Nya Biblioteksbladet – numret om det ofria ordet
1 mar 2023 • < 1 min
Biblioteksbladets första nummer 2023 handlar om utrensad litteratur, cancelkultur, passivitet, tystnad och andra hot mot yttrandefrihet och demokrati.

Biblioteksbladet nummer 1, 2023. Numret om det ofria ordet.
Svensk biblioteksförenings medlemmar och Biblioteksbladets övriga prenumeranter får i dagarna 2023 års första tidning i brevlådan. Huvudreportaget, skrivet av den New York-baserade journalisten Martin Gelin, handlar om de radikalkonservativa krafter i USA som med allt större frenesi försöker rensa ut oönskad litteratur från landets bibliotek.
– Här i Sverige ser vi också hur det politiska trycket ökar på bibliotek och andra samhällsinstitutioner att rätta sig i ledet och plockat bort sådant som upplevs som misshagligt. Läget är än så länge mer extremt i USA men tongivande figurer som Floridas guvernör Ron DeSantis delar sitt förakt för det fria ordet med oroväckande många svenska politiker, säger Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.
I tidningen presenteras resultatet av en enkätundersökning om principen om armlängds avstånd, besvarad av folkbibliotekschefer i 206 av landets 290 kommuner. Resultatet visar att principen fortfarande i storts ett respekteras.
– Samtidigt bekräftar svaren att principen inte beaktas överallt och man anar en tydlig osäkerhet och oro över utvecklingen, säger Thord Eriksson.
Numret om det ofria ordet går att läsa här som e-tidning.
4 kommentarer
Senaste nytt

Förskollärare på biblioteket för mer läsfrämjande
I Fisksätra är språknivån lägre och färre barn går i förskola. För att jobba mer med läsfrämjande har biblioteket anställt en förskollärare.
18 feb 2025 • 4 min
"En självklarhet att samarbeta om folkbiblioteken"
Myndigheter ska samverka mer kring folkbiblioteken. ”Vi ska kunna ge mer och bättre underlag”, säger Pernilla Conde Hellman, enhetschef på Kulturrådet.
17 feb 2025 • 2 min

Missnöje med nya Biblio – men snart ska problemen vara lösta
E-boksläsare som laddar ner böcker via biblioteket har problem med den nya versionen av Biblio. Men nu är en lösning på gång.
14 feb 2025 • 2 min

Biblioteksbedrägerierna tycks vara över
Bedrägerivågen med bibliotek som täckmantel har ebbat ut. Det konstaterar polisen.
13 feb 2025 • < 1 min

Upprop för hotat bibliotek
Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter hotas av nedläggning. Nu har juristerna Izabell Zaza och Amanda Bergqvist organiserat ett upprop för att försöka rädda biblioteket.
12 feb 2025 • 2 min

Satsning på uppsökande gav ”biblioteksfeber”
Efter ett år med minskade öppettider och mer uppsökande verksamhet har stadsdelsbiblioteken i Västerås nått ut till flera hundra procent fler invånare.
11 feb 2025 • 4 min

Tillgången till Legimus styrs upp
Regeringen ger MTM i uppdrag att säkerställa att bara personer med läs- eller synnedsättning får tillgång till Legimus. Beskedet välkomnas av Läromedelsförfattarna.
11 feb 2025 • < 1 min

”Eleverna är den främsta måltavlan för hat, hot och våld”
Komvux-bibliotekarien Soledad Cartagena om massakern på Campus Risbergska i Örebro: ”Jag har själv upplevt hur vi med invandrarbakgrund blivit måltavlor för rasistiska grupper, politiken och själva systemet.”
10 feb 2025 • 3 min

Replik: Iselid är sen på bollen
Samtal om förhandlingar om e-böcker pågår redan, skriver Stefan Persson från Läromedelsföretagen i ett svar i debatten om svensk kurslitteratur. Han konstaterar att Lars Iselids alternativ ”låter mer som en from förhoppning än en realistisk lösning.”
6 feb 2025 • 3 min

Biblioteket inrymdes under skolskjutningen
Personal och besökare på Haga bibliotek i Örebro inrymdes när den värsta skolskjutningen i Sveriges historia pågick på skolan strax intill. ”Det var en overklighetskänsla.”
6 feb 2025 • 4 min

Jag är djupt oroad över Svensk näringslivs rapport
I en ny rapport om kommunal effektivisering hävdar Svenskt näringsliv att det finns stora marginaler för besparingar på folkbiblioteken. Rapport är urusel och tar ingen hänsyn till bibliotekens bredare samhällsnytta, skriver Tommy Bildström.
5 feb 2025 • 3 min

Drygt två veckor med Trump och kulturkriget trappas upp
Med Trump som president ökar pressen mot USA:s bibliotek och deras personal. I Texas ligger flera lagförslag som kan kriminalisera bibliotekariers arbete. Hittills har de amerikanska kulturkrigen även nått oss, så frågan är när Sverige också drabbas av en upptrappning?
4 feb 2025 • 4 min
Biblioteksbladet ska ha en eloge för att de åtminstone försökt få till någon sorts balanserad bild i senaste numret, till skillnad från den snävt politiskt vinklade och källkritiska dikeskörning som var George Floyd-numret och dess efterspel. Trots det är huvudattraktionen, Martin Gelins reportage, full av ensidighet och felaktigheter.
Från hösten 2001 till våren 2003 jobbade jag på ett folkbibliotek i en mindre stad i Ohio. Mina medarbetare representerade ett brett politiskt spektrum. Där fanns allt från superliberaler (de som idag skulle kallas ”democratic socialists”) till konservativa som får Ebba Busch att framstå som C. H. Hermansson. Vad de alla hade gemensamt, oavsett politisk hemvist, var en benhård tro på folkbibliotekens politiskt neutrala roll i samhället. Det var otänkbart att låta sina egna personliga övertygelser påverka biblioteksarbetet. Det fanns inte på kartan. Varje år ordnades ”Banned Book Week”, där vi skyltade extra med titlar som under historien ansetts vara kontroversiella. De kristna fundamentalisternas försök att få vissa böcker bortplockade från biblioteket hade tonat bort långt innan jag började jobba där, men jag fick höra att bibliotekariernas motstånd hade varit både enat och kompakt – även från en bibliotekarie som själv var kristen fundamentalist.
Anledningen till att jag tar upp detta är att mycket har hänt under 20 år. Jag har fortfarande god kontakt med flera f d kollegor som vittnar om en smygande politisering av amerikanska folkbibliotek. Allt fler nya bibliotekarier är marinerade i det intersektionella woke-tänkandet och har inga som helst betänkligheter när det gäller att implementera sina ideologiska övertygelser i biblioteksarbetet. ”Problematiska” böcker gallras i det tysta och fokus läggs på att köpa in förment progressiva böcker där normkritik, historierevisionism och socialhistorisk arvsynd betonas. Kollegor som protesterar eller ifrågasätter detta ses som suspekta och kan i värsta fall se sina karriärer stagnera som resultat. Enligt woke-ideologin är neutralitet en illusion eftersom alla former av makt ses genom den klassiskt marxistiska konfliktmodellen. Det är således omöjligt för en bibliotekarie att vara något annat än politisk aktivist enligt deras förklaringsmodell. Eftersom de även tagit på sig tolkningsföreträde om vad som utgör rasism, homofobi, sexism och transfobi, är man antingen med dem eller så är man de facto en rasist, homofob, sexist och transfob.
En snabb titt på American Library Associations hemsida styrker detta. ALA har som institution helt och oförblommerat vigt sitt stöd till den amerikanska vänstern. I var och varannan artikel på hemsidan premieras DEI (”Diversity Equity Inclusion”) och inte sällan inleds en text med att man ”erkänner sin skuld” i approprieringen av ”native lands” och folkbibliotekens ”historiska rasism,” för att inte tala om jobbannonserna där biblioteken och arkiven ägnar inledande paragrafer åt att försäkra alla ansökande om hur intersektionellt normkritiska de är som arbetsplats. Det låter ibland som en maoistisk struggle session där man gör allt för att undvika dumstrut eller snara.
Inte med ett ord omnämns denna politisering av de amerikanska biblioteken i artikeln (eller numret i övrigt), vilket är anmärkningsvärt. Ej heller att denna nya politisering är den största orsaken till de många gräsrotsupproren i USA. När man läser artikeln hamras det hem gång på gång att det rör sig om ”radikalkonservativa” och ”högerkristna”, som om Jerry Falwells Moral Majority från 80-talet återuppstått. Detta är helt fel. De flesta av dessa organisationer består av upprörda och rädda föräldrar av alla etniciteter, hudfärger och religioner. De består inte heller enbart av konservativa amerikaner utan även av klassiska liberaler som sett Demokraterna kränga hårt vänsterut under inflytande av woke-falangen i partiet. Det är inte heller sant att de vill ”bannlysa” böcker som lär ut de mörkare aspekterna av USA:s historia, utan de vill stoppa de böcker som har en klart woke-ideologisk agenda och används i klassrummen. De pornografiskt explicita böcker man kritiserar handlar i första hand om de som tillhandahålls av skolbibliotek och i vissa fall ingår i undervisning av låg- och mellanstadiebarn. I ett uppmärksammat fall förra året i USA försökte en förälder läsa högt ur en sådan bok i ett möte med skolstyrelsen och fick sin mikrofon avstängd (på styrelseordförandens begäran) för att hon uttryckte sig ”obscent”.
Art Spiegelmanns Maus blev inte heller bannlyst i det uppmärksammade fallet förra året, utan den finns kvar på skolbiblioteket. Den enda skillnaden är att den nu ingår i äldre elevers litteraturlista. Andra böcker om Förintelsen ingår fortfarande på de yngre elevernas läslista. Visst, man kan tycka att det är fånigt, men det är inte fånigare än när man här i Uppsala flyttade Tintin i Kongo från barnserieavdelningen till vuxenserierna. Någon ”bannlysning” av den sistnämnda var det inte heller frågan om.
Nästan ingen utom en minoritet av väckelsekristna agiterar för att böcker ska bannlysas från folkbiblioteken utan i de allra flesta fall handlar det om önskemål om att det köps in böcker med andra perspektiv för att balansera synen – d v s de ”problematiska” titlar som woke-bibliotekarierna helst rensar bort bakom kulisserna.
Definitionen av ”woke” är för övrigt också rent felaktig. Woke var ett ord som woke-aktivister själva gärna kallade sig fram till bara för ett par-tre år sedan. Det är först när deras galenskaper blivit kända för en bredare allmänhet som begreppet blivit associerat med totalitär identitetspolitik och cancelkultur och har därmed blivit en belastning för dem. Därför pågår just nu en frenetisk kamp att distansera sig från begreppet. Detta gör man genom att hävda att det är ett ”konservativt” skällsord för allt som har med representation och jämställdhet att göra.
Detta är helt fel.
Att vara för lika rättigheter för alla människor oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning eller identitet är inte woke. När Uppsala Pride, däremot, avsäger sig allt samarbete med borgerliga partier i staden med hänvisning till det intersektionella perspektivet om att man inte kan vara för alla dessa saker utan att samtidigt vara socialist, då är det woke.
Att vara för jämlikhet mellan män och kvinnor är inte woke. När Jonas Sjöstedt, däremot, säger i en TV-debatt med Annie Lööf att ”feminism utan socialism är feminism utan feminism”, då är det woke.
Det där är ju en hel debattartikel Thomas! Borde läggas upp som en sådan på startsidan kan jag tycka…
Berätta mer, Thomas, vad är det för explicit pornografiska böcker du refererar till som används i undervisningen för låg- och mellanstadiebarn?
Det finns ett ansenligt antal titlar i amerikanska skolbibliotek vars innehåll reser frågor kring åldersgränser. Många av dessa böcker återfinns på skolplanernas litteraturlistor. Detta är böcker med explicita skildringar – både i ord och bild – som i film- eller spelform direkt skulle stämplas som barnförbjudna. Om du är nyfiken på hur många böcker det rör sig om går det med en enkel sökning att hitta de omstridda titlarna.
Jag vill dock inte lämna dig utan ett konkret svar och tar därför upp en specifik titel, Gender Queer av Maia Kobabe, en grafisk, självbiografisk serieroman där det bl a finns explicita bilder på oralsex som skulle klassas direkt som pornografiska i andra sammanhang.
Det är för övrigt Gender Queer (och Lawn Boy) som ovannämnda förälder i Colorado läste ur när hon blev tystad av skolstyrelsen för att hon uttryckt sig obscent. Skolstyrelsen anser att böckerna lämpar sig för grundskoleelevers litteraturlistor, men inte att vuxna människor får läsa ur dem inför andra vuxna (https://www.dailywire.com/news/watch-this-is-pornography-and-this-is-grooming-school-board-shuts-mom-down-when-she-reads-from-book-available-to-schoolchildren).
Märk väl: det handlar inte om bannlysning av böcker från folkbibliotek, bokhandlar eller samhället i stort utan om vad som anses vara lämpligt material för minderåriga barn att ta del av på skolbiblioteken. Det sker just nu en sexualisering av skolbarn på många håll i USA där woke-aktivister dominerar i skolstyrelserna, och det kryper längre ned i åldrarna. På en high school i Oregon fick omyndiga elever i uppdrag att skriva en kort uppsats, ”With Whom Would You Do It?”, där de skulle uppge initialerna på både en flicka och en pojke i klassen som de skulle kunna tänka sig att utföra sexuella handlingar med, inklusive anal- och oralsex. (https://www.msn.com/en-us/news/us/oregon-hs-students-had-to-write-sexual-fantasy-include-sex-toys-in-assignment/ar-AA18CyJc).
Att utsätta barn för den här typen av vuxen litteratur ingår i en övergripande kampanj för att normalisera vuxet sexuellt beteende hos barn och sudda ut åldersgränserna däremellan. Ovannämnda skrivuppgift på high school-nivå skulle vara otänkbar att ens föreslå annars – och fram till för bara några år sedan var den det.