Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Bibliotekarier kan medla när kriget i Gaza polariserar
10 jan 2024 • 3 min
Kriget mellan Hamas och Israel sätter källkritiken på prov. Eftertanke, samarbete mellan kulturer och hjälp från bibliotekarier skulle göra skillnad, skriver Louise Tiger, biblioteksstudent vid Södertörns högskola.
Louise Tiger uppmanar bibliotekarier att ta vara på förtroendet som många människor känner gentemot biblioteken.
Det har gått drygt två månader sedan Hamas terrorattentat den 7 oktober och sedan dess uppges totalt 17 000 civila ha dödats. Informationen som når övriga världen kommer framför allt från de stridande parterna och kan därför vinklas på ett fördelaktigt sätt. Detta kombinerat med det otäcka världsläget verkar göra att vi känner oss tvungna att agera snabbt och välja en sida, som om lösningen på krig vore just snabb och enkel. Även om vi börjar inse att det går att fördöma såväl Hamas och antisemitism som Israels militär, kan vi som tjänstepersoner göra mer.
Ur ett bibliotekarieperspektiv har Cecilia Brisander, utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, lyft fram att vägen till samspel går genom att bibliotekarier lär känna sitt lokalsamhälle. Detta händer inte av sig självt, bibliotekarier behöver aktivt fokusera uppmärksamheten dit. Exempelvis genom att föra samman olika demografiska grupper i dialog. Sociologen Eric Klinenberg har visat att en persons respektive grupptillhörighet oftast väger tyngre i konfliktsituationer än något annat, vilket förstärker gapet grupperna emellan. För att få syn på fördomar och skapa större förståelse behöver vi därför börja med ett möte.
Ett sådant framgångsrikt samarbete har funnits mellan muslimer och judar via föreningen Amanah i Malmö. Men tråkigt nog har det pausats efter att den muslimska samarbetspartnern lade upp en pro-palestinsk Facebookstatus som den judiska representanten tog illa vid sig av. Amanahs motto har varit ”beyond politics”, men i eftersvallet av våldet visade det sig för svårt att nå upp till. Situationen mellan folkgrupperna är så infekterad att någon is i magen verkar omöjlig. Men vad händer när jag väljer att lägga ut mina åsikter i ett visst forum utan möjlighet till en meningsfull dialog? Riskerar jag att riva ned ett förtroende på sekunder som kan komma att ta flera år att bygga upp igen?
Samtalsklimatet i dag är hätskt. Det kan hjälpa att se och göra skillnad mellan antisemitism och kritik mot staten Israel, det vill säga antisionism, vilket kan vara svårt eftersom de historiskt sett har gått hand i hand. Enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke kan de pro-palestinska demonstrationerna som ägt rum på Sergels Torg inte kallas för hets mot folkgrupp i juridisk mening. Det gäller dock att göra rätt avvägningar på förhand som enskild individ, som till exempel att kanske inte bränna den israeliska flaggan utanför en synagoga som inte haft något med konflikten att göra.
Främst vill jag därför se bibliotekarier ta inspiration från Amanah och anordna liknande program i sina städer som bygger broar mellan kulturer.
Som bibliotekariestudent lär jag mig om bibliotekens uppdrag. Enligt bibliotekslagen ska de verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Att lära ut medie- och informationskompetens är en del av detta. Men biblioteken ska även prioritera nationella minoriteter och personer som har annat modersmål än svenska. I den nationella biblioteksstrategin från 2022 står det att regeringen ska avsätta tillfälliga medel i syfte att stötta nationella minoriteters kultur. Främst vill jag därför se bibliotekarier ta inspiration från Amanah och anordna liknande program i sina städer som bygger broar mellan kulturer. Ta vara på förtroendet som många människor känner gentemot biblioteken!
Om en medborgare uttrycker ängslan över att den svenska staten eller media inte verkar stötta ens kulturella tillhörighet, skulle jag som blivande bibliotekarie först och främst vilja upplysa hen om att vara källkritisk och försöka ta reda på vad som faktiskt händer. Kanske kommer det visa sig att de flesta palestinier och judar i Sverige egentligen vill nå samma mål, men att de röster som hörs i media dränker deras egna röster. För att vårt samhälle inte ska bli ännu mer polariserat är det därför av yttersta vikt att vi som bibliotekarier uppfyller vårt uppdrag och tar oss an rollen att medla.
Louise Tiger
Biblioteksassistent i Solna och student vid Södertörns högskola
Läs också ››
En självklar utgångspunkt kunde ju vara att gemensamt ta avstånd ifrån alla former av rasism och apartheid i Sverige och i alla andra länder utan att någon tar illa vid sej.
Ironin i att efterlysa källkritik i ingressen när första raden i inlägget citerar Hamas officiella siffror över antalet dödade i Gaza.
Och nej, i juridisk mening är det kanske inte hets mot folkgrupp det som ägde rum på Sergels Torg, men när man via dussintals bilder och filmklipp ser s k palestinavänner demonstrera tillsammans med hårdföra kommunister och regelrätta nazister i NMR, inser man att det inte bara rör sig om kritik mot Israels militär.
Jag jobbar som bibliotekarie i Gottsunda i Uppsala. Kulturhuset här har i år bestämt att Förintelsens minnesdag ska fokusera på romernas öde, trots att det redan finns en särskild dag i augusti för att uppmärksamma de romska offren för Förintelsen. Motiveringen är att man inte vill ”trigga” den utbredda antisemitism som präglar stora delar av demografin i området. Man väljer alltså att osynliggöra och kasta under bussen den grupp som råkade värst ut under nazisternas systematiska massmord — en grupp som dessutom utgör en av Sveriges nationella minoriteter — i syfte att dölja antisemitismen. Budskapet som förmedlas är att attacker mot judar och allt som anses vara judiskt anstruket är detsamma som attacker mot israeliska intressen och att det demokratiska samhället viker ned sig för fördomar och våldskapital så fort de skymtas vid horisonten.
Jag skulle gärna vilja veta vad en ”medling” i denna situation skulle bestå av.