och författarnas uppmaning behövs.
Djupt imponerad över kommentarerna till den här artikeln. Är ni representativa för Sveriges bibliotekarier, så är er utbildning och våra bibliotek något vi alla kan vara stolta över. Tack för ert kritiska förhållningssätt, er klarsynthet och er villighet att göra era röster hörda i försvar av era principer!
/Icke-bibliotekarie, tipsad av bibliotekarie-vän om tråden
Undrar över att diskussion om en bok, som dessutom inte tar ställning vare sig för eller emot transpersoner, kan ge upphov till otrygghet för dem.
Ska vi inte värna yttrandefriheten och det fria samtalet? Om vi bannlyser så är det väl betydligt sämre?!
Läskigt att personer som jobbar på biblioteken inte förstår dess uppdrag. Enligt bibliotekslagen ska det allmänna biblioteksväsendet bland annat främja intresset för bildning och bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Att anordna bokcirklar kring böcker som florerar i samhällsdebatten är i linje med bibliotekens uppdrag.
Om vi ska stryka en bok från det offentliga utbudet som på ett sakligt sätt diskuterar samhällets syn och utveckling av kön, så bör biblioteken rensas från böcker som framställer kvinnor på ett, enligt mig, felaktigt/sexistiskt och negativt sätt. Sedan bör personer som rasifieras få välja vilka böcker som ska rensas bort som enligt dem diskuterar eller framställer rasifierade på ett negativt sätt. Sedan ska funktionshindrade, arbetarklassen osv få göra samma sak.
Om ni inte vill att politiska strömningar ska påverka bibliotekens utbud bör ni som tjänstepersoner lägga av med denna typ av opinionsbildning och lobbying.
Eftersom trygghet är subjektiv kan den aldrig utgöra grund för människors rättigheter. Låt oss fokusera på säkerhet: Ingen ska behöva utsättas för hot och våld. Det är objektiva kriterier och kan vara lika för alla.
När det gäller trygghetssträvan får ofta de personliga rädslorna och osäkerheten luft. En spindelfobiker kanske gärna vill undvika se bokomslag med spindlar. En person som är rädd för invandrare kanske helst ser ett varningsmärke på alla utländska böcker. Och en antifeminist upplever säkert obehag av bokcirklar om böcker skrivna av Ekis Ekman. Men är det verkligen bibliotekets uppdrag att undvika att tillhandahålla böcker och bokcirklar som kan uppröra någon? Är det inte just tillgängligheten till olika röster och perspektiv på samhället som är det viktigaste uppdraget biblioteken har att fylla?
Jag undrar hur artikelförfattarna förhåller sig till bibliotekslagens portalparagraf om att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.”
Gäller fri åsiktsbildning bara under förutsättning att inga individer eller grupper i samhället blir förolämpade eller kränkta? Och vem är det som ska avgöra detta? Ska bibliotekspersonalen utbildas till att bli något slags moralväktare över rätt och fel åsikter?
Att inte kunna genomföra en bokcirkel på en av årets mest omdebatterade böcker utan att detta påstås innebära att en viss grupp i samhället blir kränkt och känner sig otrygg, är en minst sagt anmärkningsvärd uppfattning, och får mig att undra över vilken demokratisyn artikelförfattarna egentligen har.
Tack och lov för att vi har en bibliotekslag som tydligt tar ställning för demokrati och yttrandefrihet!
Att transpersoner ska ha precis samma rättigheter och känna sig precis lika välkomna på folkbiblioteken som alla andra är en självklarhet. Det handlar om mänskliga rättigheter, och detta tar bibliotekarier ALLTID ställning för. För detta behövs ingen bojkott av litteratur eller namninsamlingar. Detta:
”Nyligen uppmärksammade vi att ett hbtqi-certifierat bibliotek nu i september har anordnat en bokcirkel om Kajsa Ekmans bok Om könets existens, en bok som tydligt tar ställning mot transpersoner, utan att i arrangemangsbeskrivningen lyfta det problematiska med boken.”
gör mig så oerhört nedslagen. Det handlar inte om att man vänder sig mot att t ex en manifestation mot transpersoners rättigheter ska ske, utan man sig vänder mot att en bok – dessutom en bok som fått mycket uppmärksamhet i offentligheten – ska diskuteras. Diskuteras. Diskussion är inte en inskränkning av en grupps rättigheter. Bokcirklar är platser där sådant som är problematiskt med en bok kan lyftas, det förstår alla som förstår vad en bokcirkel är. Föremålet för diskussion i bokcirkeln är alltså boken, inte transpersoners rättigheter. Är vi så intellektuellt fattiga att vi inte längre kan hantera diskussion? Den ståndpunkt författarna ovan ger uttryck för är i bästa fall sorgesam och i värsta fall odemokratisk.
Helt rätt Anna. Självklart ska bibliotek vara trygga platser för transpersoner, jag tror det är svårt att hitta en enda biblioteksanställd i Sverige som tycker annorlunda. Slutsatsen att transpersoners rättigheter och välbefinnande inte engagerar tror jag är helt felaktig. Jag kan inte tala för andra, men anledningen till att jag inte bidrar med mitt namn till namninsamlingen är (bland annat) att jag inte delar skribenternas syn på vad bibliotekens demokratiska uppdrag faktiskt innebär. Jag är dock övertygad om att de drivs av välvilja, och hoppas de vill argumentera för sin sak här!
Jag har läst ”Om könets existens”. Den tar inte ställning mot transpersoner, tvärtom. Det vore tråkigt om vissa grupper skulle nekas tillgång till tankarna i denna bok.
Denna text får mig som kvinna och kvinnorättskämpe att känna mig väldigt otrygg och framförallt ovälkommen.
Jag undrar vad det är för rättigheter som är specifika för transpersoner?
Hur skiljer de sig från de andra människors rättigheter?
Angående Ekis Ekmans bok, är det inte i själva bokcirkeln man ska diskutera den? Varför ska ett bibliotek ”lyfta” någon åsikt alls om en bok i själva beskrivningen till bokcirkeln? Ärligt talat tycker jag att det är en skrämmande tanke att man som bibliotekarie skulle gå in och prata om ”olämpligheten” i olika böcker, eller försöka påverka folk att inte läsa en viss bok för att ämnet är känsligt. I ett demokratiskt samhälle måste vi kunna diskutera även svåra ämnen som väcker känslor!
Karin, jag vet inte vad du menar med olämplighet men visst kan det vara inom bibliotekariers uppdrag att informera om att en bok exempelvis innehåller faktafel. Att informera om att en bok väckt mycket kritik eller far med osanningar är inte samma sak som att censurera eller bannlysa, varför förutsätter alla det?
Jag, som transperson, hade uppskattat att få veta vilken vinkling bokcirkeln skulle ha om jag skulle vara med i den, det är inte konstigt att skriva det.
Det här är den mest odemokratiska text jag läst på länge.
Vad menas med att ”ta ställning mot” transpersoner? Är det helt enkelt att ha en annan analys kring kön? Sedan undrar jag om alla biblioteksarrangemang ska förses med varningstexter om boken kan ses som ”problematisk” av någon grupp? En del veganer anser till exempel att kött är mord, bör det framkomma när en författare ska prata om sin kokbok? När det görs ett arrangemang kring boken ”Ecce homo berättelsen om en utställning”, kan vi då vänta oss en varningstext om att många kristna anser att boken är ”problematisk”? Om jag som kvinna känner mig otrygg med att det finns böcker som skildrar sexuellt våld eller ojämställdhet, får jag begära att det tydligt framkommer att dessa böcker kan vara problematiska?
Hej
Är inte en bokcirkel i sig den plats där boken ska kunna problematiseras? Jag förstår inte hur biblioteket i fråga har brustit när det kommer till trygghet. Om man läser bokens baksidetext är det väl ganska uppenbart att den är kritisk till vissa samtida idéer om kön?
Självklart ska biblioteket vara en trygg plats och i det ingår väl också en trygghet att få pröva tankar även kring känsliga ämnen?
Sist men inte minst undrar jag hur många poäng ni boken på en skala från 1 till 5?
Erik,
Skribenterna menar att problemet ligger i att anordna en bokcirkel utan att i beskrivningen till arrangemanget tydligt ta ställning mot Ekmans förmodade transfobi. Jag har själv inte läst boken och kan därför inte uttala mig om huruvida Ekman ger uttryck för faktiskt transfobi eller inte, i sak håller jag dock med dig. Frågan är var gränsen ska dras i strävan efter den slags inklusivitet som skribenterna tycks förespråka. Kan boken skyltas utan en förklarande text om hur transfobiskt innehållet är? Måste verk av JK Rowling förses med klisterlappar där biblioteken tar ställning mot Rowlings påstådda transfobi? Ryms böcker av Jordan B Peterson, Abigail Shrier och Helen Joyce överhuvudtaget i våra samlingar? Om bibliotekens demokratiska uppdrag ska tolkas som att vi ska skapa inkluderande rum för alla, i betydelsen att ingen får känna sig ”otrygg” och ”hotad” av idéer och argument, då är jag rädd att vi får börja gallra ordentligt i våra samlingar likväl som att se över våra program. Inga fler kommunistvurmande författare inbjudna till bibliotekens lokaler, för hur inkluderande är det gentemot kommunismens oräkneliga offer?
Hej!
Jag undrar om skribenterna har läst boken de uttalar sig om? Och om ja/ specificera då vänligen vari det transfobiska förekommer?
Om man inte har läst tycker jag man bör göra det för det är viktiga saker som sägs, t ex om hur transvården utan konsekvenstänk ger unga barn hormoner som kan ge fruktansvärda medicinska konsekvenser.
Bra fråga. De kan gott svara på det. Sedan undra jag om detta med att ställa grupper mot varandra som ni beskriver i uppropet som ni vill att vi ska skriva under. Boken problematiserar vad som händer om man bortser från kön som kategori i exempelvis medicinsk forskning eller hur det skulle påverka vårt välfärdssystem och att det sannolikt skulle leda till diskriminering, fattigdom och lidande hos kvinnor (och som en följd därav även barn). Är inte det att ställa grupper mot varandra? Att kvinnor ska tillbaks till urusla levnadsvillkor (bristande vård, ökad ohälsa, diskriminerande välfärdssystem, minskad autonomi med mera) för att andra ska ha det jättebra. Jag förstår att det finns grupper som lider för att de inte får vara sig själv men det är de inte ensamma om det. Vi kvinnor måste dagligen anpassa oss och förminska oss och ta på oss ansvaret och skulden för saker som vi inte är skyldiga till eller har makt över, för att inte väcka skam hos andra, provocera eller riskera att råka illa ut. Finns ju forskning om detta så kallade ”känslomässiga arbete” som vi tvingas utföra varje dag så att andra ska må bra och slippa få skulden för eller ta ansvar för sina egna handlingar. Men för oss finns det inga upprop. För att hårdra det som står i ert upprop så är det enligt er viktigare att förbjuda andra människor att tycka att en annan människa är oseriös än att en äldre kvinna, förlåt livmoderbärare , ska få vård för smärtsam och livskvalitetssänkande osteoporos. Ovanpå detta ska vi kvinnor som jobbar på bibliotek (och som ju är så otroligt privilegierade med våra fantastiska löner, karriärer och arbetsmiljöer och arbetsvillkor NOT) dessutom driva detta politiskt för det räcker tydligen inte att stå upp för de demokratiska rättigheterna och springa benen av oss och ge lika god service till de här människorna som till alla andra.
Jag tycker det här kommentarsfältet tydligt bevisar varför den här texten och författarnas uppmaning behövs.
Bra text! Tack för den! <3
Artikelförfattarna skriver inte att ”Om könets existens” ska tas bort från biblioteken, inte att boken ska brännas på bål eller inte borde finnas.
De skriver att man i arrangemangsbeskrivningen till bokcirkeln borde ha lyft det problematiska med boken.
Jag håller med och hade uttryckt mig ännu hårdare än de gjorde. Jag tycker att ett hbtqi-certifierat bibliotek borde veta bättre än att ta upp en (s k) fackbok i sin bokcirkel som är så full av okunskap (bl a vad gäller grundläggande begrepp!), desinformation, bristande källkritik, motsägelser, medvetna lögner, felciteringar och andra faktafel att den snarare borde ligga under kategorin fiktion. Förutom detta grava problem så lyser Ekis förakt mot transpersoner mellan raderna.
Om man har bemödat sig med att läsa de forskningsstudier som finns om trans, könsdyfori, könsbekräftande behandling etc så vet man att det ligger till så. De som står bakom Ekis har uppenbarligen inte gjort detta. Det verkar inte Ekis inte ens själv ha gjort.
Pga av att Ekis bok är så sprängfull av faktafel (läs gärna RFSL:s skrift ”100 fel i Om könets existens”) så blir det en
en mkt märklig bok att ta upp, ifall inte det som ska studeras i bokcirkeln är hur en författare, som blivit utgiven på ett faktiskt förlag (ej egenutgivning) och vars bok passerat både redaktörer och förläggare kan fabulera så mycket utan att hens bok blir indragen. Det hade varit intressant att höra tankar kring, för det övergår i a f mitt förstånd.