Folkbildning: "viktigaste värnet mot en auktoritär utveckling"

Bokmässan innehöll ett par framåtblickande blinkningar till nästa års mässa då folkbildning kommer att stå i fokus.

Under ett nästan två timmar långt seminarium på lördagen ställdes frågan om hur vi bygger ett samhälle i en tid av splittring, desinformation, växande antidemokratiska krafter och sviktande tillit. Två paneler plus exempelvis de båda bokaktuella poeterna Jila Mossaed, ledamot i Svenska Akademien, och Jenny Wrangborg tog sig an ämnet utifrån olika synvinklar.

Hur ska folkbildningen bli en drivande kraft i demokratins förnyelse? Med den funderingen kastade sig den första panelen in i ett vindlande samtal som också blev en kärleksförklaring till studiecirklarna och folkhögskolorna. Panelen bestod av Fredrika Lagergren Wahlin, filosofie doktor i statsvetenskap, Anna Ekström före detta utbildningsminister (S) och numera ordförande för Rörelsefolkhögskolorna, idéhistorikern Sverker Sörlin, filosofiprofesessorn och akademiledamoten Åsa Wikforss och Anna-Karin Lindblom, generalsekreterare för Folkbildningsrådet.

– Folkbildning handlar i grunden om att utveckla sitt tänkande men inte bara sitt tänkande hemma på sin kammare, utan det handlar också om att kunna tala och resonera med andra och i samtalet komma fram till olika uppfattningar, menade Fredrika Lagergren Wahlin.

Åsa Wikforss slog fast att det aldrig har varit viktigare med folkbildning och att det bästa skyddet mot desinformation är kunskap. Anna Ekström fyllde i och poängterade att det viktigaste värnet mot en auktoritär utveckling är en bildad befolkning.

– Det finns en tanke om att demokrati är något som är fixat, något som vi har fått och det gäller bara för oss att förvalta denna demokrati. Det är helt fel. Demokratin har vi inte fått, den hade aldrig kommit till stånd utan folkbildningens aktörer. Den är inte av Gud given, den är inte av riksdagen given utan det är något vi har skapat i Sverige tillsammans. Om vi inte aktivt kämpar för att stärka demokratin så är min övertygelse att demokratin kommer att försvagas, sade Anna Ekström.

Det är lite som att cykla, fortsatte hon. Slutar man att trampa så ramlar man omkull. Folkbildningens hela grund är, poängterade hon, att man diskuterar och argumenterar utifrån att man tillsammans bedömer vad som är sakligt grundat och vad som bara är påhitt.

Sverker Sörlin band ihop historien med vår nutid och berättade om det stora ecklesiastikdepartementet som fanns i Sverige fram till 1967. Kyrkan, bildningen, utbildningen och kulturen var samlade i ett och samma departement.

– Tittar man på budgetarna från den tiden så var så klart utbildningen den klart största delen, men det var en helt annan proportion. Folkbildningen och kulturen var i relation till Utbildningssverige inte så små. I dag handlar det om nivåer på ett par procent av den stora utbildningskakan. Den biten har tagit nästan all kraft och energi i samhället. Med åren har folkbildningen krympt och krympt, konstaterade Sverker Sörlin som uppmanade folkbildningens aktörer att protestera.

I den andra panelen medverkade Helle Klein, direktor för Sigtunastiftelsen, Ola Larsmo, författare och litteraturkritiker, Katti Hoflin som är kulturchef i Västra Götalandsregionen och Qaisar Mahmood, författare och ledamot av Folkbildningsrådet. De fick börja med att berätta om sina tankar efter betraktelser av först Victor Estby, verksamhetsledare för Bokdagar i Dalsland och sedan Frida Edman, vd för Göteborgs stadsteater.

– Jag tänker på värdet som skapas i ett bibliotek. En slaskig tisdag i november är det någon som kommer in i bibblan, en liten unge. Det är lite knorvigt hemma men så får man komma in där och tanka lite närhet och kanske till och med få tag i något som gör att man kan glömma sig själv för en stund. Det är helt ovärderligt, sade Katti Hoflin.

Hon fortsatte med att hävda att Sverige har en regering som gör allt vad den kan för att vi inte ska vara ett bildat folk.

– Jag är saklig, opartisk och neutral i min roll som kulturchef. Absolut. Men jag älskar ett bildat folk och jag älskar den fria konsten och den fria folkbildningen. Vi som har sådana plattformar måste vara mycket mer på bildningens och demokratins barrikader, poängterade Katti Hoflin.

– Jag tror att vi måste se till att det inte uppstår större revor än de som redan har skapats. För många år sedan satt jag i Författarförbundets grupp för att försöka rädda bibliotek och var på ett möte i Uppsala där det slogs rekord just då, i att lägga ner bibliotek. Då reste sig en pastor i missionskyrkan upp och sade: ”Hörni, jag tror att vi i folkrörelserna ska ta tillbaka biblioteken från er, för ni sköter dem inte.” Han syftade på kommunerna och staten. Men om vi skulle säga så i dag så skulle staten säga: ”Ja! Tack så mycket för att vi slipper det här.” Så vi måste försvara denna infrastruktur för den är nödvändig, underströk Ola Larsmo.

Ett budskap från scenen i den fullsatta konferenssalen var att vi alla, som Katti Hoflin uttryckte det, måste vara folkbildande medmänniskor och att det måste byggas broar mellan människor, inte minst i politikens värld.