De senaste veckornas händelser verkar tyda på att lösningen på den knepiga frågan om digitala böcker på svenska folkbibliotek kan vara nära. Låt oss dock fortsätta diskutera utmaningar som bibliotekssektorn måste bemöta, skriver Maciej Liguzinski och Birgitta Wallin. Kanske kan Danmark visa oss vägen?

I den nya biblioteksstrategin, som släpptes i slutet av april, tilldelades Kungliga biblioteket (KB) av regeringen uppdraget att långsiktigt utveckla nationella, digitala bibliotekstjänster. Man förtydligar dock att det är “vissa nationella digitala bibliotekstjänster för prioriterade målgrupper” som man avser. KB:s mandat omfattar inte e-böcker och e-ljudböcker för den breda allmänheten.

Biblioteksstrategins försiktighet och avgränsning till vissa digitala tjänster och vissa målgrupper tolkar vi som en klar signal till bibliotekssektorn att KB:s mandat är begränsat när det gäller digitala böcker på folkbibliotek. Röster höjda på Biblioteksdagarna (Biblioteksbladet, 6 maj) pekar på att bibliotekssektorn också insett detta.

Kanske är den långvariga förväntan om att det är KB som ska ta tag i samordningen av digitala böcker på folkbibliotek nu slut? För att få exempel på hur en sådan koordinering kan se ut, kan man titta närmare på den norska situationen.  Där har Nasjonalbiblioteket varit en drivkraftig aktör när det gäller digitalisering av samlingar, men har också haft ett starkt kulturpolitiskt mandat för att utveckla gemensamma utlåningsmodeller för e-böcker och e-ljudböcker. I arbetet har hänsyn tagits till alla parters (särskilt förlags) krav och önskemål. Men de senaste månaderna har röster höjts i den norska biblioteksvärlden som tyder på att lösningen långt ifrån är optimal. E-böcker köps in av norska Kulturrådet inom inköpsordningar för litteratur medan folkbiblioteken själva måste anskaffa e-ljudböcker. På grund av den stora efterfrågan och lokala biblioteks begränsade resurser, hittar låntagare inte de titlar som är aktuella och relevanta.

Aktuella och populära titlar – med andra ord bästsäljare eller frontlist – är en av de kanske viktigaste aspekterna som gör att bibliotek riskerar att tappa sina läsare till prenumerationstjänster för digitala böcker, också i Sverige. De stora och attraktiva plattformarna, Storytel, Nextory och Bookbeat fungerar som digitala, fast kommersiella, bibliotek (Tattersall Wallin, 2022). Dessutom rapporterade Mediavision nyligen att antalet svenska hushåll som betalar för prenumeration på en streamingtjänst för ljudböcker har passerat 1 miljon. Vi kan hypotetiskt föreslå att folkbiblioteken inte alls behöver erbjuda digitala böcker eftersom förlag lätt distribuerar sina titlar till en stor del av befolkningen.

Förutom den fundamentala skillnaden att prenumerationstjänster kostar medan lån på folkbibliotek är gratis vill vi också peka på en annan viktig faktor i frågan om tillgången till och urvalet av digitala titlar. De kommersiella distributörerna tipsar om e-böcker och ljudböcker utifrån data de samlat in om oss. Däremot kan man på biblioteket stöta på böcker som man inte har förväntat sig förrän man börjar titta i hyllorna eller ber bibliotekarien om tips. Det är alltså det mänskliga och det oväntade som gör litteraturförmedling på folkbibliotek till något oerhört speciellt.

Denna förmedling går egentligen att överföra till digitala böcker, vilket den danska plattformen eReolen är ett bra exempel på. Trots problem och konflikter med förlag i många år, lyckades bibliotekssektorn i Danmark etablera och utveckla en gemensam digital service för alla folkbibliotek i landet. Nu satsar plattformens redaktion på attraktivt läs- och litteraturfrämjande av e-böcker och e-ljudböcker även på Instagram och Youtube. Man har till och med inkluderat podcaster i eReolens utbud. Det digitala biblioteket är alltså närvarande där dess nuvarande och potentiella användare också finns, särskilt barn och ungdomar.

Det finns lärdomar att dra från danska erfarenheter; den första är en plattform för alla, skapad och styrd av bibliotekssektorn, och som också kan utgöra en grund för framtidens nationella digitala bibliotek. Med en lösning för alla behöver enskilda folkbibliotek inte sköta sina digitala samlingar vilket annars vore resurskrävande; ekonomiskt, tekniskt och kompetensmässigt. Den andra lärdomen är vikten av fortsatt satsning på attraktiv – och digital – förmedling av samlingarna som har varit och är folkbibliotekens ovärderliga bidrag till läs- och litteraturfrämjande.

Om vi tittar på det danska exemplet, blir det tydligt att en av nycklarna till eReolens framgång varit att det är bibliotekssektorn som stått bakom utvecklingen och utformningen av en gemensam plattform för alla folkbibliotek, såklart med ett politiskt och ekonomiskt stöd från statens sida. Vi tycker att det är folkbiblioteken som vet bäst vilka behov de har i samband med digitala utlåning och hur de kan förmedla litteratur på bästa sätt, också i digitala format.

Trots de utmaningar som e-böcker och e-ljudböcker har fört med sig har de blivit en naturlig del av den service som svenska bibliotek vill ge sina besökare. En lösning för de digitala bokformaten som är hållbar för alla inblandade parter och omfattar alla bibliotek skulle vara en viktig signal om att folkbiblioteken har en ambition att förbli en relevant institution i det moderna samhället.

Nej, det är nog inte färdigpratat om e-böcker. Snarare tvärtom, vi behöver många samtal om möjliga lösningar för samordning kring digitala boksamlingar på folkbibliotek.

Maciej Liguzinski
Doktorand, Institut för Arkiv-, bibliotek- och informationsvetenskap, OsloMet – storbyuniversitetet

Birgitta Wallin
Universitetslektor, Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås