Arbetsplatsbiblioteken har decimerats sedan nittiotalet. Men nu nystartar fackförbundet Kommunal med kurser i läsfrämjande. Varför? För att den som har ett språk kan argumentera för sin sak.

”Men jösses, det här är ju våra grupper. Vi borde göra något!” tänkte Barbro Moberg, ombudsman med fokus på kulturfrågor på  fackförbundet ­Kommunal. Hon hade precis läst om Sveriges resultat i PIAAC, en internationell undersökning om vuxnas färdigheter. Den ­visade att den lägsta läsförståelsen bland ­annat fanns hos kvinnor i yrken som inte kräver formell utbildning. Att kunna läsa är dessutom en grundläggande färdighet för att kunna påverka samhället och arbetslivet. 

Sagt och gjort. Våren 2018 var Barbro ­Mobergs utbildning i läsfrämjande för ­förbundets medlemmar i gång. Målet är att de ska starta arbetsplatsbibliotek och bli mer fackligt aktiva.

– Vi vill att medlemmarna, genom att få tillgång till fler ord och uttryck, ska kunna ­påverka mer på sina arbetsplatser, säger ­Barbro Moberg.

Utbildningen är på tre dagar och ­finansieras av Kommunal, Kulturrådet och ABF. Den leds av Barbro Moberg och författaren Sara Beischer. Deltagarna får bland annat prata om läsning, skrivande, läsfrämjande och dyslexi. 

Hittills har de haft sex grupper med drygt sextio deltagare. Åttio procent har varit ­kvinnor med utländsk bakgrund. 

De flesta som gått utbildningen har valt att bli bokombud med uppdraget att starta och ta hand om ett bibliotek på sin arbetsplats. En av dem är Diana Sljivo Gustafsson, montessori­lärare på förskolan Älvkullen i Kungälv.

[fakta id=”20139″]

– Utbildningen var jättegivande! Vi ­pratade bland annat om hur vi kunde skapa arbetsplatsbibliotek och att det är viktigt att ha böcker nära sig. Många hinner inte gå till ­folkbiblioteket och kan eller vill inte lägga pengar på att köpa böcker, säger hon.

För snart ett år sedan rensade Diana Sljivo Gustafsson ut en hylla i personalrummet och fick ett stipendium på 3 000 kronor från utbildningen för att bygga upp sin samling. Hon valde populära titlar i olika genrer och bad kollegorna om tips.

Den som lånar en bok behöver skriva upp sig men det finns ingen tidsgräns för när boken måste vara tillbaka – det är viktigt att ­biblioteket är kravlöst, tycker hon. Det gick lite trögt i början, det var mest hennes ­närmaste kollegor som lånade medan de andra var ­framme ibland och kikade blygt.

– Men den senaste tiden har de också börjat låna och säger att de har läst den och den boken. Det tog ett tag innan jag kände att det blev ”Wow!”

När Diana ändå var i farten skapade hon även ett bibliotek med barnböcker från ­förskolan som föräldrar kan låna. Något som både barn och vårdnadshavare uppskattar. Läsfrämjandeutbildningen har också ­påverkat hennes eget läsande.