Daiva Nakrosiene har arbetat på bibliotek i hemlandet Litauen i tjugo år. Lika länge har hon sett Ifla som en viktig och professionell organisation. Nu känner hon sig sviken och menar att Ifla måste agera hårdare mot Ryssland.

Hon kontaktade Biblioteksbladet i samband med tidigare publiceringar om Ifla och Iflas agerande efter den ryska invasionen i Ukraina. I ett mejl konstaterar Daiva Nakrosiene att hon kräver handling. Hon förklarar att hon är besviken över att Ifla som organisation varit helt tyst när bibliotek i Ukraina har förstörts av som hon uttrycker det, ryska statsterrorister. Lika tyst har det varit om att bibliotekarier och deras familjer har mördats. Daiva har inte sett några evakueringskampanjer för Ukrainas bibliotek, inte heller har hon hört något om att ta emot krigsflyktingar. Hon menar även att de ryska Ifla-representanterna stödjer kriget och att deras bibliotek fungerar som Putins propagandaverktyg.

Läs mer ›› Ifla: En uteslutning är inte aktuell

”En passiv roll som observatör gör inte att man är fri från ansvar”, skriver hon och uppmanar Ifla till handling. Att Ifla varken har uteslutit eller fryst ryska biblioteksföreningen och ryska institutionella medlemmar, det provocerar henne, skriver hon till Biblioteksbladet.

Hon har även skrivit till Ifla och berättar att flera kollegor vägrar att gå på den kommande årliga konferensen i Dublin i juli och många andra funderar över hur de ska göra i framtiden med sitt engagemang i Ifla.

”Många internationella organisationer, som Eblida, Eifl (Electronic Information For Libraries) och Liber, blockerar nu medlemskapet för ryska och belarusiska organisationer, kanske tillfälligt, men de har valt att ta ställning mot krig och terrorism. Jag skrev till Ifla för att jag vill uppmärksamma de ukrainska biblioteken och bibliotekariernas situation och jag vill också att svenska bibliotekarier ska förstå den ryska statens vandalism.”

Läs mer ›› Svensk biblioteksförening: Frys ryska medlemskap i Ifla

Daiva Nakrosiene menar att Ifla måste göra något, att de för länge sedan borde ha möjliggjort för europeiska bibliotek och bibliotekarier att diskutera situationen i Ukraina och att de också borde presentera en global hjälpplan för att förhindra rysk desinformation.

”Europeiska bibliotek måste stå enade och de bör inte vara tysta, det handlar om demokratins principer.”

Hon förklarar också att de baltiska ländernas biblioteksorganisationer har ordnat både bostad och arbete för ukrainska bibliotekarier på flykt. Biblioteket där hon själv jobbar har redan tagit emot två ukrainska bibliotekarier. Det samlas in pengar, information om situationen sprids och det är, menar Daiva Nakrosiene, bara början, de första delarna i ett långt och uthålligt hjälpande.