Folkbiblioteken är public service

För en tid sedan, närmare bestämt i slutet av januari, intervjuades Sveriges Radios vd Cilla Benkö i Svenska Dagbladet inför...

För en tid sedan, närmare bestämt i slutet av januari, intervjuades Sveriges Radios vd Cilla Benkö i Svenska Dagbladet inför de tuffa utmaningar som radion står inför med ekonomiska neddragningar och publicistiska satsningar som måste bort.

I intervjun ifrågasatte Benkö om svenska folket verkligen förstår vad som krävs för att hålla igång en public service-verksamhet. Sveriges Radios vd fick också frågor på vad hon anser utgör de största hoten mot public service. Cilla Benkö blev inte svaret skyldigt. En begränsning av SR:s närvaro på nätet är ett hot. Ett annat hot är just att allt färre förstår vad som krävs, inte minst ekonomiskt, för att leverera oberoende, granskande och grävande journalistik. Men det absolut största hotet, menar hon, är om människor ”tar oss för givet”.

Ringer det några klockor i biblioteksvärlden? Är inte hennes uttalande ett direkt eko av de tongångar som även präglat vår värld under ganska lång tid? Omvärlden ser biblioteken som något givet och självklart med stigande frustration internt som följd. Det kanske inte är någon tröst men Sveriges Radios vd påminner oss om att vi inte är ensamma – alla företag eller verksamheter i allmänhetens tjänst står idag inför liknande utmaningar.

Och det är mot den bakgrunden som man också kan läsa Svensk Biblioteksförenings ambitiösa och genomarbetade remissvar till Public Service-utredningen. Genom remissvaret och framför allt dess innehåll markerar föreningen att biblioteken – liksom Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television – verkar i allmänhetens tjänst och därmed också kan ses som en form av public service: ”Folkbiblioteken ska verka i allmänhetens tjänst genom att erbjuda alla tillgång till litteratur, medier och tjänster samt ska med den senaste tekniken utveckla och diversifiera verksamheten. Det är med denna inställning som Svensk Biblioteksförening svarar på remissen om nya villkor för public service.”

Detta genomsyrar också flera av remissvarets punkter på ett konkret men samtidigt principiellt sätt. Svensk Biblioteksförening ser till exempel positivt på Public Service-kommitténs förslag om att säkerställa programbolagens utbud på de nationella minoritetsspråken, teckenspråk och andra minoritetsspråk – något som ju ligger i linje med de förslag Svensk Biblioteksförening lämnade i sitt remissvar avseende en ny Bibliotekslag. Vidare betonar man SVT:s och SR:s betydelse för att skapa likvärdighet för användare i hela landet att ta del av ett varierat kulturutbud.

En annan tydlig parallell till biblioteksverksamhet återfinns i punkten som handlar om hur programföretagens program ska tillgängliggöras och där man delar kommitténs bedömning att programföretagen ”själva ska bedöma var programutbudet ska tillgängliggöras baserat på publikens efterfrågan, publikens tillgång till olika distributionsformer och publikens tillgång till utrustning för att tillgodogöra sig utbudet

Folkbibliotekens ansvar för att tillgängliggöra sina samlingar och tjänster är, precis som för programföretagen, centralt för deras public service-uppdrag.

Svensk Biblioteksförening ger på motsvarande sätt respons på de av kommitténs förslag och bedömningar som handlar om ansvaret för digitalisering och tillgängliggörande av arkivmaterial (även sådant som inte anses vara publicistiskt motiverat); teknikneutralitet i tillgängliggörandet av programutbud och frihet att använda ekonomiska resurser för olika distributionsformer, dvs de medel som programföretagen har till sitt förfogande bör inte främja viss teknik. Man delar vidare kommitténs bedömningar att programföretagens program och tjänster på internet bör tillhandahållas i öppna lösningar, fritt tillgängliga för alla och utan kostnad.

Enligt Martin Engman på Svensk Biblioteksförening som arbetat med remissvaret, har föreningen också lämnat förslag som går utöver dem som återfinns i utredningen. Ett sådant förslag handlar om det audiovisuella kulturarvet där Svensk Biblioteksförening anser att ”en myndighet bör ges i uppdrag att bevara det audiovisuella kulturarvet i vad som motsvarar originalskick eller sändningskvalitet”.

Idag finns inte någon institution som har ansvaret att bevara det audiovisuella kulturarvet i vad som motsvarar originalskick eller sändningskvalitet. Därmed riskerar en stor del av Sveriges samtida kulturarv gå förlorat. ”Djupt otillfredsställande”, anser Svensk Biblioteksförening.

Överlag stödjer föreningen de förslag i utredningen som stärker public service oberoende, självständighet och integritet.

Läs  hela remissvaret