Rättvisa i ett digitalt samhälle

I takt med digitaliseringen utestängs de som är beroende av kontanter från den officiella ekonomin. Det är personer som redan är utsatta, ändå saknas sätt att hantera de orättvisor som uppstår, enligt Lena Halldenius som inledningstalade på Marskonferensen.

Nyligen genomförde Härnösands bibliotek en undersökning bland sina besökare om hur många som ville kunna fortsätta att betala kontant. Det handlar inte om några stora summor, utan om betalning för utskrifter och i de fall vuxna behöver skaffa nytt bibliotekskort. Bara hämtningen av kontanterna som skedde månadsvis kostade mer än de pengar biblioteket fick in, berättar Anna Troy från Härnösands stadsbibliotek.

– Undersökningen visade att det var flera som ville ha kvar kontanthanteringen, inte bara de som inte hade bankkort, utan det fanns andra anledningar. Vi valde att ha kvar kontanthanteringen.

När Marskonferensen i Umeå drog i gång på torsdagen var det med en genomgång om hur den minskande kontanthanteringen i samhället hänger ihop med mänskliga rättigheter för de personer som av olika anledningar är utestängda från den digitala ekonomin. Lena Halldenius, filosof och professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, inledde med att konstatera att vi behöver gå från att se mänskliga rättigheter som en kultur i stället för en lista.

– Vi har en listmani inom mänskliga rättigheter, vi har 29 mänskliga rättigheter och vi talar om den som rätter på en meny, vi tar en i taget.

Men när samhället digitaliseras, och vi i Sverige har målet att bli bäst i världen på digitalisering, skapas nya orättvisor. Orättvisor då personer som inte hanterar digitala betalningssätt inte kan åka buss, betala i affärer eller göra rätt för sig på allt fler platser. Det skapar problem som vi kanske inte var förberedda på.

– Det är en rättighetsfråga, men det gängse sättet att tala om rättigheter fångar inte det här. Därför behöver vi gå från att tala om rättigheter som listor till att tala om kultur.

I ett forskningsprojekt har Lena Halldenius tillsammans med kollegor på Lunds universitet studerat hur personer som är hänvisade till att använda kontanter inte får sina rättigheter tillgodosedda. Ett av en lång rad exempel är att det inte längre går att åka buss i Malmö om man inte kan betala digitalt.

Och de som drabbas är de som redan är utsatta: personer med funktionsnedsättning, äldre som är ovana och osäkra vid digitala lösningar och fattiga personer som inte har kredit och kanske saknar bank-id.

– Om fattigdom och social utsatthet är problemet så är inte information och bättre app-design lösningen, säger Lena Halldenius.

En slutsats från studien var att personer som är beroende av kontanter inte bara är utestängda från den officiella ekonomin, utan kanske snarare är inlåsta i en kontantbubbla. De rör sig mellan de få butiker och kaféer som fortfarande tar emot kontanter.

Forskarna kunde också konstatera att det rör sig om en trivialisering av en grupp människors problem.

– Vilka problem är värda att beakta? Vilka erfarenheter räknas som relevant kunskap? Valet att kunna betala med kontanter anses inte vara ett viktigt val. Det spelar ingen roll för de flesta, men om du är beroende av kontanter är budskapet: det du har att berätta när vi ställer om samhället är inte beaktansvärd kunskap, säger Lena Halldenius.

Exemplet med den digitala ekonomin visar hur våra listor över mänskliga rättigheter inte täcker in alla aspekter.

– Om man utgår från listan hittar vi inte den här problematiken. Därför bör man tala om mänskliga rättigheter som kultur.

Hur hänger då detta ihop med biblioteken?

– Biblioteken är intressanta som sådana för de har en så viktig demokratisk roll. De är också en plats som många besöker och en plats som används som ingång i samhället.

I sin fortsatta forskning vill hon ta reda på hur bibliotekarier ser på det digitala utanförskapet. Hur tjänsterna utformas på biblioteken och hur de möter en ny typ av utsatthet.

– Bibliotekarier utför ju inte bara bibliotekstjänster i dag. De har många roller och det är otillfredsställande, för det är ju inte så det ska gå till.