En raljerande norsk nationalbibliotekarie och en polsk forskningsstudie om socialt kapital leder tankarna till bibliotekssfärens osunt splittrade självbild.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

När jag intervjuade Norges nationalbibliotekarie Aslak Sira Myhre i Oslo i somras raljerande han om att norsk bibliotekspersonal har en omotiverat mörk syn på sina förutsättningar att vara relevanta i framtiden.

”De som jämt säger att det går åt skogen, är bibliotekarierna.”

Beskrivningarna av dålig självkänsla och bristande tillit till den egna betydelsen dyker upp i minnet när jag läser om en studie som gått ut på att ta reda på i vilken mån bibliotekarier besitter socialt kapital.

Språkforskaren Maja Wojciechowska vid universitetet i Gdansk i Polen har gjort studien och definierar socialt kapital som ett mått på social förankring – en avundsvärd tillgång som påverkar enskilda individers livskvalitet genom att till exempel bidra till att sudda ut ekonomisk ojämlikhet och motverka fattigdom och social exkludering.

I förlängningen bidrar det sociala kapitalet dessutom till byggandet av ett samhälle och dess identitet.

Så vad har det med bibliotekarier att göra?

Jo, de som har socialt kapital kan göra biblioteket till en positiv kraft i lokalsamhället, resonerar Maja Wojciechowska i en artikel i tidskriften Library and Information Science Research.

Hon har skickat en enkät till bibliotekarier över hela världen och av drygt 6500 svar från 20 länder dragit slutsatser om vilka länder vars bibliotekarier har mest av denna hårdvaluta:

Först Danmark.

Sedan Sverige.

Men det är naturligtvis inte därför jag kommer att tänka på Aslak Sira Myhres resonemang om bibliotekariers svaga självkänsla. En av den polska forskarens frågor handlar om hur bibliotekarier betraktar sin egen betydelse för lokalsamhället och det är istället dessa svar som leder tankarna i den riktningen.

I Danmark, Australien och Nya Zeeland tycker bibliotekarier att de spelar en viktig roll medan svenskarna ger ett mer blygsamt intryck. Tillsammans med kolleger i Tjeckien, Slovakien, USA och ytterligare en handfull länder är de övertygade om att de inte alls har stor betydelse för lokalsamhället.

Det är detta som gör att jag anar en bild snarlik den Aslak Sira Myhre beskrev i somras. Den gör mig undrande och lite illa till mods eftersom den rimmar så illa med det som trummas in av till exempel Kungliga biblioteket och Svensk biblioteksförening.

Det är skillnad på att ha liten betydelse i samhället och att vara en resurs i kristid, om man säger så.

Jag blir alltmer övertygad om att skillnaderna i synsätt på uppdrag, betydelse och framtid borde diskuteras mer. Men först av allt ber jag att få föreslå en devis för det nödvändiga arbetet, hämtad från Socialdemokraternas valrörelse 2006:

Alla ska med.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

1

Skriv ut