Visionen som blev verklighet - ett litet tag

18 sep 2020 • 8 min

Det gick snabbt i våras när Kungliga biblioteket öppnade sin databas med dagstidningar. Annars är Sverige långsamt med att göra biblioteksresurser tillgängliga för alla. Förklaringen handlar om politik – men inte bara om det.

En tillfällig lösning i ett nödläge eller ett avgörande steg på vägen framåt mot att på allvar tillgänglig­göra det digitaliserade kulturarvet?
Det vi säkert vet är att öppnandet av Kungliga bibliotekets tidningsdatabas
i början av april blev en framgång med besöksrekord, en ökning med 900 procent.
Öppnandet fick genomslag i medierna, KB fick mycket beröm för att man skapade ett tillfälligt fönster av tillgänglighet under coronapandemins första månader.
Initiativet togs när konsekvenserna av pandemin sjunkit in och begreppet ”från en dag till en annan” blivit bokstavligt relevant, som när universitet och högskolor övergick till distansundervisning och de flesta av deras bibliotek stängde och inte längre kunde besökas.

I efterhand är det ingen som minns vem eller vilka som kom på idén, att KB i det uppkomna läget skulle ge alla tillgång till databasen Svenska Dagstidningar.
Lars Ilshammar, biträdande riks­bibliotekarie, talar om ett spontant förslag, att flera samtidigt tänkte ungefär samma tanke. Inte bara forskare utan också släktforskare och en bredare allmänhet skulle således fritt kunna läsa svenska dagstidningar, inte jämförbart med prenumerationer, utan med fyra månaders embargo.
Och det gick snabbt från den spontana idén till öppnandet av databasen, en förutsättning var att frågan om ersättning till upphovsrättsinnehavarna löstes.

Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie. Foto: Jann Lipka

Tillgängliggörande av tidningar kräver givetvis upphovsrättsavtal och det är Bonus Copyright Access som sluter avtalen för 14 bransch- och intresseorganisationer inom områden som litteratur, press och bild.
– Vi kontaktade Bonus Copyright Access som var väldigt förstående, förhandlingen var klar på två dagar, säger Lars Ilshammar.
Avtalet skrevs under den sjunde april och utformades som ett tillägg till det huvudavtal som tecknades så sent som i slutet av förra året och som gäller till och med december 2022. Nina Wadensjö, vd för Bonus Copyright Access, bekräftar att det gick snabbt och var oproblematiskt att få till tilläggs­avtalet.
– Ersättningsfrågan blev aldrig något problem under förhandlingen om nöd­avtalet. Det var oerhört angeläget också från tidningsbranschens sida att forskarnas arbete skulle kunna fortsätta.
Så långt verkade alla berörda nöjda. De allra första dagarna märktes en del tekniskt krångel, vilket enligt Lars Ilshammar snabbt kunde åtgärdas då det berodde på den anstormning av användare som KB inte riktigt räknat med.

Däremot finns det i Norge något som är mer värdefullt, nämligen ett intresse för kulturarvet som inte bara är retoriskt

Jonas Nordin, professor i bok- och bibliotekshistoria

KB kunde snart notera 20 000 besökare per dygn och i sociala medier skrev Erik Fichtelius, som ledde arbetet med den nationella biblioteksstrategin, att det var ”häftigt att Corona gör det möjligt att steg för steg genomföra förslagen i strategin”.
I strategin förordas rejäla kliv, att Sverige under en tioårsperiod bör digitalisera ”det mesta som har getts ut i Sverige” och att ”mänsklighetens samlade vetande behöver vara tillgängligt, öppet och bearbetningsbart via gemensamma digitala tjänster”.
Men oavsett om tillgången till tidningsdatabasen kunde ses som ett steg mot att genomföra storslagna ambitioner kring digital tillgänglighet så var det, helt enligt avtal, en tillfällig lösning, ett undantagstillstånd med anledning av ett pandemi­utbrott.

Nina Wadensjö, vd för Bonus Copyright Access.

Tidningsdatabasen öppnades först mellan 8 april och 30 april, i avtalet fanns möjlighet till en månads förlängning vilket också skedde och tjänsten höll öppet till och med maj månad.
Ersättningen som KB betalade till Bonus Copyright Access var 80 000 kronor per månad.
I entusiasmen över att Svenska Dagstidningar blivit tillgänglig hade dock inte alla användare noterat att detta faktiskt var något tidsbegränsat. I Helsingborgs Dagblad den 10 juni hette det att tidningsdatabasen ”plötsligt” stängdes för allmänheten, HD intervjuade Erland Ringborg, ordförande i Sveriges släktforskarförbund, som var besviken och ville att databasen skulle öppnas igen.
Och även om det tillfälliga avtalet mellan KB och Bonus Copyright Access var en framgång och en framåtrörelse relaterat till digitalisering och tillgänglig­görande av kulturarvet, blev det samtidigt en påminnelse om hinder och svårigheter, som tekniska lösningar och otillräckliga ekonomiska förutsättningar. KB hade visserligen hoppats kunna förlänga avtalet med ytterligare någon månad eller rent av över hela sommaren.
– Men vi hade troligen inte kunnat fortsätta längre utan ytterligare resurser, eftersom tjänsten måste uppgraderas då tidningsdatabasen i grunden inte är byggd för massanvändning, säger Lars Ilshammar.

Där finns också säkerhetsaspekter som KB måste lösa på sikt, som hur tillgängligheten till tidningsdatabasen förhåller sig till dataskyddsförordningen (GDPR), där individens ”rätt att bli glömd” (av sök­motorer) ingår som en av flera grund­läggande rättigheter.
KB:s ledning är i alla fall inställd på att gå vidare och se över sådana aspekter. Till hösten påbörjas en förstudie och vad som händer därefter beror på vilka ”signaler” KB får från sina uppdragsgivare, det vill säga från regeringen.
– KB har helt enkelt inte de ekonomiska musklerna, vi behöver ytterligare resurser, säger Lars Ilshammar.
Öppnandet av tidningsdatabasen aktualiserar KB:s muskelsvaghet i förhållande till sitt uppdrag och till omvärldens förväntningar, vilket sannerligen inte är något nytt.

Inför att Gunnar Sahlin, riksbibliotekarie mellan 2003 och 2012, skulle lämna sin post talade han i en intervju i Biblioteksbladet (nummer 10/2011) bland annat om K:s eftersläpande digitalisering av tidningar och böcker och om behovet av att lösa ”tillhandahållandefrågan av det digitala materialet”, ”för att göra materialet tillgängligt men också för att visa på de positiva effekterna av digitaliseringen”.
Som en viktig förklaring till efter­släpningen och till att inte mer hade hänt under hans tid som KB-chef, talade Gunnar Sahlin om politikernas ointresse:
”Jag har inte träffat någon politiker som verkligen kan den frågan. De pratar visserligen gärna om ’digitalisering’, men det är oklart om de verkligen förstår skillnaden på digital kommunikation och digitalt material.”
Man kan lätt förledas att associera digitalisering och digital tillgänglighet till något som sker i hög hastighet. Men nästan tio år har gått sedan Gunnar Sahlin beklagade sig över politikers ointresse och så pass lite har hänt att KB:s nuvarande ledning i januari i år kände sig manad att ta initiativ till en ”avsiktsförklaring”.
Det förekommer att myndigheter levererar avsiktsförklaringar men det är sannolikt ganska sällsynt – för att inte säga djärvt – när det görs för att berätta att man avser att genomföra uppdrag som myndigheten redan har eller åtminstone uppfattar att man har.
Avsiktsförklaringen kan därför, drastiskt uttryckt, läsas som ett rop på hjälp för att få stöd och ekonomiska förutsättningar att genomföra uppdragen.

I avsiktsförklaringen som KB gjorde tillsammans med de fem universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala, heter det att man ”har för avsikt att med gemensamma insatser digitalisera och tillgängliggöra det samlade svenska trycket. Så mycket material som möjligt ska tillgängliggöras enkelt och helt fritt eller till lägsta möjliga kostnad.”
Parterna skriver vidare att de är medvetna om att ”ett långsiktigt arbete krävs för att uppnå det ambitiösa målet med ”det digitaliserade svenska trycket”. Kompetens och teknik finns, men samordningen behöver ökas. Tillräckliga ekonomiska resurser för massdigitalisering saknas också i dagsläget, men behovet har upp­repade gånger klargjorts för forsknings­finansiärer och politiska beslutsfattare.”
Det kan alltså sammanfattas med att KB-ledningen 2020 kämpar för att få politikerna att lyssna bättre och att svara – alltså precis som som Gunnar Sahlin. Helst med signaler om tillräckliga ekonomiska resurser samt lite mer än det retoriska intresse som politiker gärna visar.
Regeringar, oavsett vilka partier som ingår, tenderar att vara entusiastiska rörande digitalisering, tillgänglighet och kulturarv, men i den ekonomiska praktiken råder på sin höjd ett slags välvillig likgiltighet medan beskeden om KB:s verksamhet och uppdrag inte är glasklara.

Grafik: Saga Bergebo

Till saken hör att KB lyder under två departement, utbildningsdepartementet och kulturdepartementet, vilket under nuvarande regering dessutom innebär att två partier (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) styr, med skilda förväntningar på KB:s uppdrag. Å ena sidan är KB ett forsknings­bibliotek (utbildningsdepartementet), å andra sidan har KB enligt den nya bibliotekslagen (från kulturdepartementet) uppdrag att ha ”en nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet”.
Ansvariga statsråd ska för all del inte lägga sig i detaljer, som KB:s nu aktualiserade behov av resurser för fortsatt utökad tillgänglighet till tidningsdatabasen. Men politiker borde rimligen vara intresserade av KB:s uppseendeväckande avsikts­förklaring, där det framgår att nationalbiblioteket inte har råd att göra det som många säkert tror att de redan gör?

Jag ber därför att få en kommentar från Matilda Ernkrans, socialdemokratisk minister för högre utbildning och forskning, gällande avsiktsförklaringen och om ytterligare resurser är att vänta. En planerad telefonintervju ställs in – sådant inträffar i pandemitider.
Istället svarar ministern via mejl:
”Det är inom ramen för sitt grund­läggande uppdrag som myndigheten på eget initiativ har valt att göra en överenskommelse/avsiktsförklaring med andra aktörer för att digitalisera allt tryckt material.
Jag ser positivt på avsiktsförklaringen.
Digitalisering av det gemensamma kulturarvet är en stor och viktig fråga, och det finns stora behov av att digitalisera material som i dag finns vid kulturarvs­institutionernas arkiv, samlingar och bibliotek. Det här arbetet blir bättre genom samarbete, och det är bra att man gemensamt tar tillvara på den kompetens och teknik som redan idag finns på biblioteken.
Jag vill understryka behovet av helhetssyn när det gäller frågor om bevarande och tillgängliggörande av data, inklusive kulturarvsdata. Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan ministrar och departement och även mellan aktörer och sektorer är en förutsättning för detta.”

Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning.

Det får nog ses som ett mångordigt sätt att tala om att KB inte kan räkna med mer pengar, några signaler om ytterligare resurser för att utveckla sådant som tillgänglighet till tidningsdatabasen är knappast att vänta. Snarare signalerar kommentaren från utbildningsdepartementet att man noterar och uppskattar att KB tillsammans med de andra universitetsbiblioteken tar egna initiativ men att det får finansieras genom befintliga anslag.

Är det då bara politikernas ”fel” om KB inte har tillräckliga resurser? Knappast.
Till historien hör att nationalbiblioteksledningarna under åren varit pigga på att lobba för att få nya uppdrag, innan man försäkrat sig om finansiering till de uppdrag KB redan har. Bland annat var riksbibliotekarie Gunnar Sahlin angelägen om att KB skulle få ansvar för samordning och utveckling av hela den svenska bibliotekssektorn (vilket man fick 2011) utan att på skarpen äska de ytterligare medel som krävdes.
Och hans efterträdare Gunilla Herdenberg, blev till och med uppläxad av utbildningsdepartementet som menade att KB i huvudsak är ett forskningsbibliotek och med tanke på sina begränsade resurser inte borde ta på sig en alltför stor roll när det gällde att stötta utvecklingen av hela biblioteksväsendet.
Vad en myndighet gör eller inte gör är också en fråga om den interna verksamheten och kompetensen. Det har regel­bundet uttryckts missnöje från exempelvis andra universitetsbibliotek om KB:s prioriteringar.
Jonas Nordin, professor i bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet som mellan 2007 och 2018 var anställd vid KB, har tidigare riktat kritik mot brister i bibliotekets styrning. Men idag
ser han försiktigt positivt på utvecklingen och framhåller den tillfälliga öppningen
av tidningsdatabasen som betydelsefull.
– Det är en jättebra provperiod, helt i linje med ambitionen i avsiktsförklaringen, ett reklamfönster, ett utmärkt tillfälle för KB att visa god vilja.
Han menar vidare att KB på ett problematiskt vis annars har anpassat sig till vad man tror att politiker vill.
– Men politiker har ju oftast ingen egen uppfattning, de måste få veta, KB måste därför tydligt peka ut vad som behöver göras.
När det kommer till de tekniska lösningarna generellt menar Jonas Nordin att KB måste ”ut på den allmänna marknaden” och släppa sargen när det gäller att själva behålla kontrollen över utvecklingsmöjligheterna.
– Umeå universitetsbibliotek använder en licensierad programvara, det finns fungerande lösningar som bygger på öppen källkod. I andra länder i västvärlden använder man konsortier, man tar befintlig programvara och anpassar efter lokala förhållanden, så skulle också KB kunna göra.

KB har helt enkelt inte de ekonomiska musklerna, vi behöver ytterligare resurser

LARS ILSHAMMAR

I sammanhanget nationalbibliotek, digitalisering och tillgänglighet dyker Norge alltid upp som förebildligt exempel. Där har man digitaliserat hela det tryckta kulturarvet och skapat en nationell avtalslicens.
– Det brukar förklaras med oljepengarna, men det stämmer inte, så mycket kostar det inte. Däremot finns det i Norge något som är mer värdefullt, nämligen ett intresse för kulturarvet som inte bara är retoriskt, säger Jonas Nordin.

Låt oss avslutningsvis återvända till tidningsdatabasen och utsikterna att den återigen ska öppnas: Från KB:s sida är man inriktad på fortsatta diskussioner med Bonus Copyright Access och ledningen lär bli upp­vaktad av den aktiva gruppen släkt­forskare. Släktforskarbasen Erland Ringborg, som trodde att tidningarna skulle vara tillgängliga ”så länge Coronapandemin varade”, är beredd att lobba för saken och är optimistisk om att hitta en modell som håller oavsett pandemin.
– Jag förstår så väl intresset från släktforskarna, men det är en komplicerad fråga. Men redan enligt det ordinarie avtalet, är det möjligt för vem som vill att logga in från de bibliotek som anslutit sig, säger Nina Wadensjö som ser fram emot fortsatta samtal med KB.
Oavsett aldrig så konstruktiva avtal om upphovsrätt och de komplicerade juridiska och tekniska aspekterna, återstår att se hur KB ska ta verkligt avgörande steg framåt och tillsammans med de fem universitetsbiblioteken realisera sin avsiktsförklaring gällande digitalisering och tillgängliggörande.

Text: MarieLouise Samuelsson

Fakta KB:s uppdrag

◆ Kungliga Biblioteket, KB, är en statlig myndighet med uppgift att, som det formuleras på hemsidan, ”samla in, bevara och tillgängliggöra allt som ges ut i Sverige – från handskrifter, böcker och tidningar till musik, tv-program och bilder. ◆ I KB:s instruktion, andra paragrafen, heter det att ”myndigheten ska samla in, beskriva, bevara och tillhandahålla fysiskt och digitalt material som behövs för att fullgöra myndighetens uppgifter”. ◆ KB:s tidningsdatabas Svenska Dagstidningar innehåller drygt 27 miljoner digitaliserade sidor, från 1600-talet och fram till början av 2020. I tjänsten finns hela utgivningen av Aftonbladet, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Dessutom ytterligare cirka 900 tidningstitlar som digitaliserats av KB. ◆ På KB finns sammanlagt cirka 130 miljoner tidningssidor från cirka 2 600 tidningstitlar. Här finns de tidningar som fortfarande ges ut, men också sedan länge nedlagda tidningar som Cimbrishamnsbladet och Åmåls weckoblad. ◆ De flesta tidningarna måste läsas på plats i Humlegården i Stockholm. Tidningarna finns på mikrofilm eller i digital form. ◆ Tidningar som är äldre än 115 år kan laddas ned, eftersom de inte längre är skyddade av upphovsrätt. De dagstidningar som inte finns digitalt eller på mikrofilm får läsas i sin ursprungliga pappersform. Tidningar som trycktes fram till 1850 finns på KB i Humlegården. De tidningar som trycktes mellan 1851 och 1978 finns i Statens biblioteksdepå utanför Bålsta.

0 kommentarer

Vad tycker du?

BIBLIOTEKSBLADETS POLICY FÖR KOMMENTARER

Som gäst på Biblioteksbladets webbplats är du välkommen att kommentera och diskutera. Vi förväntar oss att tonen i kommentarerna är respektfull och att de håller sig till ämnet.

Vi raderar kommentarer som innehåller grovt språk, rasism, sexism, trakasserier, personliga påhopp, förtal, skvaller och lögner liksom ogrundade spekulationer om enskilda eller särskilda folkgrupper, samt kommentarer som inte håller sig till ämnet. Detsamma gäller länkar till ovanstående. Den som gör ett inlägg som strider mot gällande lagar kan personligen bli ansvarig för detta.

Vill du komma i kontakt med redaktionen direkt går det också bra att e-posta till bbl@a4.se.


Senaste nytt

Nyheter

Alla folkbibliotek i Östergötland stänger

44 folkbibliotek i Östergötland stängde på fredagen till följd av smittspridningen. ”Det får en markant effekt för det som är bibliotekens uppdrag”, säger Elisabeth Cserhalmi, chef på Regionbibliotek Östergötland.

30 okt 2020 • < 1 min

Utrikes

Nästa Ifla-konferens virtuell

Det står redan klart att pandemin försvårar även för nästa års Ifla-konferens WLIC. Medlemmarna involveras nu i planeringen för att hålla den virtuellt. ”Ska bli något nytt.”

27 okt 2020 • 2 min

Ledare

Tystnad är också en sjukdom

Biblioteken upprätthåller sitt samhällsviktiga uppdrag under pandemin. Men på sina håll sker det till priset av medarbetares och besökares trygghet.

27 okt 2020 • 2 min