Nytt avtal i hamn efter tuffa förhandlingar – "smått absurd upplevelse"

2023 betalade svenska lärosäten 200 miljoner kronor till det vetenskapliga förlaget Elsevier. I år blir det lite billigare. Wilhelm Widmark och Astrid Söderbergh Widding förhandlade fram det nya avtalet.

Det är stora pengar på spel när ett nytt avtal ska skrivas med de akademiska tidskriftsförlagen: 2022 kostade läsning och publicering i de vetenskapliga tidskrifterna 738 miljoner kronor. Bibliotek, forskning och företag möts vid förhandlingsborden – och en av parterna känner sig sannolikt betydligt mer hemtam i situationen än de andra.
– En smått absurd upplevelse, är Astrid Söderbergh Widdings beskrivning av sitt första möte med branschdominanten Elsevier för drygt tio år sedan när hon nyss tillträtt som rektor för Stockholms universitet.
– Det gav en bra erfarenhet, för jag insåg hur slipade förhandlare vi hade att göra med. Men också att enda sättet att nå framgång är att ställa starka och nästan dumt ensidiga krav och inte ge sig in i nyanser.
Som ordförande i Bibsamkonsortiets styrgrupp är hon tillsammans med vice ordföranden Wilhelm Widmark, som är Stockholms universitets över­bibliotekarie, en nyckelperson i förhandlingarna med förlagen.

Dessa annars inte särskilt uppmärksammade processer hamnade i blickfånget 2018 när Bibsamkonsortiet sade upp avtalet med Elsevier. Bakgrunden var förlagets ovilja att tillmötesgå kravet på öppen tillgång och agerandet fick internationell uppmärksamhet. Från förlagshåll jämfördes det med gangsterledaren Al Capones förhandlingsmetoder.

Wilhelm Widmark: Förlagsvärlden var från början helt emot open access. Sen har de varit smarta, anammat det och i stället tjänat pengar. Det är ju samma sak som vi kan se i progressionen med Elsevier: när vi hade sagt upp avtalet var de väldigt arroganta och tog för givet att vi skulle komma tillbaka. Men nu har den nya ledningen ändrat det här väldigt mycket.
Astrid Söderbergh Widding: Jag skrev ett väldigt ampert brev efter det där mötet och sa att jag fann det fullständigt oacceptabelt, för vi hade dragit hit departementsrådet och Vetenskapsrådets generaldirektör. Jag tror att de började få den sortens reaktioner från många håll just då och insåg att de var tvungna att byta taktik – så då bytte de vd.
Menar du att vd-bytet hängde ihop med att ni sade upp avtalet?
ASW: Definitivt.
WW: De är ju smarta, de låter inte Elsevier gå under för att de inte hänger med i utvecklingen, och då behöver de nog byta vd emellanåt.
I 17 månader saknade forskare och studenter vid svenska lärosäten tillgång till förlagets tidskrifter. Det nya avtal som slutligen tecknades gjorde inte Elsevier lottlöst: 2023 uppgick företagets intäkt från Sverige till över 200 miljoner kronor, ett belopp som deras svenska motparter förstås hade för ögonen när ännu en förhandling genomfördes under förra året. Målet var att komma bort från det så kallade transformativa avtal som medför öppen tillgång, men samtidigt är kraftigt kostnadsdrivande. Elsevier och andra förlag har fått/får betalt av lärosätena för tillgång till tidskrifterna samt för styckvis publicering av vetenskapliga artiklar av forskare vid svenska lärosäten.

Stockholms universitetsbibliotek har under åren mött de stigande kostnaderna med effektiviseringar: 14 filialer har rationaliserats bort, 140 anställda har blivit 90.
WW: Det är svårt att säga hur mycket vi har sparat, men vi slapp äska pengar för att klara av de transformativa avtalen, vi kunde lägga pengarna på publicering i stället. Det här höll fram till för två–tre år sedan då det inte gick att effektivisera mer.

När förra årets förhandling med Elsevier inleddes var avsikten att skriva ett nytt slags avtal baserat på en generell serviceavgift för publicering – och resultatet blev det önskade. Uppgörelsen, som ännu inte är undertecknad när detta skrivs i början av februari, ska gälla till 2027 och medföra att kostnaderna för Elseviers tidskrifter sänks med elva procent.
WW: Elsevier har en vinstmarginal på 40 procent, så det är klart att vi skjuter in oss på dem och säger att det sticker i ögonen med era vinster som borde vara kvar i forskningen.
ASW: De är business people och förstår att om inte lärosätena är villiga att betala för deras tjänster, så får de inget betalt. De vet dessutom att vi är beredda att gå från förhandlingsbordet.
Hur lång tid tog förhandlingen?
WW: Det tog ett helt år. Ibland låter man det dra ut på tiden så att de blir desperata. Det är ganska mycket strategiskt spel.
Kunde det ha slutat med ännu en period utan avtal?
WW: Vi hotade inte med det, men det nämndes. När vi skulle mötas för att komma fram till den ekonomiska ramen fick jag deras siffror i förväg. Jag ringde upp förhandlaren och sa att det är ingen idé att ni kommer hit för det här kommer vi inte att ta. Jag var benhård. Klockan var nog halv elva på kvällen när han kom tillbaka och sa att högsta ledningen hade accepterat vårt krav. Vi har ju, som Astrid säger, redan sagt upp avtalet en gång och de vet att vi är beredda att spela det kortet igen.
Är Sverige kvitt de transformativa avtalen nu?
ASW: Principiellt är vi ur det träsket, men det vill ju till att vi håller det konsekvent också i alla andra förhandlingar.

Astrid Söderbergh Widding och Wilhelm Widmark framhåller att det nya avtalet – som även i fortsättningen kommer att ge Elsevier stora intäkter – inte ska ses som ett ideal för framtiden.
Så vad är slutmålet?
WW: Det ska vara avtal där vi i princip bara betalar för publicering, och det måste vara till rimliga kostnader. Sen, och det här är det svåra, har Sverige god ekonomi i jämförelse med många andra länder – och hur ska de få liknande avtal utifrån sina förutsättningar? Det här ska ske globalt, men man måste börja någonstans, vi kan inte sitta och vänta på att resten av världen ska hinna i kapp.

Jag brukar tänka tillbaka på det mötet när det känns tröstlöst och inse att vi faktiskt har nått väldigt långt trots att de är en kommersiell aktör.

Astrid Söderbergh Widding ser tillbaka på sitt första högnivåmöte i förhandlingarna med Elsevier.

Förhoppningen att framtida förhandlingar ska leda till avsevärt lägre kostnader ter sig möjligen optimistisk i överkant. För vem tror egentligen att pengamaskiner som Elsevier kommer att gå med på ogynnsamma uppgörelser?
ASW: Vi har det här systemet och man kan, i likhet med mig, tycka att det i grunden är fel. Delvis är det självförvållat av forskarsamhället som har utackorderat publiceringarna till kommersiella företag.
Vore det mer idealiskt om lärosätena i stället löste de vetenskapliga publiceringarna själva?
ASW: Det är ett slutmål. Men det är inte i morgon som det kommer att hända.
Har forskarsamhället en krismedvetenhet om kostnaderna?
ASW: I stigande grad, fast inte alls tillräckligt. Jag tror att det är väldigt många som bara forskar på glatt och inte alls tänker på det.
WW: Jag har ju varit med länge i open access-­rörelsen och i början fanns det en skepsis bland forskarna om att det innebär lägre kvalitet. Det kanske finns kvar i Nordamerika och andra ställen som inte har kommit så långt, men i Sverige finns det inte en forskare som ifrågasätter att de ska publicera öppet. Sen kan vi inte begära att alla forskare ska ha medvetenheten kring vad det kostar och hur de kommersiella förlagen fungerar.
I forskningspropositionen 2020 satte regeringen som mål att Sverige skulle ha genomfört öppen tillgång redan 2021. Varför så mycket önske­tänkande och så lite realism?
WW: Man ska nog inte säga önsketänkande, jag tror att det behövs konkreta deadlines. Om inte mål­bilden funnits så hade vi kanske inte nått lika långt.
ASW: Jag tycker inte heller att man kan kalla det önsketänkande, utan snarare en strävan som kanske alltid ligger lite steget före det möjliga. Det är det enda sättet att åstadkomma förändringar. Jag minns mitt första högnivåmöte med Elsevier – det var innan jag hade tillträtt som Bibsamordförande: De vägrade prata om öppen tillgång, de sa att det är två helt olika saker: ”Våra avtal är en sak och sen har vi ett open access-­spår och det är något helt annat.” Jag brukar tänka tillbaka på det mötet när det känns tröstlöst och inse att vi faktiskt har nått väldigt långt trots att de är en kommersiell aktör – eller kanske för att de är det och alltid ligger i framkant när vindarna blåser åt något håll.
WW: När Sverige lämnade förhandlingarna med Elsevier påverkades deras aktievärde. Värderingsfirmor som tittar på börsen började ringa och ville intervjua mig om den här marknaden och hur den fungerar. Jag fick väldigt många sådana förfrågningar, och ställde förstås inte upp, men det var intressant att se att Elseviers aktie värderades i förhållande till vad vi höll på med.

Värderingsfirmor som tittar på börsen började ringa och ville intervjua mig om den här marknaden och hur den fungerar.

Wilhelm Widmark om tiden efter att Bibsamkonsortiet hade sagt upp avtalet med Elsevier.

Vad har ni fått för reaktioner på det nya avtalet?
WW: Inga. Vi har kommit överens om de affärsmässiga principerna och avtalet har börjat fungera, men det är inte påskrivet än och därför kan vi inte lämna ut allting och inte marknadsföra det utåt.
När kommer det att vara påskrivet?
WW: Just nu håller alla förlag på att föra in restriktioner kring hur man får använda AI på deras material. De är jätterädda och vill inte tillåta AI bakom betalväggen, medan vi tycker att det är viktigt att forskarna får använda AI på de här textmassorna och göra text and data mining. Så det är en förhandlingsfråga nu.

Öppen tillgång har betydelse för samhället i stort: Det handlar om demokrati och det rör hanteringen av skattemedel, ändå är diskussionen helt okänd för de allra flesta.
Hur ska ni flytta ut frågan från era kretsar?
ASW: Vi har försökt lite då och då med debatt­artiklar, med varierande framgång. Det är jättesvårt, det kommer nog aldrig att bli en kioskvältare, men det är klart att ett skattebetalarperspektiv är ett argument som kan vara gångbart. Demokratifrågan är svårare, det finns nog andra demokratifrågor som är mer pockande.
Vad har ni för förväntningar på regeringens forsknings- och innovationsproposition som kommer i september?
ASW: Fortsatt commitment, att man inte överger forskarsamhället utan arbetar på det sätt man har gjort. Jag är inget stort fan av några regeringars forskningspolitik – det är man nog inte om man är rektor – men här tycker jag faktiskt att de har legat bra framme.
WW: Eftersom frågan också drivs inom EU så kommer den att finnas med i forskningsproppen, men vilka bitar vet vi ännu inte. Forskarna bryr sig sällan så mycket om den politiska agendan för öppen tillgång, men för oss som jobbar med det här är det viktigt att den stödjer vårt arbete.

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet nummer 1, 2024, numret om öppen tillgång.