Som jag påpekat tidigare är detta givet USA:s enorma storlek knappast någon flodvåg av bokcensur. Läser man PEN-rapporten framkommer dessutom intressanta fakta som ytterligare nyanserar bilden: 1. 52% av böckerna på listan är i nuläget inte permanent bannlysta utan ”banned pending investigation”. 2. I många fall handlar det om enskilda individer som lämnat in klagomål på ett större antal titlar, vilket i viss mån snedvrider statistiken (”In Clay County, Florida, by December 2022 of this school year, at least 100 books were pulled from access after being challenged, following complaints by a single person.”). 3. I hela 29 delstater finns inga registrerade fall av böcker som förbjudits, inkl. utpräglat konservativa sådana som Montana, South Dakota, Louisiana och Alabama. 4. Delstaten Floridas egna advokater har tydligt avfärdat att den av media så kritiserade “Parental Rights in Education Act” skulle ha någon giltighet för bibliotek, utan har fastslagit att den endast kan användas för att motivera bortplockande av litteratur från undervisningen (och då företrädesvis alltså på lågstadiet). 5. Det som flest förbjudna böcker har gemensamt är inte alls ”frågor om ras, historia, sexuell läggning och kön”, utan våldsskildringar (44%). Fast givetvis säger sådan statistik inget om det huvudsakliga skälet till att de förbjudits. En bok med grova våldsinslag kan ha förbjudits p.g.a. en transsexuell huvudperson, men en bok med en transsexuell huvudperson kan också ha förbjudits på grund av grova våldsinslag. Vi kan i de flesta fall inte veta säkert hur det förhåller sig, och det är helt klart en svaghet i rapporten.