Studie: Mer miljöutbildning behövs på biblioteken

Folkbiblioteken saknar riktlinjer, ansvarsfördelning och resurser för att kunna arbeta med miljöutbildning, enligt ett examensarbete vid Umeå universitet. ”Det är en akut och viktig demokratifråga”, säger en av författarna.

I sitt examensarbete vid Umeå universitet studerar Anna-Carolina Brandels och Nils Forsström hur folkbibliotek och bibliotekarier arbetar med miljö och klimat.

– Vi undersökte vilka förutsättningar som finns för miljöutbildning och hur arbetet kan främja så kallad environmental literacy för besökarna, säger Nils Forsström.

Environmental literacy är ett begrepp inom miljöforskning som beskriver kunskaper och värderingsfärdigheter på olika nivåer som en individ behöver för att kunna omsätta kunskap i handling och agera miljö- och klimatvänligt.

Mycket av den svenska biblioteksdebatten har tidigare handlat om social och ekonomisk hållbarhet, men desto mindre om bibliotekens roll i just miljö- och klimatfrågor. Information och kunskap om ekologisk hållbarhet nämns endast undantagsvis i svenska biblioteksplaner.

För de svenska folkbiblioteken är detta arbete viktigt, menar författarna. Även om det kanske inte är uppenbart att biblioteksväsendet går att koppla till Agenda 2030 (som antogs 2015 av FN:s medlemsländer för att bland annat lösa klimatkrisen) och klimatförändringarna, kan biblioteksväsendets arbete ha stor betydelse för flera av delmålen i Agenda 2030, och kanske mest för det fjärde delmålet: att främja en god utbildning för alla.

Sedan förra året har exempelvis den internationella biblioteksfederationen Ifla påbörjat ett arbete med att sätta miljöutbildning på biblioteksagendan.

Men i Sverige går arbetet trögt, enligt Anna-Carolina Brandels och Nils Forsström.

I intervjuer med fem bibliotekarier på tre av Sveriges folkbibliotek visade det sig att det fanns utmaningar och svårigheter i arbetet med miljöutbildning.

– Det verkar till stor del handla om avsaknad av tydliga riktlinjer och ansvarsfördelning, brist på resurser och möjligen en tvetydighet gällande bibliotekens position som politiskt neutrala i förhållande till den laddade miljö- och klimatfrågan, säger Nils Forsström.

Samtliga bibliotekarier upplevde att det inte fanns någon samordnande instans och att mycket av arbetet föll på enskilda bibliotekariers intresse och engagemang.

– Vi uppfattade det som att det fanns mycket god vilja till att jobba med de här frågorna hos bibliotekarierna, men lite resurser. Vissa hade sökt sig till olika internationella samarbeten för att få kunskapsutbyte. Finland och Danmark lyftes fram som länder som kommit längre i arbetet, säger Anna-Carolina Brandels.

Författarna, som själva upplevt bristande information och kunskap om bibliotekens miljöarbete på sin utbildning, anser att det behövs kunskapshöjning i ämnet. De efterfrågar också ett tydliggörande kring om, och hur, biblioteken ska jobba med miljö- och klimatfrågor, och i så fall med vilka resurser.

– Ansvaret för miljöutbildning behöver förankras i biblioteksuppdraget och integreras i arbetet eftersom det är en del av bibliotekens demokratifrämjande och folkbildande uppdrag. Dessutom är det en akut och viktig fråga som måste lyftas, säger Anna-Carolina Brandels.

Studien visade på olika förutsättningar för de berörda bibliotekens arbete med miljöutbildning, något som i slutändan kan skapa ojämlik tillgång till miljöutbildning för användarna. Flera bibliotekarier efterfrågade även nationell samordning och gemensamma informationsresurser.

– En bibliotekarie hade exempelvis startat en egen ideell Facebookgrupp för att hitta samarbeten och stöd kring de här frågorna. På ett annat bibliotek fanns samarbete med kommunens miljöstrateg. Det här gör att det ser väldigt olika ut på landets bibliotek. Hade det funnits en samordning genom exempelvis Kungliga biblioteket, så hade det också blivit mer jämbördigt för alla, säger Anna-Carolina Brandels.

Studien ger exempel på olika typer av miljöutbildande verksamheter som redan idag förekommer vid landets folkbibliotek. Författarnas förhoppning är att det ska forskas mer på ämnet och att bibliotekssverige på allvar ska lyfta frågan om vilken roll biblioteken och bibliotekarieprofessionen kan ha i arbetet med miljöutbildning, samt hur detta arbete skulle kunna se ut.