Biblioteket stängde i ett år

Folkbiblioteket är avgörande för läsningen i småländska Långasjö. Det är besökare, lärare och beslutsfattare överens om. Verksamheten är efterlängtad när den nu öppnar igen.

– Det är mycket ledsamt att biblioteket var stängt i nästan ett helt år. Jag har inte läst lika mycket som jag brukar, säger Margareta Hermansson där hon sitter i rummet med spetsgardiner och blåvita medaljongtapeter i sockenstugan.

Grönskan har exploderat i Långasjö i Emmaboda kommun, djupt inne i de småländska skogarna. Överallt tonårsgröna blad och en doft av hägg och äppelblom. Det är några dagar kvar till öppningen av bibliotekets nya lokaler i sockenstugan. Det ska firas med prinsesstårta. Många av tätortens 338 invånare har saknat sitt närbibliotek, som filialerna kallas i kommunen.

Tidigare låg biblioteket i den röda skolbyggnaden med elever mellan förskoleklass och årskurs sex. Klasserna kom dit varannan vecka. Bibliotekarien Marie Hinderyd gav dem lästips, informationsundervisning, bibliotekskunskap och utbildning i källkritik. Men en babyboom och ökad inflyttning gjorde att skolan akut behövde lokalerna till förskolebarnen. Så under det senaste året har bibliotekarien i stället ­kommit till ­skolan. Dragit med sig en ­dramaten full med böcker, ­skickat boklådor med internposten och skrivit ner lånen för hand.

Besökaren Margareta ­Hermansson och hennes man Stig Hermansson hade helst sett att biblioteket legat kvar i skolan eller att kommunen hade väntat med att stänga det gamla tills de hittat nya lokaler. Stig Hermansson är ordförande i Långasjö sockens hembygdsförening och har medverkat till att kommunen kunnat hyra in sig i sockenstugan.

– Jag blev upprörd över att det var så dåligt löst, att ta bort biblioteket från skolan och att vi invånare också var helt utan bibliotek. Bildningsnämndens beslut var ogenomtänkt, säger han.

Den som kliver in genom sockenstugans blå dörr möts direkt av en bokhylla, och den lite torra doft som ofta finns i gamla stugor. I entréhyllan står böcker av ortens kulturkändisar, författaren Gertrud Lilja och författaren och konstnären Elisabeth Bergstrand-Paulsen.

Bibliotekarien Marie Hinderyd har plockat upp de flesta böckerna på hyllorna i de nya lokalerna. Några står fortfarande kvar i kassar på golvet. ­Snurrhyllan med nyinköpta böcker som cirkulerar mellan närbiblioteken är fortfarande tom. En gång ­varje termin ordnar biblioteken också en temadag med boktips, de bjuder till exempel på våfflor på Våffeldagen och lyfter fram blommor under De vilda blommornas dag. Variationen i arbetet är rolig, men det kan vara svårt att få tiden att räcka till, tycker Marie Hinderyd.

– Vi på närbiblioteken har ansvar för både barn och vuxna, och för boken kommer-­låntagare, säger hon.

Nu blir det samma öppettider som ­tidigare; tisdagar klockan 14.30–18.30. Vanligtvis kommer runt tio personer per gång, de flesta är damer över 55 år.

– Många blev besvikna när biblioteket skulle stänga och det har funnits en oro att det inte skulle komma tillbaka. Samtidigt är flera besök­are luttrade och sa ”Jaha, ska det flytta igen?”

Marie Hinderyd jobbar 1,5 dag i veckan i Långasjö och tillbringar resten av tiden på det integrerade folk- och skolbiblioteket i Visse­fjärda, en dubbelt så stor ort knappt 1,5 mil ­sydost om Långasjö. Det är dit eller till huvudbiblioteket i Emmaboda som lånesugna Långasjöbor har fått ta sig i stället. Att det finns biblioteksservice på landsbygden är viktigt, tycker hon.

– Det underlättar för dem som inte har bil ­eller som har svårt att gå längre sträckor, framför allt äldre. Det betyder också mycket för många att kunna reservera och beställa böcker från kommunens andra bibliotek.

När biblioteket finns på orten är det lättare att upptäcka för dem som inte aktivt söker sig dit, tillägger Marie Hinderyd. Hon vill också nå små barn för att kunna stimulera deras språkutveckling och fantasi tidigt.

Men förra våren var kommunen tvungen att agera snabbt. Det berättar bildningschefen Lennart Werner, där han sitter i en orange soffa i kommunhusets matsal i Emmaboda. Räddningstjänsten gjorde en inspektion av förskolan, som huserade i lägenheter ovanför äldreboendet. Barnen var för många, personalens arbetsmiljö för dålig och kommunen riskerade ett föreläggande.

– Vi hade fyra månader på oss att lösa det här. Vi prioriterade barnen. De är det viktigaste vi har och det här gällde de minsta barnen. När vi sökte nya lokaler var skolområdet bäst lämpat, där har vi ett 0–12-årsperspektiv, säger Lennart Werner.

Baksidan av beslutet blev att biblioteket i Långasjö stängde i juni. Planen var att det skulle öppna igen redan under hösten, men det var svårt att hitta en passande lokal. När sockenstugan dök upp som alternativ tog det ett tag för kommunen och ägaren, ­Emmaboda pastorat, att komma överens. Nu finns ett treårigt avtal på plats för hyra och avbetalning för de anpassningar som krävts. Bland annat har kyrkan dragit in fiber för att ge biblioteket tillgång till internet och satt dit en ramp för att öka tillgängligheten. Lennart Werner menar att det inte handlar om några stora kostnader, även om det såklart hade varit bättre om kommunen hade kunnat använda sina egna lokaler.

Enligt Lennart Werner har det länge varit en politisk prioritering att ha ett bibliotek på varje ort där det finns en skola. Därför ligger skolbibliotekariens tjänst under biblioteksorganisationen, för att inte påverkas av förändringar i skolan. Under våren har kommunen också fått ny bibliotekschef på plats, efter flera byten de senaste åren.

– Det är viktigt att eleverna utvecklar sitt språk. Läsförståelse är en avgörande faktor för att komma vidare i sitt lärande, säger Lennart Werner.

På en bänk i skuggan utanför tågstationen, i skydd från den plötsliga högsommarvärmen, sitter bildningsnämndens socialdemokratiska ordförande, Jan-Olof Jäghagen. Han är inte helt nöjd med hur det gick till i Långasjö. Det hela gick för snabbt och han hade helst sett att kommunen hittade nya lokaler innan biblioteket stängde.

– Vi kunde inte hindra det här som hände i Långasjö eftersom vi måste se till barnens bästa. Men jag har kämpat för att hitta nya lokaler till biblioteket. Det viktigaste är att invånarna kan låna böcker och förkovra sig genom läsning.

Biblioteken är också en viktig samlingspunkt i flera av Emmabodas små samhällen.

– Alla träffas på biblioteket och pratar, i alla fall i Boda glasbruk där jag bor. Vi har ingen affär eller någonting däruppe, säger Jan-Olof Jäghagen.

I sockenstugan i Långasjö kliver svenskläraren Ingela Moberg in genom dörren. Hon berättar att det begränsade bokutbudet gjort det svårare att inspirera barnen till läsning under året som biblioteket har varit stängt. Utan en filial är det inte säkert att alla barn kommer till biblioteket, menar hon.

– Då tror jag att läsintresset minskar ännu mer. Vi hör hela tiden varningsklockor om att barn läser för lite och läsförståelsen är för dålig. Då gäller det att vi hittar alla möjligheter för att inspirera barnen. Läsningen är grunden i att förstå den värld du lever i, säger Ingela Moberg.

Barnens intresse försvinner om det tar för lång tid mellan den spontana lusten att låna och att faktiskt få tag i boken, säger hon.

– Jag har en pojke som sa att ”Ingela, jag är utan bok och jag klarar mig inte då!” Nu kan jag säga, kom vi går över till biblioteket och tittar om vi hittar en till dig. Det är skillnad mot att säga att jag kan titta på biblioteket i Emmaboda i eftermiddag och så kanske jag har en bok till dig på måndag. Men då har ju hela helgen gått.

Skolan får en egen nyckel till sockenstugan. Men barnen kan inte längre gå själva utan en vuxen måste följa med. Själv skulle Ingela ­Moberg inte överleva utan bibliotek.

– Jag skulle i alla fall bli fattig om jag måste köpa alla böcker själv.

Ulla Sköldh Jonsson är komminister i ­Emmaboda pastorat. Hon tycker att det är roligt att få biblioteket som hyresgäst. Lokalerna utnyttjas bättre, kyrkan får in en slant och det blir mer liv i byggnaden.

– Nu doftar det gamla böcker här, säger Ulla Sköldh Jonsson och andas in när hon öppnar dörren till sitt kontor.

Hon har flyttat upp till övervåningen tillsammans med författaren Gertrud Liljas boksamling och möbler samt konstnären Elisabeth Bergstrand Paulsens tavlor. Häruppe har kyrkan sina aktiviteter och barnkören och kyrkokören övar. Ulla Sköldh Jonsson och bibliotekarien Marie Hinderyd hoppas att sockenstugans besökare upptäcker biblioteket, och tvärtom.

– Och så undrar jag om jag kommer att ­komma hem om dagarna när jag ser alla tidskrifter och böcker, ler Ulla Sköldh Jonsson.