På Ockelbo bibliotek råder också könsobalans – men åt andra hållet. Det vore bra med mer jämvikt, tycker chefen Lasse Persson. "Men det är svårt eftersom könsfördelningen inte problematiseras eller diskuteras särskilt mycket."

Luften inne i biblioteket i Ockelbo är sval och det doftar varmt ris från den angränsande restaurangen. Strax innanför entrén står biblioteks­chefen Lasse Persson och förbereder en glasmonter som ska möta besökarna när de går in och ut.
– Den lokala tennisklubben fyllde 50 år i fjol och då skulle vi ha en utställning här, men den blev inställd på grund av pandemin. Men nu tror vi att den kan bli av, säger han.
En besökare som går förbi nickar till hälsning och Lasse Persson hälsar glatt tillbaka och vinkar.
– Det var en av våra stammisar, många av männen kommer varje dag och håller till i tidningshörnan. När man bor på en liten ort och jobbar på bibliotek känner många igen en, så här är jag Lasse med alla. När jag jobbade med skolbarn kallades jag alltid för ”Bok-Lasse”, säger han.

Ockelbo i Gävleborgs län är en av landets mindre kommuner med knappt 6 000 invånare. Lasse Persson har jobbat på biblioteket sedan 1987. Han säger att det då var en könsbalanserad arbetsplats, men att det sedan dess har uppstått en sällsynt manlig övervikt. I dag jobbar här tre män och en kvinna som bemannar en verksamhet och skolbibliotek sedan filialerna lades ner för några år sedan.
– Det var fler kvinnor än män här fram till 2017, sedan dess har vi varit fler män, säger Lasse Persson.

Jag märker givetvis av att jag är den enda mannen när det blir tydligt på en konferens där alla samlas. Men annars tänker jag inte alls på det

Sten Eriksson

Där biblioteket i Ockelbo ligger fanns tidigare en bank. I den nybyggda barnavdelningen låg bankvalvet, men i dag är väggarna målade med motiv som föreställer gröna träd och vilda djur. Barn­bibliotekarien David Svensson står i mitten av rummet och sorterar bland böckerna.
– Jag har aldrig fått någon kommentar om min könstillhörighet. Men jag tvivlar på att någon bryr sig, säger han.
David Svensson tycker inte att det har någon betydelse om en bibliotekarie är man eller kvinna och får medhåll av Lasse Persson.
– Enda gången som jag märkt av det var när jag för länge sedan hade samma jobb som David, barnbibliotekarie. Det var tal om att en kvinnlig anställd skulle ta över, men då tyckte man att det var en poäng med att jag som man var på den positionen eftersom det inte var så vanligt.
Han berättar att den kvinnliga majoriteten inom yrket kan märkas av när det ges kurser och hålls konferenser inom länet, då går det att se hur många fler kvinnor det är – och männen från Ockelbo står ut.
– Då kan man känna sig lite som en udda fågel. Men att vara män eller kvinnor i övervikt har inte skapat någon viss jargong hos oss. Jag tror inte att det uppstår på bibliotek på samma sätt som det kanske skulle göra inom liknande verksamheter eller företag, säger Lasse Persson.

Det kanske också skulle gå att se över utbildningens utformning, så att den tilltalar fler män

Lasse Persson

Han får medhåll av kollegan Sten Eriksson som också har jobbat över 30 år på biblioteket.
– Jag märker givetvis av att jag är den enda mannen när det blir tydligt på en konferens där alla samlas. Men annars tänker jag inte alls på det. Går jag och handlar på Ica finns det till exempel folk som känner igen mig och säger att de då kommer ihåg att de ska lämna tillbaka en bok, vilket gör att det känns mer som att folk ser mig som person snarare än fokuserar på vilket kön jag har, säger Sten Eriksson.
Han har hand om den upp­sökande verksamheten, där det mest är kvinnor som är låntagare.
– Jag tror att de uppskattar att det är en man som hjälper dem eftersom det kanske inte är så vanligt, och det kan vara lite lättare att då få en annan relation till varandra. Men samtidigt tror jag att det är mig som person som folk ser, säger Sten Eriksson.

Lasse Persson tror att den ojämna könsfördelningen mellan de anställda på landets folk­bibliotek kan ha betydelse.
– Samtidigt tror jag inte att det här är en yrkeskategori där det frodas ohälsosamma jargonger. Vi pratar om litteratur och musik, jobbar inom ett kvinnodominerat yrke och ligger lågt i lön, säger han.

Lasse Persson tror att köns­dominansen kan bero på att det är svårt för bibliotek utanför större städer att rekrytera så att det blir helt jämnt mellan könen.
– Det är möjligt att det skulle vara viktigt att få in fler män för att ge branschen lite mer balans och större valmöjligheter vid rekrytering, men det är svårt eftersom könsfördelningen inte problematiseras eller diskuteras särskilt mycket. Det pratas till exempel ofta om kvinnlig dominans inom förskolan och vården, men inte här. Jag tror att vi bara har accepterat att det blivit så här, säger han.
Vad tror ni att man kan göra åt den generella övervikten av kvinnor?
– Först och främst locka fler killar att utbilda sig till bibliotekarie, om det är möjligt. Det kanske också skulle gå att se över utbildningens utformning, så att den tilltalar fler män, säger Lasse Persson.
Han tycker också att det skulle vara bra att kartlägga vilken yrkeskategori som de män som utbildar sig till bibliotekarie sedan väljer när de är färdigutbildade, för att kunna se vilka mönster som visar sig.
– Många män väljer till exempel inte folkbibliotek. De väljer arbetsplatser med högre status, som universitetsbibliotek, företagsbibliotek eller forskning. De få män som utbildades tillsammans med mig valde alla den banan, säger Lasse Persson.

Sten Eriksson tror också att lönen är en avgörande del för hur männen väljer och kan vara en bidragande orsak till att könsfördelningen på folkbibliotek ser ut som den gör.
– Hög lön gör i sin tur att statusen blir högre. Samtidigt tror och hoppas jag inte att de som är
i den här branschen tycker att pengar och status är viktigt, då är man på fel ställe. Generellt är inte den kommunala banan bäst för en hög lön. Det här jobbet handlar mer om vad det kan tillföra en som person, säger han.
Lasse Persson fyller i:
– Vi måste fråga oss varför män gör de här valen. Är status och pengar allt? Redan här får vi en skev fördelning mellan män och kvinnor på biblioteken. Det här jobbet innebär kontakt med alla sorters människor, i olika åldrar och olika samhällsklasser. Folk­biblioteken är ett av få ställen som är öppna för alla i samhället, det kostar inget och våra besökare behöver inte klä sig på ett speciellt sätt. Den öppenheten och friheten ger mig mycket och en anledning till att jag valt att stanna så länge. Det är något som jag skulle vilja att fler män fick uppleva och vara en del av.

Artikeln publicerades i Biblioteksbladet nummer 3, 2021.

Läs också ›› En värld helt utan män