Norges nationalbibliotekarie: "Folkbiblioteken kan inte ersättas av något digitalt"
2 okt 2020 • 6 min
Globalt ligger Norge i täten när det gäller digitala biblioteksresurser. Men nationalbibliotekarien Aslak Sira Myhre avfärdar varje tanke på att allt ska vara obegränsat och gratis. ”Det är helt fel.”

När Aslak Sira Myhre blev nationalbibliotekarie 2014 hade den omfattande
digitaliseringen av Nasjonalbibliotekets samling pågått i nästan tio år.
– Man hade digitaliserat alla böcker och var snart klara med alla tidningar, men man hade inte klarat av att skapa tjänster som folk använde, säger han.
Under de sex år som gått sedan dess har webbplatsen Nettbiblioteket, nb.no, byggts upp. Förutsatt att man ansluter via en norsk IP-adress är tillgången till samlingen omfattande. Han sätter sig vid sin dator i kontorsrummet ovanför entrén till biblioteket på Solli Plass i centrala Oslo och demonstrerar:
- Böcker: 532 000 träffar. Det är alla böcker i Nasjonalbibliotekets samling fram till idag, varav de som gavs ut före 2000–385 000 stycken – är fritt tillgängliga medan övriga kan nås från bibliotek.
- Tidningar: 2,8 miljoner stycken, den senast digitaliserade utgåvan är utgiven den 22 juli, två dagar innan intervjun görs.
Och så vidare.
– Om fem-tio år har vi tagit praktiskt taget allt.
Förra hösten höjdes anslaget så att personalstyrkan vid digitaliseringscentret i Mo i Rana i Nordnorge kunde fördubblas.
– Vi kommer att blottlägga hela samlingen, när det är gjort så är det detta som är redskapet.
Men om samlingen ska vara relevant måste hela digitaliseras, det är nödvändigt att tänka volym, säger Aslak Sira Myhre.
– Det största hindret för volymtänkande är att man väljer ut material efter en hierarki eller efter ett professionellt akademiskt tankesätt. Folk var rasande när vi tog Hallbing (norrmannen Kjell Hallbing som på 60- och 70-talet skrev westernromaner under pseudonymen Louis Masterson, förf anm) före Hamsun. För kan man verkligen ta kiosklitteratur innan man tar den viktiga litteraturen?
Ryktet om pappersbokens död är farligt och jag har aldrig trott på det
Under våren var norska bibliotek stängda på grund av pandemin. Nettbiblioteket slog trafikrekord med över 2,5 miljoner användare som öppnade 800 000 böcker och läste över en miljon tidningar – en bekräftelse på det riktiga i att göra samlingen åtkomlig digitalt, menar Aslak Sira Myhre.
– Det som skedde i Norge och ingen annanstans, möjligen med undantag för Färöarna och Island, var att när corona kom och biblioteken stängde, så hade vi ett komplett digitalt bibliotek med allt material som står ute i de fysiska biblioteken; alla böcker utan undantag och en stor del av tidskrifterna.
Tack vare en uppgörelse med norska förläggare var tillgången till det pliktlevererade materialet helt fritt fram till sista juni. Normalt finns det en spärr för litteratur utgiven efter år 2000 och frågan är nu om det går att hitta en lösning som även framöver kan ge lika stor öppenhet – för permanent tillgång är väl idealet?
– Det är intressant att du säger att det är idealet. I biblioteksvärlden finns ett digitalt ideal om att det allra bästa är om alla e-böcker och all musik är gratis tillgängligt. Det håller jag inte med om, det är fel. För om det ska vara så, då finns det inte längre någon anledning att betala för dessa varor. E-böcker, ljudböcker och musik kommer inte längre att produceras om du inte kan ta betalt. Så idealet är istället att ha detta tillgängligt, men på ett förnuftigt sätt som säkrar att Nasjonalbibliotekets tjänst blir en referenstjänst och inte en ersättning för att köpa böcker. På samma sätt måste biblioteken ge gratis, men inte obegränsad, tillgång till digitala verk.
Aslak Sira Myhre
- Född 1973 i Stavanger.
- Norges nationalbibliotekarie sedan 2014. Innan dess chef för Litteraturhuset i Oslo och Foreningen !les, den norska motsvarigheten till Läsrörelsen.
- Har skrivit två böcker om fotboll och varit expertkommentator för NRK.
- Mellan 1997 och 2003 ledde han det politiska partiet Rød Valgallianse, satt i kommunfullmäktige i Stavanger och har flera gånger, senast 2013, kandiderat till Stortinget.
Jag påpekar att det är första gången jag hör någon som inte representerar förlagsvärlden uttrycka sig så.
– Jag känner författarna och bokbranschen, jag förstår hur ekonomin fungerar – min egen hustru är förläggare – och det jag har sett är att många bibliotek visar väldigt lite förståelse för förlagens situtation. Det framställs ibland som att de inte gör ett jobb och att författare som oroar sig över sin upphovsrätt är giriga. Men realiteten är ju att författare har låga inkomster och att förlagen, med undantag för Bonniers i Sverige, Egmont i Danmark och Schibsted i Norge, har små resurser och inte går med stor vinst.
Han ser det som en viktig uppgift att motarbeta den, som han påstår, utbredda bristen på systemförståelse i biblioteksvärlden och kulturlivet.
I början av sommaren skrev han en artikel i tidningen Dagsavisen vars underrubrik fångade kärnan i hans budskap: ”Det viktigaste krispaketet för norskt kulturliv är det som går till olja och industri.”
– Det är viktigt att någon i kulturlivet säger sådant – och att någon till vänster gör det.
Det finns en tendens i kulturlivet att se sin position som överdrivet betydelsefull, hävdar Aslak Sira Myhre – ”utan konst och kultur dör människor, utan konstnärlig kreativitet får man ingen utveckling i näringslivet, utan dansare får vi ingen ny motor i senaste Volvon.”
– Men realiteten är ju att vi befinner oss väldigt högt upp i näringskedjan och är mer tärande än närande, om man ska uttrycka det i ekonomiska termer. Man måste se verkligheten som den är.
Systemförståelsen blir viktig när samhället ska rida ut effekterna av pandemin, menar han. Norge är ett av världens rikaste länder medan en stor andel norska kommuner lever i samma verklighet som många svenska, med åldrande befolkning, vikande skatteunderlag och krav på nedskärningar. Under sommaren är torrlagda fontäner i Oslo ett utslag av detta: kommunen sparar pengar genom att inte fylla på vatten.
– De ekonomiska följderna av corona kommer att bli extrema i Spanien, Italien, Grekland, i mindre grad i Sverige och i ännu mindre grad i Norge – men det kommer ändå att bli märkbart. När kultur och bibliotek ställs mot hälso- och sjukvård och skola finns det alltid kulturarbetare som reagerar med att hävda att det är dumma, illasinnade och okultiverade politiker som driver på. Försvara biblioteken mot nedskärningar ska man göra, men man måste också se att det inte är okunskap eller ondska som driver fram sådana krav, utan det är ekonomi.
Hur kan vårens erfarenheter av att göra böcker tillgängliga digitalt användas i en framtid med snäva ekonomiska ramar?
– Det är farligt att tro att man kan ersätta folkbiblioteken med något digitalt. Man kan komplettera och utveckla deras roll, men jag tror också att det är farligt frestande för bibliotekschefer och kommunpolitiker att ersätta fysiskt utbud med digitalt utbud. Det är en slippery slope. Det enda sättet biblioteken kan försäkra sig mot nedskärningar är att vara relevanta för befolkningen.

Den som tror att Aslak Sira Myhre är en kompromisslös digital evangelist bara för att han leder världens sannolikt mest digitaliserade nationalbibliotek, tar alltså miste. Den 47-årige nationalbibliotekarien har nyss kommit med flyget från Århus i Danmark där han har haft möte med danska kollegor. Vid hans skrivbord hänger en motorcykeljacka i svart skinn och en mörkblå kavaj med diskreta vita ränder.
Kontrasterna går igen i hans resonemang.
Han beskriver den digitala samlingen som Nasjonalbibliotekets ryggrad dit forskare och andra snart kommer att vända sig allra först för att hitta det de söker.
När han samtidigt talar om den tryckta boken som kärnan i folkbibliotekens verksamhet är det knappast alla som håller med honom – bilden av bibliotek som hus med böcker betraktas ofta som nostalgisk och förlegad.
Aslak Sira Myhre betraktar å sin sida den inställningen som ett tecken på en identitet i upplösning och löjlig självdestruktivitet sprungen ur den seglivade föreställningen om pappersbokens snara försvinnande.
– Därför har ett bibliotek utan böcker blivit en signal om att det är modernt. Ryktet om pappersbokens död är farligt och jag har aldrig trott på det.
Många bibliotek visar väldigt lite förståelse för förlagens situtation
Han återkommer flera gånger till en vacklande självkänsla som förklaring till att det arrangeras internationella konferenser där bibliotekschefer bekymrat pratar om vad ett bibliotek egentligen ska vara på 2020-talet.
– Man pratar om bibliotek som om det vore domedag. Och de som är mest negativa till utvecklingen för bibliotek i Norge är bibliotekarierna, de som jämt säger att det går åt skogen, är bibliotekarierna.
Sanningen, menar Aslak Sira Myhre, är att biblioteken aldrig har haft en så utbredd betydelse för människor. Fler än varannan norsk medborgare besöker ett bibliotek under ett år, enligt en undersökning från 2018.
– Det är den högsta siffran någonsin, på 70-talet låg andelen på 24 procent. Biblioteken är inte en utpost utan en kärna för alla, men det märker inte bibliotekarierna! De tror att de är på väg mot undergången, de tror att de inte är önskade av politikerna medan de i själva verket aldrig har varit viktigare.
Osäkerheten gör många bibliotekarier till dåliga ambassadörer för sin verksamhet, menar han. Istället för att framhålla verksamheternas betydelse som samhällsinstitutioner, är de defensiva och oroliga.
– Det finns ingen grund för att de ska vara osäkra på vad de är, det finns ingen grund för att de ska ställa frågor om sin roll i framtiden. Men de gör det hela tiden och det skapar inte trygghet utan mer osäkerhet.
2 kommentarer
Senaste nytt

Skrytsam AI för dialog med ungdomar
Uno är lite som Karlsson på taket; skämtsam, skrytsam och allmänt dryg. Personligheten på Tiotrettons nya AI-robot är väl uttänkt, för betona för ungdomarna att allt som kommer från robotar inte är att lita på.
5 jun 2023 • 3 min

Sista året för Stärkta bibliotek – här är hela listan
Enligt kulturminister Parisa Liljestrand har stödet för Stärkta bibliotek varit framgångsrikt. När det nu delas ut för sista gången väntar dock ministern på förslag på nya stödformer.
1 jun 2023 • 2 min

En outsider med uppdrag att förändra på insidan
Pamela Schultz Nybacka hade ett särskilt uppdrag när bibliotekarieutbildningen på Södertörns högskola startades: bredda rekryteringen. Men hittills har de nya studenterna varit svåra att locka.
31 maj 2023 • 7 min

"Vad är egentligen ett bibliotek?" Jag förstår inte frågan
Karin Linder om en frågeställning som ofta hörs i biblioteksvärlden. "Ett fegt sätt att genom låtsat problematiserande styra en framåtsyftande diskussion."
30 maj 2023 • 2 min

Utrensningen av böcker sprider sig – ”Bibliotekarierna de verkliga hjältarna”
Höj rösten och stötta varandra. Det är Nadine Farid Johnsons uppmaning till världens bibliotekarier i tider när utrensningen av böcker pågår på bibliotek och i skolor. Men, som vd för Amerikanska Pen i Washington, varnar hon också för att plocka bort böcker med daterade formuleringar från bokhyllorna.
26 maj 2023 • 5 min

Bibliotekschefen i Högsbo: ”Vi är så, så, så ledsna”
Grethe Österberg, bibliotekschef på Högsbo bibliotek, är ångerfull. Hela personalgruppen inser att inlägget om Lena Anderssons böcker var olämpligt. "Det var fel forum."
26 maj 2023 • 2 min

Skarpt och smart eller ett övertramp?
"Sista veckan innan löning! Vi har fyllt på skåpet i entréhallen med utgallrade böcker", skrev Högsbo bibliotek på Instagram intill en bild av böcker av Lena Andersson som sorterats ut. En oskyldig kommentar till författarens uppmärksammade artikel om hungrande barn? Eller ett oförsvarligt agerande av ett folkbibliotek?
25 maj 2023 • 4 min

Om förberedelser för en oviss framtid
Hur ska biblioteken stå redo för det framtiden bjuder på i form av såväl kriser som digital utveckling? Det var temat när Biblioteksdagarna 2023 drog i gång på onsdagen.
24 maj 2023 • 2 min

Många biblioteksanställda kritiska till anmälningsplikt
En stor del av de som är anställda på bibliotek är mycket kritiska till Tidöförslaget om att offentliganställda ska vara skyldiga att anmäla papperslösa. Fackförbundet Dik har frågat sina medlemmar och bara en liten del av de svarande tycker att förslaget är bra.
24 maj 2023 • < 1 min

Tryckfrihetsförordningen blir världsminne
Unesco har utsett tryckfrihetsförordningen till världsminne. Den var den första i världen att reglera rätten att uttrycka sig fritt och ta del av allmänna handlingar. Det unika källmaterialet finns bevarat på Kungliga biblioteket och på Riksarkivet.
22 maj 2023 • 2 min

Förskönande bild av bibliotek i totalförsvaret
Diskussionen om bibliotekens roll i totalförsvaret tenderar att bli förskönande. Det är viktigt att stå tryggt med fötterna i sin egen verklighet. Hur andra valt att organisera sig är inget facit, skriver Helene Öberg, ordförande i Svensk biblioteksförening.
22 maj 2023 • 2 min

Har nya bibliotekarier kunskaperna som behövs?
Under arbetet med nya numret av Biblioteksbladet skickades frågor till bibliotek om nyutbildade bibliotekariers kompetens. Svaren tyder på ett glapp mellan det verksamheterna behöver och det de nyutbildade har med sig.
19 maj 2023 • 2 min
Mycket håller jag med om men inte om detta (på slutet), att det inte finns någon grund för bibliotekarierna att oroa sig och ställa frågor om sina framtida roller. Som Aslak Sira Myhre tror jag det stämmer att ”biblioteken aldrig har haft en så utbredd betydelse för människor”. Men bibliotekarierna har för lite att säga till om, de intar en alltför underordnad position i förhållande till GAFAM (google,amazon,facebook,apple, microsoft m fl) och regeringarna. Det norska Nettbiblioteket i all ära men man rår inte på GAFAM och regeringarna med nationella biblioteksstrategier. Biblioteken och bibliotekarierna behöver en internationell biblioteksstrategi genom IFLA, för att öka sitt inflytande över utvecklingen. Inte minst den digitala informationsteknikens utveckling.
Jag tycker det finns viss grund för att bibliotekarierna ska vara osäkra och ställa frågor om sin roll i framtiden. Things Ain’t What They Used To Be, som Duke Ellington sa (eller snarare komponerade).