Så kan forskare räddas undan rovtidskrifterna

Många forskare publicerar sig i oseriösa sammanhang mot betalning, i det som kallas rovtidskrifter. Men med hjälp av Think Check Submit kan lärosätesbiblioteken stötta forskarna.

Sedan begreppet predatory journals myntades av den amerikanska bibliotekarien Jeffrey Beall 2010 har de utskällda tidskrifterna vässat klorna och förökat sig världen över. På svenska kallas de rovtidskrifter och erbjuder publicering av forskningsartiklar mot betalning, men utan att uppfylla de sed­vanliga kraven som ställs på vetenskapliga publikationer.
De utger sig till exempel ofta för att ha en snabb kvalitetsgranskning, peer review, där det i vissa fall går att betala för att det ska gå ännu fortare, men i själva verket görs inga relevanta förbättringar. De kan också sakna garantier för att deras publikationer sprids till databaser som tillhandahåller forskningsmaterial eller ta onödigt mycket betalt för service som egentligen inte är relevant för forskaren.

Dessutom finns exempel på tidskrifter som verkar vara villiga att publicera precis vad som helst som skickas till dem. Det gäller bland annat redaktionen för International journal of advanced computer technology, som gladeligen accepterade en artikel med titeln Get me off your fucking mailing list. Artikeln bestod av tio sidor där titelmeningen upprepades på rad efter rad, och redaktionen erbjöd publicering mot en avgift på 150 dollar (den publicerades dock aldrig).
Rovtidskrifternas framfart är ett växande problem inom den akademiska världen. Enligt en rapport från Cabells predatory reports fanns det 2022 över ­15 500 tidskrifter som enligt definitionen inte uppfyller vetenskapliga kvalitetskrav – och det är inte bara oerfarna forskare som väljer att publicera sig i dem utan även professorer. Fenomenet är inte heller begränsat till vissa låg- och medelinkomstländer, utan globalt.
Publicering i en rovtidskrift riskerar att underminera forskningens trovärdighet och får dessutom ofta negativa konsekvenser, i form av skadat anseende och en sämre karriär, för den forskare som satsat på fel häst. Den här typen av publicering riskerar också att späda på misstro till forskning generellt och bidra till spridning av desinformation.

Det innebär det ganska stora problem på individuell nivå. Dels kan de behöva betala mycket pengar för något som varken gynnar forskningen eller dem själva.

Som forskare är det inte lätt att veta vilken publiceringskanal man bör välja för sitt alster, påtalar hon. Det finns både ett enormt antal titlar att välja bland och ett komplicerat meriteringssystem att ta hänsyn till.
– Det finns ingen allmän kurs för till exempel doktorander som behandlar hur man bäst ska publicera. Det finns egentligen inte heller något sätt som är ”rätt” eller ”fel”, utan man kan göra på olika sätt beroende på vad forskningen handlar om och vem man vill nå ut till.
Sedan några år tillbaka finns ett internationellt initiativ som hoppas kunna rädda forskare från rovtidskrifternas käftar. Det heter Think Check Submit och tanken är att den som står inför en publicering ska ta hjälp av en rad checklistor för att lättare kunna avgöra om ett förlag eller annan publicist är lämplig att samarbeta med. Verktyget ska fungera som oberoende, rådgivande resurs. Bakom det står en kommitté bestående av representanter för ett antal biblioteks- och förlags­organisationer.

Sofie Wennström deltar i arbetet eftersom hon är ordförande för arbetsgruppen för öppen tillgång i den europeiska forskningsbiblioteksföreningen, Liber. Hon berättar att Think Check Submit började som en reaktion på de ”svarta listor” som först skapades av olika aktörer i försök att motverka problemet med rovtidskrifter.
Listorna var attraktiva eftersom de var enkla att använda och gav snabba svar. Problemet var att de var svåra att hålla uppdaterade eller heltäckande. De kunde inte heller sägas vara objektiva. Kriterierna som användes var ofta luddiga och inte särskilt transparenta.
– Det var ibland helt godtyckligt vad som hamnade på de där listorna och tidskrifter kunde inte tvätta bort stämpeln trots att de ändrat sina rutiner. Det är därför bland annat Beall’s list har fått mycket kritik och inte används längre, säger Sofie Wennström.
I stället för att vända sig till listor över opålitliga publiceringskanaler är det bättre att som forskare bygga upp en egen förmåga att bedöma olika förlags och tidskrifters trovärdighet, resonerar kommittén bakom Think Check Submit.
– Vi har försökt att skapa ett enkelt sätt för forskare och bibliotekarier att navigera i den här djungeln. Hjälpmedlet ska vara så neutralt och oberoende som möjligt och det ska passa alla ämnesområden, vilket är en utmaning i sig. Vi har inte alltid varit överens!
Checklistan som rör tidskrifter finns nu tillgänglig på omkring 40 olika språk, bland annat mongoliska, polska, vietnamesiska och svenska. Översättningarna görs ideellt av bibliotekarier runt om i världen och Sofie Wennström berättar att det pågår ett arbete för att sprida ordet ytterligare. Under det senaste året har hemsidan för Think Check Submit gjorts om, materialet uppdaterats och en ny instruktionsvideo spelats in. Nyligen har man också utvidgat beslutsstödet till att inte bara gälla tidskrifter utan också förlag för böcker.

Det är emellertid inte bara okunskap som får forskare att publicera sig i rov­tidskrifter. En av förklaringarna till deras attraktionskraft är att forskarna behöver förhålla sig till universitetsvärldens meriteringssystem, som många anser främjar kvantitet i antal publikationer snarare än meningsfull forskning. Systemet driver på en publiceringshets, menar kritikerna.
Med andra ord kan utbildnings­insatser som Think Check Submit förmodligen bara utgöra en liten del av lösningen på problemet. Sedan ett par år tillbaka finns ett internationellt samarbete för utveckling av forskningsbedömning kallat Coara, Coalition for advancing research assessment. Mer än 600 organisationer från ett stort antal länder har undertecknat en överenskommelse där målet är ett reviderat meriteringssystem som främjar forskningens kvalitet och vetenskapligt genomslag snarare än att räkna antal publiceringar. Om detta leder till reformer som får brett genomslag tror Sofie Wennström att det även kan försvaga rovtidskriftsstammen.
– Det är viktigt att titta på hur forskning utvärderas generellt, för det påverkar ju besluten om var man ska publicera. I dagsläget är systemet extremt luddigt, och det är därför som forskare famlar lite. Om universiteten kan komma överens om vad som egentligen ska bedömas så tror jag att det kommer att förändra publiceringsmönstren. Sedan tar det givetvis tid att förändra en kultur, men jag tror och hoppas på en positiv effekt.