Det 2012 vi nu med råge har lämnat bakom oss karaktäriserades i mångt och mycket av e-boksfrågan – ett begrepp...

Det 2012 vi nu med råge har lämnat bakom oss karaktäriserades i mångt och mycket av e-boksfrågan – ett begrepp jag brukar använda för att sammanfatta den polariserade diskussion som förts mellan förlag och bibliotek om villkoren för e-böckernas vara eller icke-vara på bibliotek.

Det gångna årets sista månad kröntes av ännu ett inlägg i den debatten: Rapporten ”Biblioteken och bokmarknaden – från folkskola till e-böcker”, som Johan Svedjedal skrivit på uppdrag av Svenska Förläggareföreningen. Många skulle nog inte hålla med om beteckningen ”inlägg i debatten”. Men ju längre man läser i den 45 sidor långa rapporten – vars större del rymmer en föredömligt kortfattad och ändå kvalitativ redogörelse av folkbibliotekens historia relaterad till bokmarknadens utveckling – desto mer polariserad blir diskussionen. Eller låt mig säga så här: Svedjedals villighet att gå uppdragsgivarens ärende blir uppenbar på ett sätt som kanske inte är så klädsamt för en ansedd forskare av Svedjedals kaliber.

Det är min åsikt och det är möjligt att jag läser in något som inte har faktisk bärighet. Därför ville jag ha ett par utomstående men kunniga och insatta ögonpar som också läste och reflekterade. Och det har nu Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet, gjort. Läs hans text på sidan 16 i nya BBL eller här på hemsidan.

För egen del kan jag också tycka att det är tråkigt att Svedjedal i sin historiska exposé inte med ett ord vidgår bibliotekens betydelse för spridningen av förlagens utgivning av barnlitteratur. Och beträffande rapportens kortare avsnitt om BTJ vill jag göra ett litet tillrättaläggande avseende Biblioteksbladet: BBL har aldrig, vilket står i rapporten, ägts av BTJ. Tidningen har alltid funnits i föreningens hägn: Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB) var utgivare av tidningen från 1916 fram till år 2000 då SAB slogs samman med Svenska bibliotekariesamfundet till Svensk Biblioteksförening, som då blev tidningens ägare.

Alla diskussioner som förs i offentligheten om biblioteken och deras uppdrag, ansvar och roll i samhället är viktiga. Debatter – de må vara infekterade, högljudda och polariserade – som bidrar till att lyfta fram biblioteken som institutioner i allmänhetens tjänst är angelägna, inte minst ur legitimitetssynpunkt. Att även fortsättningsvis vara relevanta för allmänheten är en framtidsfråga och alldeles för väsentligt för att avhandlas bara internt. Framtiden kanske inte behöver betyda antingen eller. Man kan tänka stort, tänka både och. Eller för att citera Olof Sundin: ”För att folkbiblioteken ska ses som relevanta av allmänheten och kunna fortsätta bidra till det också i framtiden behövs tillgång till såväl e-böcker (och andra digitala resurser) som tryckta böcker.”

 *

BBL börjar det nya året i ett lite mindre format, med ett nytt papper och en mindre make-over – men med lika höga ambitioner ifråga om att spegla, omvärldsbevaka, just fånga upp de nödvändiga debatterna, plocka isär, bryta ner och göra begripligt. Ibland lyckas vi. Ibland inte. Men vi försöker alltid – det är i alla fall vår intention.