Avslöjandena om rötan inom Ifla fortsätter att ge eko. Den tyska tidningen BuB ägnar sin senaste utgåva åt historien och publicerar en intervju där Ifla-ordföranden Barbara Lison både bekräftar viktiga uppgifter och försöker undergräva Biblioteksbladets trovärdighet.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

Tidskriften BuB – Forum Bibliothek und Information, som ges ut av den tyska biblioteksföreningen Berufsverband Information Bibliothek, ägnar större delen av sin färska utgåva åt rötan inom den internationella biblioteksfederationen Ifla.

Som huvudreportage publicerar tidningen frilansjournalisten Lisa Bjurwalds granskning från Biblioteksbladets temanummer som kom i slutet av november.

I det övriga innehållet är intervjun med Iflas styrelseordförande Barbara Lison särskilt intressant. Trots våra många förfrågningar och att det knappast saknas ämnen att prata om, har hon aldrig ställt upp på intervju med Biblioteksbladet.

Av det skälet hade vi gärna översatt och publicerat BuB:s artikel, men det visar sig att Barbara Lisons villkor för att medverka i den tyska tidningen var att texten inte fick spridas till andra publikationer.

Intervjun är gjord av BuB:s chefredaktör Bernd Schleh, som i tidningens ledare beskriver Ifla-historien som den största skandalen i organisationens historia – ”en totalskada”.

Barbara Lison bekräftar för honom att det stämmer att hon förra våren röstade emot styrelsens beslut att befria dåvarande generalsekreteraren Gerald Leitner från hans arbetsuppgifter. ”Frågan var inte tillräckligt beredd i juridisk mening”, säger hon och tillägger att hon skulle agera på samma sätt i dag.

Hon bekräftar även uppgifterna om Leitners kraftiga lönehöjning – från 158 000 till 336 000 Euro per år sedan 2016 – som Lisa Bjurwald fick fram under sin research. ”Det var i enlighet med villkoren i anställningskontraktet.”

Anser hon att den höga lönen är rättfärdig i en bibliotekssektor där Iflas medlemmar är vana vid att behöva vända på slantarna? ”Avtal ska hållas, inte kommenteras.”

Hon ställer sig vidare oförstående till frågor om att den petade Leitner fortsatt har en position inom Iflas stiftelse SIGL. En helt separat organisation, menar hon.

Barbara Lison är uppenbart mån om att förringa kritiken som riktats mot henne själv och övriga i Ifla-ledningen. I stället för att ge konkreta kommentarer avfärdar hon det mesta som ogrundat prat.

I sitt reportage citerar Lisa Bjurwald ett mejl skrivet av tre styrelseledamöter efter att de läst externa granskningar av arbetsklimatet inom Ifla:

”Det är en mycket mörk bild som tecknas, med en organisation i totalt nödläge, med många mycket olyckliga anställda och … en ’kultur av rädsla’ … Vi tre anser att situationen är extremt allvarlig och att Iflas rykte kan skadas svårt av en lång period av ignorerande av allvarliga förhållanden på Iflas huvudkontor. …”

Samtidigt som Barbara Lison avfärdar all kritik som löst prat bekräftar hon för BuB att detta mejl var avgörande för att Leitner fick gå.

Det är inte förvånande att hon också vänder sig mot Biblioteksbladet. Hon uttrycker en förhoppning om att andra bibliotekstidskrifter i världen ska agera mer föredömligt och nämner ett uttalande som styrelsen gjorde i april förra året med anledning av de första artiklarna om krisen i organisationen.

I uttalandet – som kan läsas i sin helhet här – påstod sig styrelsen vara förhindrad att lämna mer än begränsade kommentarer om situationen så länge den inte var löst. Där stod också att två externa granskningar lett till att Leitner befriats från sina arbetsuppgifter, men att detta inte hängde ihop med anklagelser om bedrägeri eller trakasserier.

Biblioteksbladet har konsekvent gett Barbara Lison och andra företrädare möjlighet att kommentera innehållet i varje publicerad artikel, men de har alltid avböjt.

Att dörren har stått – och fortfarande står – öppen betyder däremot inte att våra spalter är tillgängliga för varje substanslöst icke-besked.

Detta försöker Barbara Lison använda för att undergräva Biblioteksbladets trovärdighet.

Några konkreta krav på införande av rättelser eller genmälen har Iflas ledning eller styrelse däremot aldrig framfört.

När det inte finns något att invända mot oönskad rapportering går det alltid att skjuta på budbäraren.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

0

Skriv ut