Privat drift förklarar inte Nackas framgångar

8 feb 2024 • 5 min

Diskussionen om privat drivna bibliotek ska inte handla om Nacka där höga besökssiffor knappast hänger ihop med driften, utan om vad mer entreprenad skulle betyda, skriver Leodan Rodriguez. "Hur skulle detta kunna påverka kvaliteten på sikt?"

Leodan Rodriguez.

Häromveckan publicerade Biblioteksbladet en intervju med Jenny Poncin, tidigare bibliotekschef på Forumbiblioteken i Nacka. Det framgår av intervjun att hon är stolt över vad hon åstadkommit i Nacka, och hon relaterar i artikeln detta till biblioteksstyrning överlag. Det är på många sätt lätt att hålla med om hennes syn på biblioteken: det viktigaste är att vi når många, att vi är tillgängliga och uppfattas som relevanta. Hon talar om vikten av att prioritera bra öppettider och varnar för att anta en snofsig attityd till medieinköp och urval.

Men det finns ett bakomliggande narrativ till artikeln, som kretsar kring driftformen – eller snarare, en vilja att svara på kritiken mot driftsformen. Nackas bibliotek har enligt Poncin länge utsatts för orättvis behandling i Bibliotekssverige, vilket hon kopplar till bibliotekens unika driftsform. Hon uppmanar oss att ta reda på fakta och studera statistiken, för att den vägen ta ställning till det hon själv ger uttryck för i intervjun: Att Nacka är bäst i klassen.

Revanschlustan tycks vara stor, och det går ju att förstå.

Nacka kommun är för närvarande ensam svensk kommun om att ha driften av sina folkbibliotek på entreprenad. Kommunens sex bibliotek är uppdelade mellan Dieselverkstaden, ett personaldrivet aktiebolag, och Forumbiblioteken, som drivs av Axiell. Kommunen står för infrastrukturella utgifter, såsom lokalkostnad, underhåll och investeringar, medan driften av biblioteken, med personal, system och dylikt överlåts till leverantörerna. Syftet med upplägget ska vara att främja effektivitet genom att konkurrensutsätta verksamheten hos privata aktörer, i bästa new public management-anda. Eller för att tala klarspråk: nyliberal förvaltning av offentlig verksamhet.

Några av de styrmedel som kommunen har till hands är uppdrag, lagar och ekonomiska verktyg, i Nackas fall bland annat prestationsbaserad ersättning för öppettider och utlån. Detta tycks i någon mån ge resultat, även om Hedelin (2021) i sin masteruppsats Medlen helgar målen menar att detta med tiden spelat allt mindre roll. Nacka har hur som helst väldigt bra besöks- och utlåningsstatistik om man jämför med andra kommuner av liknande storlek. Jämfört med de närmaste storleksmässiga grannarna i tabellerna – Eskilstuna och Huddinge – har Nacka nästan den dubbla mängden totala utlån av tryckta böcker. Poncin lyfter själv fram Nackas driftsformer som den omständighet som gör detta möjligt.

Den riktiga frågan här är trots allt inte att Nacka är Nacka – utan varför driftsformen i så stor grad kopplas till måtten av framgång i verksamheten. Det finns nämligen få tecken på att en sådan reell koppling faktiskt existerar.

Statistik och rapporter visar att Nackas bibliotek uppnår de krav som ställs på folkbiblioteken avseende deltagande och tillgänglighet. Det är bra och ska ges skälig uppskattning. Däremot är det inte helt uppenbart vilken typ av uppgifter som vi faktiskt ska utgå ifrån när vi jämför med övriga delar av landet. Det går att väga in även andra, socioekonomiska indicier i bedömningen. Nacka är till exempel en förhållandevis välmående kommun. Den ligger en bra bit över riksgenomsnittet avseende genomsnittlig inkomst och är således på sjunde plats bland kommuner med högst medianinkomst. Huddinge kommun ligger strax över riksgenomsnittet – och Eskilstuna en bra bit under. Samtidigt har de två senare kommunerna högre andel invånare födda utomlands och lägre valdeltagande än Nacka. Detta är faktorer som skulle kunna anses vara försvårande omständigheter.

Jämför man dessutom med andra kommuner går det att nyansera ytterligare. Lomma kommun – som storleksmässigt är mycket mindre än Nacka, men som ligger på andra plats i landet avseende genomsnittlig inkomst – har enligt Kungliga bibliotekets statistik avsevärt större antal lånade böcker utslaget över invånarantalet. Samtidigt har vi Lommas grannkommun Malmö, som ligger under riksgenomsnittet i inkomster, med högre andel utrikesfödda invånare och avsevärt lägre valdeltagande än i Nacka, men ändå något högre antal lån per invånare.

Detta är förstås rent kvantitativa mått som inte säger mycket om kvaliteten i verksamheten. Men poängen är att valet av parametrar kan påverka tolkningen av statistiska djupdykningar, eller för den delen vilken klass ens bibliotek hamnar i när det är dags att utvärdera prestationer.

Min avsikt här är dock inte att debattera huruvida den ena eller andra kommunen gör ett bra eller dåligt jobb med sina bibliotek. Jag har givetvis ingenting emot Nacka kommun eller deras bibliotek. Den riktiga frågan här är trots allt inte att Nacka är Nacka, som Poncin själv säger – utan varför driftsformen i så stor grad kopplas till måtten av framgång i verksamheten. Det finns nämligen få tecken på att en sådan reell koppling faktiskt existerar. Poncins egna positiva exempel, såsom öppettider och tydliga ramverk från uppdragsgivarna, tycks inte vara direkt bundna till kommunens unika driftsformer. De flesta av åtgärderna hon föreslår är fullt genomförbara även under kommunal regi, vilket vi ser gott om exempel på ute i landet.

Fakta Statistik

Några jämförande siffror från SCB och Kungliga bibliotekets statistik. Kursivt markerar kommuner av snarlik storlek. Halvfett markerar kommun som liksom Nacka har ovanligt hög genomsnittsinkomst. Övriga är kommuner med andra förutsättningar.  
Inkomster
  • Riksgenomsnitt: 30 842 kronor per månad (2021)
  • Nacka: 42 817 kr
  • Huddinge: 31 958 kr
  • Eskilstuna: 26 975 kr
  • Lomma: 46 117 kr
  • Malmö: 27 567 kr
Utlån per invånare
  • Nacka kommun: 110 474 inv; 628 179 fysiska lån (ca 5,7 lån/inv)
  • Huddinge kommun: 114 356 inv; 362 030 fysiska lån (ca 3,2 lån/inv)
  • Eskilstuna kommun: 107 806 inv; 372 168 fysiska lån (ca 3,4 lån/inv)
  • Lomma kommun: 24 715 inv; 253 019 fysiska lån (ca 10,1 lån/inv)
  • Malmö kommun: 361 552; 2 174 134 fysiska lån (ca 6,0 lån/inv)
Det tycks alltså finnas en väldigt vag koppling mellan driftsformen och bibliotekens framgångar. Och om så nu är fallet blir ju också frågan: Varför skulle andra kommuner vilja följa Nackas exempel? Vi har ju snarare sett en tendens åt andra hållet, från att ha haft fyra kommuner med privatdrivna folkbibliotek under 1990-talet – till endast Nacka, så här drygt tre decennier senare.

Som det ser ut just nu lever Nacka bibliotek mycket riktigt upp till alla kvalitetskrav som vi har att ställa på våra folkbibliotek, och det finns ingen anledning att tro att detta kommer förändras för deras del. Kritiken mot den privata driftsformen handlar nämligen inte om Nacka per se, utan om biblioteksekologin överlag. Låt säga att fler kommuner mot förmodan skulle experimentera med att lägga ut sina bibliotek på entreprenad. Hur skulle detta kunna påverka kvaliteten på sikt? Hur skulle demokratiska uppdrag och ambitioner påverkas om privata aktörer fick större inflytande över biblioteksverksamheterna? Riskerna inför ett sådant scenario är att Nacka kan komma att användas som ett positivt exempel på lyckad upphandling, som argument för att driva igenom ideologiskt motiverade eller ogenomtänkta marknadsexperiment.

Bibliotekssverige kan i detta dra lärdom av de svenska friskolereformerna, där just behjärtansvärda kooperativ och idéburna friskolor har använts som murbräcka, från politiskt håll, för etablering av marknadsskolor och internationellt kapital i svenskt skolväsende. Vi har sett koncerner breda ut sig och växa till en sådan omfattning att de rentav kan kortsluta offentlighetsprincipen genom att hävda affärshemligheter, och därmed hindra insyn i hur offentliga medel används. Det är en avlägsen men relevant typ av problem att ha i åtanke, och ytterst en fråga om hur vi ser på demokrati.

Just nu borde  vi egentligen diskutera mer akuta problem som påverkar oss på mer vardaglig basis. Såsom klåfingriga politiker, underfinansiering och prissättningen på e-medier som riskerar att äta upp våra mediebudgetar.

Jag håller dock med Poncin om att privatdrivna bibliotek inte utgör det hot man ibland kan tro, och att det kan vara relevant att reflektera över just driftsformerna för våra bibliotek. Men vi måste då också se till att diskutera varför vi har de driftsformer vi har, och våga kritiskt granska de idéer och aktörer som påstår sig kunna göra guld och gröna skogar bland våra bokhyllor. Om det vore så att de som ansvarar över biblioteken skulle drivas av en ideologisk vilja till konkurrensutsättning och upphandling bör vi också fråga oss varför de skulle vilja detta – och inte minst noga överväga de konsekvenser som ett sådant system skulle få om det kom att generaliseras på nationell nivå.

Men det är ju en helt annan diskussion. Just nu borde  vi egentligen diskutera mer akuta problem som påverkar oss på mer vardaglig basis. Såsom klåfingriga politiker, underfinansiering och prissättningen på e-medier som riskerar att äta upp våra mediebudgetar.

Leodan Rodriguez
Bibliotekarie Stockholm

3 kommentarer

  1. Alltså, om en kommunledning inte vill att biblioteket är öppet, medan ponera att bibliotekspersonlen faktiskt vill att biblioteket är öppet kommer bibliotekspersonalen de facto inte att kunna ha biblioteket öppet för då bryter de mot kommunledningens veto. Bibliotekspersonalen som är anställd av kommunen kommer inte att få lön för bruten överenskommelse med kommunledningen och det blir olustigt snabbt. Bibliotekspersonlen lyder ju under att ”vare en politiskt styrd organisation”. Och det är kanske inte det enda sättet en kommun och kommunledning påverkar en personalgrupp.

    Att en kommun väljer att lägga ut delar av, observera delar av, sin verksamhet på en engagerad personal som inbördes organiserat driften som aktiebolag och på entreprenad till Axiell som bibliotekarien Leodan Rodriguez beskriver ”[k]ommunen står för infrastrukturella utgifter, såsom lokalkostnad, underhåll och investeringar, medan driften av biblioteken, med personal, system och dylikt överlåts till leverantörerna”. Fråga då kommunen varför har ni valt att göra så här med biblioteken i er kommun. Om ni får ett sanningsenligt svar vem vet, kanske eller kanske inte. Men Leodan Rodriguez beskriver vad bibliotekssektorn istället ska fundera över [s]åsom klåfingriga politiker, underfinansiering och prissättningen på e-medier som riskerar att äta upp våra mediebudgetar”. Av dessa informationsbitar som inte är många till antalet gör jag min tolkning av hur det hänger ihop. Slutligen tror jag att en engagerad, brett kunnig, självständig personalgrupp har incitament av en helt annan valör för nå fram till sina medborgare. Riktigt krasst så är det betydelsefullt vilka medier ett bibliotek har och vilka program det ordnar. Det är viktigt oavsett hur många medborgare som kommer till programmet eller hur mycket media lånas ut. Jag tror att jag förstår de allmänt hysta farhågorna hos bibliotekssektorn kring att lägga ut driften på kommersiella aktörer och jag förstår varför biblioteken gör samma val gång på gång. Vill man göra ett annat val behöver man kunskaper kring att göra upp affärsförbindelser där bibliotekets oberoende som demokratisk utpost och att finnas för sina medborgare är den konstanta ledstjärnan för parterna som driver biblioteket. Parternas skäl för att göra bibliotek ska vara uttalat. Den yttersta orsaken till att kommuner har bibliotek är för att det står i lagen att kommuner ska ha bibliotek. Det är ju lite vare sig hur gärna man vill eller ej. Och vi vet att politiker ibland inte prioriterar bibliotek. Det låter som att Leodan Rodriguez stämplar detta enskilda exempel med new public management stämpeln och det är man då ense om att det är förkastligt. Det är liktydligt med att ingå en pakt med djävulen och nästan som att förlora sitt förstånd och all kontroll. Men har man kunskap och power så kanske det inte behöver vara så? Det kanske finns fördelar med att välja en annan form för driften av bibliotek utan att demokrati slängs överbord. Det kanske finns mer än två lösningar.

    Annika Åkerholm
    mina stilla funderingar efter drygt tolv år inom bibliotek och en livstid som besökare

  2. Sura rönnbär?

    Vänsterdemokrati för alla?

    Spännande att frågor börjar ställas kring den egna ideologin!

Senaste nytt

Nyheter

Nytt råd ska rädda kulturarvet

Kungliga biblioteket får tillsammans med en rad andra myndigheter i uppdrag att bilda ett råd för att skydda kulturarvet. ”I en orolig värld blir bibliotekens och arkivens betydelse ännu mer central.”

1 mar 2024 • < 1 min

Krönika

Ingen kan väl vara emot öppen vetenskap?

Demokrati, kunskap och att forsknings­resultat ska göra största möjliga nytta. Det borde räcka som drivkrafter för att göra vetenskapen öppen till 2030, skriver Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Silvia Ernhagen.

1 mar 2024 • 2 min

Ledare

140 miljoner argument för öppen tillgång

De vetenskapliga förlagen tjänar obegripligt mycket pengar. Det drabbar alla, från allmänheten till forskare, när miljoner som kunde ha gått till forskning i stället blir vinst hos världens största kapitalförvaltare.

28 feb 2024 • 2 min

Internationellt

Möter attacker med öppna dörrar

Enda sättet att möta antidemokratiska attacker som har drabbat bibliotek i Berlin är att göra precis tvärtom: öppna dörrarna för samtal om demokrati. Det säger Boryano Rickum, bibliotekschef i Tempelhof-Schöneberg, ett av biblioteken som har råkat ut för högerextrema attacker där böcker förstörs.

22 feb 2024 • 2 min