Tillgång till litteratur betonas mer än vad som sker i nuvarande lag och uppföljning stadgas i en helt ny paragraf...

Tillgång till litteratur betonas mer än vad som sker i nuvarande lag och uppföljning stadgas i en helt ny paragraf – men inte av lagen utan av biblioteksplaner. BBL har läst den nya texten mot den nuvarande och kartlagt nyheter, förtydliganden och ”redaktionella ändringar”.

Den som väntar på något gott får vänta länge. Och länge har bibliotekssektorn fått vänta. Det har hunnit gå över två år sedan Inger Eide Jensens gedigna utvärdering av bibliotekslagen med förslag till ny lagtext lämnades till regeringen. Tanken var att lagen skulle kunna träda i kraft den 1 januari 2011. Nu kan en ny bibliotekslag bli verklighet från och med den 1 juli 2013, i alla fall enligt den promemoria som Kulturdepartementet presenterade i mitten av maj.

Den rymmer förslag på en ny bibliotekslag som föreslås ersätta den gamla (1996:1596).

Den nya lagen är genomarbetad och på vissa punkter förtydligad – till exempel när det gäller ansvarsfördelningen mellan olika bibliotekshuvudmän – och uppdaterad. Exempelvis föreslås den nya lagen vara teknikneutral.

Trots det rymmer lagförslaget skrivningar som nog kan väcka en del funderingar i bibliotekssektorn, t ex den starka betoningen på (skön)litteratur och införandet av det nya begreppet ”biblioteksservice”. Man kan också fundera över det som inte står, till exempel ifråga om tillsynsansvar och uppföljning av lagen. Det var en av de viktigaste punkterna i Barbro Thomas rapport från 2009, Bibliotekslagstiftning – perspektiv och exempel (beställd av Svensk Biblioteksförening med syfte att öka kunskapen om bibliotekslagstiftningen i Sverige och andra länder). I den föreslår Barbro Thomas en komplettering i lagen med en särskild paragraf som anger vilken ansvarig myndighet som ska verka för att lagen följs och som har mandat att bedöma huruvida en huvudman uppfyller, eller inte uppfyller, lagens krav.

I det lagförslag som nu föreligger föreslås en bestämmelse som tydliggör att staten har en roll för att främja nationell samordning och uppföljning inom biblioteksområdet men det är knappast ens i närheten av ett tydligt tillsynsansvar för att lagen följs och huvudmännen uppfyller lagens krav.

Promemorians lagförslag har utökats till att omfatta 16 paragrafer mot den gamla lagens 10. I den nya lagens struktur har många av bestämmelserna delats, slagits ihop eller ”genomgått andra redaktionella förändringar”.

I förslaget betonas avgiftsfriheten – utlåning av litteratur ska vara avgiftsfri, oavsett i vilken form litteraturen lånas ut. Även e-böcker omfattas alltså av kravet på att utlåning av litteratur ska vara avgiftsfri för låntagaren. I förslaget anges även att folkbiblioteken ska främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande. Liksom tidigare reglerar dock inte lagen förhållandet mellan biblioteken och upphovsmän och andra rättighetsinnehavare.

Den slår fast kommunernas övergripande ansvar för folkbiblioteken och allas rätt till inte folkbibliotek men väl ”biblioteksservice”. Tillgången till (skön)litteratur betonas starkare än i nuvarande lag och man har också skrivit in ett kvalitetskrav nämligen att ”folkbibliotekens utbud av litteratur, medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet”. Det kan nog upplevas lite som att lära bagaren att baka. I författningskommentaren förtydligar man inte riktigt vad man menar med kvalitet annat än att utbudet ska vara ”varierat och kvalitativt”. Innebörden i allsidighet handlar om ett ”sammansatt” utbud utan ”inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter”. En tolkning är att man med UNESCO:s folkbiblioteksmanifest som förlaga vill betona bibliotekens roll som neutrala informationsförmedlare och deras roll för den fria åsiktsbildningen, vilket också fanns som ett förslag i Barbro Thomas rapport.

I UNESCO:s folkbiblioteksmanifest heter det att:

Folkbibliotekets samlingar och utbud av tjänster skall inte vara föremål för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur och inte heller för kommersiella påtryckningar.

Om det är manifestet som ligger till grund för ”kvalitetskraven” i skrivningen om kriterier för folkbibliotekens materialurval eller inte, ska vara osagt – ingen hänvisning finns i författningskommentaren men man kan ju notera att ingenting nämns angående kommersiella påtryckningar…

Prioriterade grupper lyfts fram och förtydligas i tre paragrafer (6 §, 7 § och 9 § mot två (8 § och 9 §) i den nuvarande lagen. Det här är också ett bra exempel på ”redaktionella förändringar”:

• I den nya lagens § 6 (som ersätter nuvarande 9 §) heter det att Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar, personer med funktionsnedsättning, de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur särskilt anpassad till deras behov.

I nuvarande lag erbjuder man böcker, informationsteknik och andra medier särskilt anpassade…

• I nya lagens 7 § (motsvarar dagens 8 §) har man separerat funktionshindrade från invandrare och andra minoriteter, som får en egen paragraf (8 §). Vidare har man bytt ut begreppet ”Funktionshindrade” mot ”personer med funktionsnedsättning” och menar att Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassad till deras behov.

I nuvarande lag erbjuder man även där litteratur men också i former särskilt anpassade till…

• Litteraturen betonas också i nya lagens 8 § där man bytt ut begreppen invandrare och andra minoriteter till det mer klädsamma ”nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska”: Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på

1. de nationella minoritetsspråken,

2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och

svenska, och

3. lättläst svenska.

”Litteraturen” får även en framskjuten roll i 2 § som utgör bibliotekslagens ändamålsbestämmelse:

Biblioteken ska främja läsning och tillgång till litteratur. De ska också främja information, upplysning, utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla.

I den nuvarande lagens 2 § har främjandet av läsning och litteratur samma tyngd som information, upplysning etc: ”Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt…”

I 2 § introduceras också begreppet biblioteksservice, och begreppet medborgare i nuvarande text har bytts ut mot alla. Stadgandet om att varje kommun ska ha ett folkbibliotek har flyttats och återfinns i 5 § – paragrafen som särskilt stadgar vad folkbiblioteken ska göra. I författningskommentaren motiverar man användningen av ”biblioteksservice” med att det är vidare än det tidigare ”folkbibliotek” och kan innefatta inte bara bokbussar och uppsökande verksamhet utan även verksamhet som drivs i samarbete med en eller flera andra kommuner eller med annan huvudman. När det gäller det sistnämnda kan man anta att det är en verklighet med alltfler privata huvudmän på biblioteksområdet som man vill ta höjd för, trots att det inte är en särskild spridd företeelse.

Skolbiblioteken får en egen paragraf (10 §) där innehållet i Skollagens bestämmelse om skolbibliotek, återges. Detta för att förtydliga skolbibliotekens roll och för att den nya bibliotekslagen ska bli så heltäckande som möjligt. I paragrafens sista stycke slås också fast att de grupper som folkbiblioteken ska prioritera i 6-8 §§ även gäller skolbiblioteken. Den här paragrafen är inte lätt att bli klok på: skolbiblioteken finns i bibliotekslagen genom att de finns i skollagen i vilken tillgången slås fast. Men de prioriterade gruppernas behov på skolbiblioteksområdet återfinns i Bibliotekslagen som hänvisar till Skollagen… Snurrigt å andra sidan kanske man kan säga att dubbelt sytt håller bättre. Nu finns skolbiblioteken med i två lagar…

Den regionala biblioteksverksamheten regleras i 11 § (en utveckling av nuvarande 4 §). I stället för att det, som det står i nuvarande text, bör finnas ett länsbibliotek i varje län, anges i den nya texten att varje landsting bör bedriva regional biblioteksverksamhet. Den nuvarande textens ”kompletterande medieförsörjning” ersätts i den nya med mer strategiska uppgifter: att främja folkbibliotekens samarbete, kunskapsutveckling och kvalitet.

Behovet av samverkan mellan bibliotek och bibliotekshuvudmän (inom det allmänna biblioteksväsendet) kan sägas få en ny tyngd genom att det nu stadgas i en helt egen paragraf 14 § (en del av 7 § i nuvarande lag).

Slutligen finns också en helt ny bestämmelse, 16 §, som inte har sin motsvarighet i nuvarande lag. Den stadgar uppföljning – men inte av lagen:

Den myndighet som regeringen bestämmer ska ha en nationell överblick och ansvara för samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Myndigheten ska tillsammans med kommunerna och landstingen följa upp hur de planer för biblioteksverksamheterna som antagits har utformats och hur de används.

Promemorian är skickad på remiss till 118 instanser, däribland Svensk Biblioteksförening, som har möjlighet att lämna synpunkter fram till den 15 september.