Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
I Landskrona och Mjölby portas besökare
21 feb 2023 • 2 min
När lagen om tillträdesförbud skulle införas möttes den med stor skepsis i bibliotekssfären. Men sedan den trädde i kraft i somras har den redan använts på flera ställen i landet. "Kan innebära en lättnad för personalen", säger Anya Feltreuter, bibliotekschef i Mjölby.
Möjligheten att porta en enskilda individ från bibliotek har inneburit en lättnad för personalen i Skänninge, säger Anya Feltreuter, bibliotekschef i Mjölby kommun.
I början av oktober förra året fick en man i 55-årsåldern tillträdesförbud till biblioteket i Skänninge i Mjölby kommun. Det fick han efter att han vid upprepade tillfällen varit hotfull och högljudd. Bland annat slog han mot fönster, rev ut sidor ur tidningar, kastade en cykel mot en fönsterruta och följde efter personalen utanför biblioteket.
Tillträdesförbudet utfärdas av åklagare efter skriftlig begäran av en företrädare för verksamheten där personen ska portas. Förbudet kan även utfärdas efter polisanmälan av någon annan än verksamhetens företrädare, men då ska ett samtycke från företrädaren inkluderas i anmälan.
Anya Feltreuter är bibliotekschef i Mjölby kommun och hon har tidigare varit skeptisk mot den nya lagen. Hon har tänkt att det kanske inte gör så stor skillnad i det stora hela.
– Men jag tror nog, att i de få fall när man väljer att ansöka om tillträdesförbud då har det gått väldigt långt och då kan det innebära en lättnad för personalen att få det på papper så att säga, förklarar hon.
Hon är noga med att poängtera att tillträdesförbudet inte är något de kommer att använda sig av, mer än i nödfall. När det gäller biblioteket i Skänninge är tillträdesförbud inte den enda insats som har gjorts. De har, på det lilla filialbiblioteket, dubbelbemannat, ändrat öppettider, skaffat fler larm och personalen arbetar även med låst dörr. Det innebär att besökarna får knacka på för att komma in.
– Så var det redan innan vi ansökte om tillträdesförbudet. Nu har vi inte haft problem med den här personen den senaste tiden, men det var ändå bra att få det på papper så att personalen visste att om den här personen knackar på, då ska han inte släppas in, säger Anya Feltreuter.
Även i Landskrona har en person fått tillträdesförbud. Personen var ”orsak till flertalet incidenter innefattande hot och våld på stadsbiblioteket”. Bibliotekschefen Martin Memet Könick konstaterar i ett mejl att han hoppas att de inte behöver ansöka om tillträdesförbud för fler personer.
– Det är inget jag eller någon vill och ska endast vara en sista utväg att ta till om det är nödvändigt för att säkra tryggheten för personal och besökare. Det finns i nuläget inga planer för eller tankar om att ansöka om tillträdesförbud mot fler personer, skriver Martin Memet Könick.
Han ser däremot samma hotbild som tidigare från personen med det nuvarande tillträdesförbudet. Han kommer därför att ansöka om att förlänga det aktiva tillträdesförbudet som gäller till och med den elfte april.
Även Stockholms stadsbibliotek har begärt att få belägga besökare med tillträdesförbud. Ärendet ligger hos åklagaren och i väntan på besked ger biblioteket inga kommentarer.
Tillträdesförbudet ska gälla för en begränsad tid, högst ett år och får sedan förlängas med högst ett år i taget.
Bra. Så kallat lågaffektivt bemötande har ett mycket överskattat värde, inte minst i skolor och, ja, på bibliotek. Givetvis ska det vara starkt befogat med tillträdesförbud för enskilda individer, men det är viktigt att tabut kring det nu äntligen brutits.
Lite svårt här att se kopplingen du gör mellan det pedagogiska verktyget ”lågaffektivt bemötande”, och biblioteksverksamheten. Mig veterligen utbildas bibliotekarier i allmänhet inte i detta, och det är inte heller så att motsatsvärdet ”högaffektivt bemötande” på något sätt löser de här situationerna, oavsett vad man tycker om tillträdesförbudet.
Jag menar lågaffektivt bemötande som princip snarare än rigorös pedagogik. Nej, någon regelrätt utbildning i detta har inte erbjudits, däremot har man uppmanats att ta del av informationsmaterial och onlineseminarier där tillämpningen torgförs och prisas. Utöver det har det lyfts på diverse möten och utvecklingstillfällen som ”rätt” väg att gå. Enligt min yrkesmässiga erfarenhet är dock verkligheten annorlunda beskaffad än hur den beskrivs i de utopiska ”cases” som presenteras som exempel av tillämpningsmetodens tillskyndare.
Jag föreläser ibland om spel/skräck och censur. Principen är att vi inte kan/ska censurera.
I samband med att jag säger det så kommer ofta någon med något riktigt smaskig exempel på något helt vansinnigt som ingen människa vill utsätta någon någon för och då brukar jag säga att det inte behöver betyda att principen är fel och om vi rättar oss efter det exemplet så är risken att gränsdragningen ändras och gör mer skada än nytta.
Vilken otäck jobbsituation dessa bibliotekarier måste ha haft och det är klart att man känner för dem. Men ett extramfall där andra lagar egentligen borde stötta ändrar inte det faktum att vi inte kan/får porta personer. I alla fall enligt hur jag tolkar vårt uppdrag.
Det finns också en enorm risk för missbruk av tillträdesförbudet. Även om de här fallen skötts av kloka välmenande bibliotekschefer.
All kärlek till alla er bibliotekarier som kämpar för öppna rum för människor i utanförskap. Det måste ibland finnas en gräns men jag tror inte att det här är det verktyget vi ska använda.
Ganska självklart kan jag tycka att folk som ägnar sig åt upprepad skadegörelse och hot ska portas, så bra att lagen faktiskt används. Och nej, att tillåta vissa personer att härja fritt på biblioteken är INTE att respektera dessa som platser där alla är välkomna! För deras härjningar gör ju att många andra människor definitivt inte känner sig välkomna.
Precis så, Magnus Johansson. Minns för inte alltför många år sedan när tankefiguren som gällde var ”ett vardagsrum för alla”. Vad chockerande få kollegor begrep då var att ett vardagsrum för alla rätt snabbt kan förvandlas till ett vardagsrum som de flesta inte vill sätta sin fot i.