Drakar, demoner och HBTQ

Av Annika Persson Inför sitt framträdande på invigningen av Sollentunas hbt-certifierade bibliotek i maj skrev Mats Strandberg, författaren till bästsäljarna...

Av Annika Persson

Inför sitt framträdande på invigningen av Sollentunas hbt-certifierade bibliotek i maj skrev Mats Strandberg, författaren till bästsäljarna ”Cirkeln”, ”Eld” och ”Nyckeln” på sin blogg:

”Jag ska prata lite om hur jag och Sara tänkte när vi skapade Engelsfors och dess invånare. För oss var det viktigt och självklart att spegla verkligheten, där det finns människor av alla sorter.”

Det var också det som var viktigt för biblioteken i Sollentuna: Att spegla verkligheten där det finns människor av alla sorter. Att spegla den i bestånd, i program och i personalens bemötande. Att hitta en bekväm fåtölj också åt den som inte känner sig tillfreds med heteronormativiteten – en där hen kan sitta och känna att hen duger.

På Biblioteksbladet hörde vi under våren om allt fler kommuner som var på väg att hbt-certifiera sina bibliotek, efter att vårdcentraler och ungdomsmottagningar gått före. Sollentuna var klara. Sundbyberg fortsatte efter starten med Hallonbergen. Solna var på gång. Och fler gjorde planer.

Vi blev nyfikna. Undrade hur helheten såg ut. Så vi skickade ut en enkät där vi ställde frågor om hbtq-arbetet till folkbiblioteken i hela landet. Och hela 226 av 290

svarade trots semestrar och chefsbyten. Tack för det!

Sedan blev vi överraskade över svaren. ”Måste tyvärr svara nej på alla frågorna” var det vanligaste mejlet som kom. En del med tillägg som ”men nu har vi lovat varandra en uppstramning”, ”tyvärr” eller ”vi är en mycket liten kommun”.

Ett brev innehöll först en förklaring till varför biblioteket bara hade möjlighet att hålla sig till den ”löpande dagliga verksamheten”. Och så eftertanken direkt på: ”Förstår att ditt svar nog kan vara att detta bör ingå i den dagliga rutinen, men så är som sagt inte fallet här. Ännu.”

Utifrån det bestämde vi oss för att göra en så instrumentell artikel vi kunde. Därför har vi på sidorna 12-19 bjudit på ett smörgåsbord av exempel att inspireras och lära av. Det går att göra smartare med små medel.

Vi bär alla erfarenheter av att inte känna tillhörighet. Författaren Ingrid Carlberg skriver i det här numret om att prenumerera på den popnördiga musiktidningen Sonic som gråmesig småbarnsmamma i Åkersberga. Och om glädjen över ett plötsligt tecken på att hon ändå kanske hörde till gänget.

Södertörns högskolas bibliotekschef Karin Grönvall skriver om en norm som kanske upplöses: den vetenskapliga tidskriften och impact factorn i den form vi känt den. Här blir utmaningen snarare att våga lämna innanförskapet – i Nature, Science eller The Lancet – för en tillvaro där alla får vara med.

Hur bekvämt det blir i fåtöljen avgörs av hur den är byggd. Mats Strandberg visste det när han skrev ungdomsserien om häxorna i Engelsfors.

”Det är trist att populärkulturen överhuvudtaget befolkas av en sån överväldigande majoritet av vita, heterosexuella medelklassmänniskor, men det känns extra trist i fantasygenren att så många författare har dålig fantasi på den fronten; om det finns plats för drakar, demoner, sjöjungfrur och enhörningar, kan det inte finnas plats för andra sorters människor också.”

Det kanske finns plats för några på mässan? Vi ses i vimlet!

Annika Persson är journalist, författare och var tf redaktör för Biblioteksbladet fram till sista augusti.

Foto: Sandra Johnson