Försiktigt positivt mottagande av forskningspropositionen

Med forskningspropositionen höjer regeringen ambitionen kring öppen tillgång till forskning och understryker vikten av att KB och Vetenskapsrådet samverkar. Men Stockholms universitets överbibliotekarie Wilhelm Widmark efterlyser tydligare samarbete med lärosätena.

I en debattartikel i förra veckan skrev Wilhelm Widmark, överbibliotekarie på Stockholms universitet, att han hoppades att regeringens forskningsproposition skulle innehålla nya instruktioner till Kungliga biblioteket (KB) och Vetenskapsrådet kring öppen vetenskap.

När propositionen lades fram någon dag senare visade det sig att han fått som han önskat:

I den förra propositionen från 2016 beskrev regeringen en målbild av att omställningen till öppen tillgång till forskningsresultat och -data skulle vara helt genomförd till 2026. Den målbilden har nu justerats: för forskningsdata gäller fortfarande 2026 som bortre tidshorisont medan forskningsresultaten, inklusive vetenskapliga publikationer, ska vara fritt tillgängliga redan nästan år.

För att påskynda omställningen kommer KB och Vetenskapsrådet att få förtydligade samordningsuppdrag, alltså det Widmark efterlyste.

Men om KB och Vetenskapsrådet ska klara sitt uppdrag efterlyser Wilhelm Widmark en tätare dialog med lärosätena.

– Det är lärosätena som sitter på kunskapen och är motiverade att arbeta hårt för att komma vidare, säger han.

Propositionen har i övrigt fått ett försiktigt välvilligt mottagande från andra aktörer i bibliotekssfären.

– Vi är generellt positivt inställda, säger Lisa Gemmel, utredare på Svensk biblioteksförening som särskilt lyfter fram att all offentligt finansierad forskning ska publiceras öppet och tillgänglig redan nästa år.

Till propositionens övriga förtjänster framhåller förningen också att forskningsbiblioteken lyfts fram som en del av svensk forskningsinfrastruktur samt satsningen på forskarskolor inom samhällsvetenskap och humaniora. Däremot efterlyses en politik för hur myndigheter ska ta del av forskningsresultat för att fatta informerade beslut, tillhandahålla korrekt information och förankra sitt arbete i vetenskapliga metoder och teorier.

– Forskare på myndigheter saknar idag tillgång till aktuell forskning, om de inte är knutna till ett lärosäte. För att ge forskare på myndigheter rätt förutsättningar behöver regeringen ge besked kring hur de tänker lösa tillgången till forskningsresultat för dem, säger Lisa Gemmel.

I början av 2020 deklarerade KB och universitetsbiblioteken i Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå och Uppsala den gemensamma avsikten att digitalisera allt som tidigare tryckts i Sverige. Den som väntade sig att forskningspropositionen skulle innehålla pengar till det blev dock besviken.

– Vi har inte haft andra förväntningar på propositionen än det som föll ut, men vi hoppas att i andra sammanhang få loss de resurser som behövs för att vi verkligen ska kunna börja med de stora volymerna av material som måste digitaliseras, säger biträdande riksbibliotekarie Lars Ilshammar.

– Vi har satt press på oss själva när vi har sagt att vi ska digitalisera det svenska trycket, men vi har inte satt någon tidtabell på det. Vi räknar på volymer och kostnader så att vi ska referenspunkter att utgå ifrån när vi sedan pratar om nödvändiga resurser.

Kristoffer Palage, bibliotekschef vid Luleå tekniska universitet, konstaterar att propositionens formuleringar om att tydliggöra KB:s och Vetenskapsrådets uppdrag är otydligt.

– Det är svårtolkat vad det betyder. Det kan bli jättebra om man stärker uppdraget, men man vet inte när det kommer och vad det innebär.

I propositionen finns skrivningar om behovet av att följa upp och mäta omställningen till ett öppet publiceringssystem. Kristoffer Palage ser detta som något bra och att det kan ge förändringsarbetet en skjuts framåt.

– Jag tror att det är viktigt att vi börjar följa upp och mäta publiceringar i open access-tidskrifter också, säger han.

Lunds universitets relativt nytillträdda överbibliotekarie Håkan Carlsson efterlyser besked om medel till digitalisering av kunskapsarvet, som propositionen alltså inte innehåller.

– I Norge och Nederländerna har man grabbat tag i det, så visst hade man kunnat önska sig mer. Men vi kämpar vidare, allt behöver inte stå i propositionen, säger han.